Valt inlägg:
Ja det behövs att en och annan ställer upp - men hur långt ska man gå?
Hur långt man kan gå visar många som tyvärr är helt utan självbevarelsedrift.
Det Sunny berättar är inte helt ovanligt - att den en gång behövande vänder sin tafatta girighet mot de som försöker rädda människan med både bröd och kärlek, så det gäller att vara realistisk.
För hur långt vill vi sträcka oss i våra uppoffringar, hur många brutna löften kan vi svälja?
Visst - tillfället gör säkert tjuven i många fall, men inte alla - människans själsliga kvalitéer är olika från person till person.
Ett gott råd till artikelförfattaren - som för övrigt har min sympati, är att inte överskrida det tärandets gräns som kommer att äta tomt även i dennes själ - att visa att vänskap även har gränser kan vara den väckarklocka den olycklige behöver för att vakna - att tysta den klockan, slicka i sej tillfredsställelsen av att framstå som en "god" vän brukar kallas medberoende och betraktas inte som något positivt.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?