Seiges söndagspredikan: Tredje budet

"Alla har vi vilodagen; söndagen" säjer du, men är det sant. Staffan stalledräng fick ingen vilodag, mjölkerskorna inte heller, inte barnmorskor och andra vårdare - alla får vara så vänliga att försöka vila upp sej någon annan dag.

"Gud såg till att allt hamnade på rätt plats,//täppte igen läckor"
Huvvaligen! Du har då sinne för överdrifter - jorden är fortfarande mer som en kokande gryta än något annat - turbulens och dynamik dygnet runt och i den grottekvarnen är det inte alls ovanligt att allehanda varelser folk och fä mals sönder och samman utstötande sina förtvivlade rop på hjälp och dödsångest.

Jo visst skulle det vara bra med en dag då allt fick vara frig och fröjd på jorden och att det denna dag skulle vara omöjligt att utföra några rom helst dåliga eller onda handlingar - kanske skulle det vara bra att utöka den dagen till att gälla alla andra dagar med.

Men även här har du nog missuppfattat något - att helga är inte samma sak som att vila - att hålla på och helga det ena och det andra kan vara tämligen arbetsamt med all rätt, och det kan vi väll unna prästerna. Dom har fnulat runt nästan en hel vecka och så kommer söndagen då dom äntligen ska få göra lite nytta.
Att sedan inte gud gör någe vidare tjänst, och inte gjort sedan mannaminne - snarare då dragit sej tillbaka från hela soppan och numera låter den puttra på bäst den kan är säkert orsaken till att församlingarnas tålamod och lojalitet börjat tryta - dom är inte alls är så dumma som man skulle kunna tro att dom är då det verkat som om dom svalt varenda prästerlig förbannelse fast dom bara hållit god min och tänkt som dom tänker då dom går till apotekaren - han ska väl leva han med då dom köpt hans medicin och sedan hällt ut den i vasken - för dom vill ju leva dom också.
Och prästernas svavelosande litanior kan ju vara kul att lyssna på en stund innan kyrkkaffet och veckans verkliga höjdpunkt samkvämet med polarna och snapsen bakom sakristian i sällskap med både präst och klockare - för trots allt är dom ju folk dom med - dock lyste gud med sin frånvaro, fast jag är säker på att hen skulle ha fått sej en knapp innanför västen hen med om en bara vågat sej fram - folk är inte så taskiga som hen tycks tro.

Och ja den där prästen du citerade ser jag är inne lite på liknande tankegångar - han hade tydligen förstått ett och annat så att han funnit för gott att hålla kyrkan stängd på söndagarna - inte illa för att vara en präst.
Men han kunde ju faktiskt gå ett steg till när han nu ändå höll på och antingen stänga kyrkan för gott rekommenderas eller anordna dygnetruntöppen nattvardsgång, bar och gillestuga vilket skulle garantera en aldrig förr skådad mängd församlingsbor innanför kyrkans väggar, vad dom nu ska där att göra?

Tack själv Seige - och som du säkert inser så är vi inte så olika då det kommer till väsentligheterna.

Är även väl medveten om att en del varianter av tro har hjälpt människor både att leva och dö med förhoppningen i sitt hjärta att deras lidande på något sätt inte varit förgäves, eller åtminstone ska få ett slut.

Facit har vi inte på något annat tillstånd heller än att föreställningen om en gudlig överförmyndare tillhör den verklighet vi måste förhålla oss till troende så väl som otroende - därför har jag egentligen inget annat att peka på som skulle kunna sätta tron i relation till icketron, men tänker mej ändå att den konkreta sanningen vore att föredra framför att leva med en lögn.

Jag är en varm förespråkare för placeboeffekten! Om den verkar från ett sockerpiller eller en tro, gör detsamma. Än en gång, så länge det inte blir fundamentalism, påtvingad tro eller rena och klara lögner, så kör!

Hedning! Jag ska vara ärlig och säga att jag egentligen kastar det ordet omkring mig utan att ha full koll på vad det betyder. Så jag blixtforskade Google! Visste inte grunden till ordet, men hade hyfsad koll på den moderna betydelsen. Så för att svara på frågan om jag har nå´t emot hedningar! Nix! : Jag är själv inte med i någon kyrka, tillhör ingen speciell religion, tror på det jag tror på Mänskligheten och styrkan i det som lever. Så vem vet, jag kanske är en hedning själv?