Det blir sällan som man tror

Begreppet ”nostalgi” tolkades från början som en dödlig sjukdom och användes bl.a. av DDR:s maktfullkomliga, som ett viktigt vapen för att kväsa dissidenter med vaneföreställningar.
Johannisson däremot, anser att nostalgin är ett bärande träd som lär en att umgås med sig själv och hur man skall ta sina egna känslor på allvar. Pröva att i ensamhet bland betorna stiga in i din egen berättelse, för att veta vem du är och varför du hamnat i nuets situation. Med eller utan ett glas vin. Att både umgås med sig själv i nuet och med hjälp av den bärande nostalgin, brukar få en djupare och bredare insikt att se på omvärlden. Risken för att du skall gå in i den definitva väggen är liten då du ex.vis här återger dina tolkningar och förklaringar för oss. Det är bara du och jag som vet att vi inte är rationella förnuftsmänniskor i första hand – utan känslomänniskor.

Hej Leif! tack för din kommentar. Jag anser mig ha en rätt bra koll på mig själv och är väldigt självreflekterande. Jag har lärt mig att inte planera för mycket då det oftast har blivit något annat och då man inser att man missat en hel del pågrund av tankar som inte varit förankrade i nuet. Att inte kunna ta extra arbeten någon annanstans är ett problem då jag har en arbetsgivare som har dålig planering och hellre beordrar in sin egen personal framför att hitta timanställda eller använda sig av bemanningsföretag. Nej, jag tror inte jag går in i väggen, jag var där nästan en gång och hör varningsklockorna ringa ett tag innan, men visst kan du hålla med om att vi lever i ett stressigt samhälle. Förresten mitt ex kom helt plötsligt på andra tankar så nu är en resa beställd för mig och barnen :-

Nog kan jag instämma i din tes, att det aldrig riktigt blir som man tänkt sig. För egen del fanns Visby som bostadsort inte ens med i tanklarna för 1 år sedan. Planerna var att återvända norrut. Hustrun fick arbete i Arjeplog av alla ställen själv blev jag kvar i M:ås men sökte nytt jobb norrut. Nu är arbetsmarknaden i Arjeplog rätt begränsad om man inte är biltestare. Sökområdet blev allt större för mig med tiden, så jag hamnade i Umeå som EU-handläggare. Hustrun som med tiden kommit på att det nog var en aning lite för perifert med Arjeplog blev tipsad om ett jobb i Visby som hon sedan fick. Långpendling en tid, husförsäljning i M:ås och ett letande efter ny bostad. Frågan var , Umeå eller Visby. Till slut blev det Visby för jag var den som först fick jobb i hustruns stad,nu med inriktning landsbygdsutveckling. Bostadsaffär och en flytt som ännu inte riktigt är avslutad. Så nu bor vi båda, dottern som fick jobb som plätthäxa över sommaren i Visby. När vi nu hunnit landa så är situationen rätt bra ändå. Det är rätt ok att bo i Visby.