Från klassmärke till märklig trend

Sittjande skitande fick jag ditt brev:
Ju mera jag läste, ju mera det drev.
Marken var bar och fants intet löv
Ty tog jag ditt brev och tårckad min röv

Tillåt mig för dem av Eder som har en så stor lucka i Skolans Skola, eller Livets Skola, att ni inte har en ANING vem denna bajspoesins obestridda mästare skulle vara, först ge Eder stackars okunnige en kort bakgrund till själva dikten…

Min källa är ”Sällsamheter i Västergötland, del 1, sid 55-59". För Er som börjar bli lite intresserade av att höra mer märkliga detaljer från Harald Stakes vilda liv kan jag ösa ur samma källa och ge lite mer kött på benen, så att också Ni ska få nåden att känna samma kärlek och respekt som jag hyser till den gamle krigarbussen…

Under kriget satt Harald även ”fången en tid hos kurfursten av Brandenburg. I en skärmytsling hade Stake blivit illa blesserad, han hade träffats av en kula och dessutom fått bägge kindbenen och tungan genomstugna…Kurfursten sägs emellertid ha uppskattat en så tapper krigare och han lät utväxla Stake mot en tysk överste…när Bohuslän genom freden i Roskilde övergick till Sverige förordnades Stake till guvernör över landskapet… Under sin långa krigarbana hade ”Staken” blivit van att lösa tvister med värjan i hand, men som styresman för den nya svenska provinsen kunde han också visa prov på diplomatisk finess. På ett ställe fanns en pastor, vars danska sympatier var så djupt rotade att han fick en hjärtattack när han skulle avlägga trohetseden till svenske kungen. Stake inviterade prästen till fästningen, mötte honom i porten med ölstånka och hjärtligt famntag och genom detta bemötande fick han bohusläningen att se med andra ögon på de nya härskarna.”

…För att återknyta till ”Stakens” bajsdikt i början, så tillkom den som sagt under Karl XI:s regering då Sverige åter råkade i krig med Danmark-Norge och Bohus fästning 1676 belägrades av danska trupper. ”Det var vid detta tillfälle som den ärrade och ledbrutne Stake gjorde sin sista stridsinsats med vapen i hand. 78-åringen lät sig hjälpas upp på en häst och gjorde med några kompanier ryttare ett djärvt utfall från fästningen och jagade bort en del trupper som bitit sig fast vid vindbryggan.” Jag får en intuitiv känsla av att denne man skulle ha varit en passande ledare för Dags ledarlösa hälsingar, se Ship to Gaza-debatten, om de någonsin skulle bli ockuperade av några samer från Sibirien!

…Jag uppmanar därför alla bajspoetälskare på Sourze att i sommar manngrant vallfärda till Stakes heliga minnessten på Österplana gamla kyrkogård på Kinnekulle. Äfven kvinnofolk får i nåder deltaga, under förutsättning att dessa ömftåliga och förtjusande varelser beledsagas af sina respektive föräldrar, make eller äldre bror. Själv planerar jag att under denna ljufliga och härligt stärkande sommarmånad göra min egen pilgrimsresa till fots och lägga ner några enkla men symboliska blommor vid den gamle krigarens minnesten. Måtte jag inte blifva ensam i min respektfulla hyllning! Med Guds hjälp kan detta mitt enkla och osjälviska initiativ utvecklas till en årlig tradition. Då har jag inte kämpfat förgäfves.

Högvälborne Junker Morgongrö

:- Svar på första meningen!
: - Svar på andra meningen!

O

Jag ryser vid läsningen av min korrespondens med Thomas Aabo för ett halvår sen, som Halvorsen sa. Visst vidhåller jag min subjektiva och negativa inställning till piercing runt kroppsöppningar och inborrande av bilder i ett kött som ändå ofta är svagt. Jag vet inte varför jag tog i så våldsamt och Thomas dikter borde fått vila i frid. Hans irritation mätte sig med min frustration. Det måste ha varit värmen. Jag uppfattar mig som en vänlig fåne som sällan gör andra varelser förnär. Vilket knappast framgår av mitt våldsamma sluggande. Förlåt mig, som Kråkan Ljugholt sa.