För korkade för att förstå att de är korkade

Tankeväckande. Men "tokstollar" i minoritet har ju också haft rätt i historien, t ex Galileo Galilei, som på 1600-talet envist hävdade att jorden snurrade runt solen, trots att majoriteten, det sunda förnuftet och kyrkan hävdade motsatsen.

Det finns många "vet" och de kan vara rätt från olika aspekter, i en västerlänsk kultur med våran förförståelse är av "veta" anser man sig veta att bl.a. mät och observationsmetoderna på Cornelluniversitetet är väldigt nära det "riktiga" "vet"...inom många andra skolbildningar och mänskliga kulturer skulle dessa människor kanske vara i den yttersta av återvändsgränder när det gäller att "veta"....Människors självuppfattning och förmåga till självbedrägeri och till och med självsuggestion är inte begränsad till individer...den kan vara både individuell,kollektiv,kulturell och social etc.Bor du i ett hus med 19 trappsteg i trappan så är det bara idioter som tror att det är 18 trappsteg eller 20...de snubblar och står på skallen med sin enfaldiga utgångspunkt....men alla bor inte i ditt hus.

Första gången en "sanning" uttrycks, är den alltid i total minoritet.

#5: De flesta "sanningar" förblir i total minoritet. Myten om den sanningssägande underdogen - a la barnet i Kejsarens Nya Kläder - är sällsynt och förblir så.


Därmed inte sagt att majoriteten inte ibland förleder sig. Men dels sker så sällan, och dels betyder inte det att varenda liten uppstickare har rätt bara för att han/hon går emot stömmen.

#7 - Michael - "...dels betyder inte det att varenda liten uppstickare har rätt bara för att han/hon går emot strömmen."

Varför förstöra en god intention med denna plattityd? Lite nivå underlättar kreativiteten.

Det finns debattglada människor, typ jag själv, som älskar att testa sina infall på sin omgivning. För det mesta leder testerna till att man tvingas fundera igenom och omformulera. Och i min förställningsvärld är detta ett gott beteende. Att ifrågasätta etablerade sanningar några extra gånger kan knappast skada. Att inte ifrågasätta dem kan skada enormt mycket.

Svante Arrhenius - vår förste svenske nobelpristagare - formade den elektrolytiska dissociationsteorin som ersatte Michael Faradays felaktiga beskrivning av reaktionen mellan två materiefaser. I sin doktorsavhandling 1884 redogjorde Arrhenius för grunderna i den elektrolytiska dissociationsteorin. Han underkändes. Avhandlingen ansågs vara undermålig. Och orsaken till detta var att man i Uppsala inte förstod det geniala i vad man hade att bedöma. Utomlands erbjöds Arrhenius professurer på flera håll. 1903 fick han nobelpris i kemi - huvudsakligen för just den elektrolytiska dissociationsteorin.

Det kanske gick ett hundra försök på ett lyckat. Det kanske var helt riktigt att de tidigare försöken skulle underkännas, därför att de innehöll tankefel. Men skall man av detta dra slutsatsen att det är fel att försöka?

Michael, vad skall vi ha demokrati till om det skall bedömas som löjligt eller fel att ifrågasätta det etablerade? Är det inte tvärtom så, att den vitala demokratin ständigt skall vara ifrågasatt och att den dessutom bör trivs med att vara det?

#9: Det är en enorm skillnad mellan att "ifrågasätta det etablerade" och att "maniskt förneka det etablerade". Ett ifrågasättande innebär att man är beredd att godta svaret man får.

#9 - Michael - "Ett ifrågasättande innebär att man är beredd att godta svaret man får."

Jag förstår inte hur du tänker här. Kan du utveckla?

Michael skriver i sin artikel - "...till slut bara enbart omger dig med den lilla klick som ger dig medhåll..."

Michael, sedan några år tillbaka är det i stort sett endast på Sourze jag diskuterar komplexa frågeställningar.

Anser du att jag här enbart möter den lilla klick som ger mig medhåll?

Michael, du har bidragit med ett intressant inlägg på flera sätt. Vi är många som funderat över vad det är som styr människans tänkande. Min egen käpphäst är, vilket framgår i många av mina artiklar här på Sourze, att religioner och ideologier spelar en stor roll härvidlag och att vi därför bör sträva efter att befria vårt tänkande från dem. Själv brukar jag därför försöka se saker och ting ur så många perspektiv som möjligt. Religioner och ideologier har ju alltid både ljusa och mörka sidor och har under historien använts både i befriande och förtryckande syfte. Det är främst tre saker jag gärna vill peka på i anknytning till ditt inlägg: 1. Samhälliga tabuer hindrar alltid kunskapsutvecklingen, vilket talar för att det är i anslutning till dem som man kan finna "sanningen" eller ny kunskap. 2. Olika metoder att undersöka "verkligheten" med ger inte alltid samma resultat, vilket talar för att man inte bör nöja sig med en. 3. Har du tänkt på att hela ditt inlägg grundar sig undersökningar med en metod och att du överhuvudtaget inte nämner tabuernas roll när det gäller kunskap om människans tänkande?

#18 - Varför drabbas jag av overklighetskänslor när jag läser Michaels svar på mitt inlägg #16? Någon...