|
Aguirre |
Vad jag kan erinra mig hade jag det inte speciellt jobbigt innan jag fanns...så varför skulle jag föreställa mig att jag skall ha det efteråt ? Visst döden är där....men den är som ett tandläkarbesök...själva besöket tar 30 minuter...men om vi har ångest och oroar oss, kan tandläkarbesöket ta en massa dagar i anspråk...oro,förväntansångest,skall han borra? bedöva med sprutan ? Själv har jag hållit på att stryka med ett par gånger i livet...men jag är inte holy över "nära döden" upplevelser...de "nära livet" upplevelser jag haft har varit imponerande värre.Jag har aldrig haft några medvetna ambitioner om att "bli nåt" vad jag minns..jag har tagit för mig av vad som funnits...Många av mina vänner har dött tidigt p.g.a. livsstilsval....många av mina vänner är "döda" men fungerar ännu i samhället..det fysiska är inte allt.En nära vän till mig hängde sig i en park i Berlin en morgon för några veckor sedan...han blev 53...men han levde hela tiden...in till det sista...hur många blir 53 utan att ha levt ? Jag fick ett mail en gång från ett dårhus i Ravenna...en vän skrev.."Detta är livet..vi har varsin filt och bröd och vatten...jag har hört saker jag inte kunnat drömma om.Annat än dårkistan i Dusseldorf...där var det bara rostfritt,kakel och droger"... Livet är inte som SJ...det finns inga ambitioner eller tidtabeller att följa...om man inte skapar sig dem.
|