För en enad arabvärld

Du är här: sourze.se-forum / Diskutera inlägg och artiklar

Inlägg #1: Postat: 2011-04-19 12:07:00
Thomas L. Aabo	Jag gillar din artikel. Missförstå mig inte. Men när ! var arabvärldem senast enad?! Anmäl inlägget

Inlägg #2: Postat: 2011-04-19 12:59:00
Dag Nilsson	Eliter i alla länder - förenen eder! Så heter den nya revolutionen. Det är unga människor, som utbildats på västvärldens universitet, och som lärt sig sjunga den falska nobelpristagaren Milton Friedmans lov, som nu bereder väg för den nya världsordningen även i arabvärlden. ---- De gamla härskarna styrde i klanpräglade fossila strukturer om vilka USA/Israel visste att de måste rasa. I det läget väntar man inte och ser hur det kommer att gå, utan man tar initiativet och försöker styra förloppen dit man helst vill ha dem. Till den gränslösa friliberalismen där alla kulturer görs om till missbrukare av alla tänkbara och otänkbara surrogat för liv och kärlek som girigheten förmår framställa. --- Om du inte kan slå dem - infiltrera! De s.k. upproren för demokrati tror jag är infiltrerade av den wanna be-elit som vill göra pengar i en skendemokrati av samma typ som råder i USA. Helt enkelt friliberalismens krafter som via stenhårt genomförd massmediastyrning av åsikterna upprättar en ny typ av diktatur - de penningsmartas diktatur. Girighetens diktatur. De känslodödas diktatur. Att "frigörelsen" fås till att handla om detta passar USA och den neokonservativa sionisterna som hand i handske. Alla kulturer skall upphöra och alla lägre stående människor skall förvandlas till bin. Bikuporna tar form. Koncentrationslägren får allt tydligare gränser De som producerar honung, som går med på att bli bestulna på sitt guld - och därtill nöjer sig med en svältranson billigt socker - får finnas kvar, i den Värld där ländernas eliter gått samman och upplöst nationerna. Anmäl inlägget

Inlägg #3: Postat: 2011-04-19 19:53:00
GunnarL	Att jämföra 68-vänstern med det som nu sker i Arabvärlden är helt tokigt. 68-vänsterns protester var de besuttnas och välutbildades opposition, som egentligen inte förändrade särskilt mycket. Snarare skall man jämföra med det som hände i Västeuropa på 1910- och 1920-talen när även lågutbildade arbetare började kräva sin rätt till utbildning och rimlig försörjning. Arabvärlden ligger i politiskt och socialt hänseende således ungefär hundra år efter Västerlandet. Jag önskar lycka till men man får väl se vad det blir av det... Anmäl inlägget

Inlägg #4: Postat: 2011-04-20 00:50:00
Patrik	Jajamensan, Dag! Inte tusan skall de missledda stackars araberna "frigöras". De skall leva som vanligt under förtryck. Eget förtryck slår ju med hästlängder importerat demokratitrams från de gamla korkade grekerna. De där araberna fattar uppenbarligen inte sitt eget bästa till skillnad mot Dag. Anmäl inlägget

Inlägg #5: Postat: 2011-04-20 13:31:00
alhambra	Libyerna offrade 1/4 del av sin befolkning för att bli kvitt italienarna. Afrikas största koncentrationsläger fanns i Libyen under italienskt styre och över 250 000 lär ha dykt under där. Motståndshjälten hette Omar Mokhtar. Han hängdes av italienarna, 80 år gammal. De som tror att libyerna vill bli kvitt qaddafi för att sälja sig till NATO och väst har fel. Försöker någon ta över Libyen så räkna med motstånd, till sista man. All "politisk" kultur i vår värld bygger på dubbla måttstockar, därför att all politisk kultur frambringar eliter, och eliter håller sig vid makten via dubbla måttstockar. Därför har jag förespråkat en revolution mot den gängse politiken, ett slags "poetiserande" av politiken som fråntar den sin elitalstrande funktion, och låter folk verkligen styra sina liv, under viss statlig hjälp förstås. Detta i sig låg i botten för Qaddafis idé om "folkliga kommittéer". Problemet är att det blev bara kosmetika i Libyen. Kommittéerna blev en fars, därför att alla visste att ingen kunde gå mot "ledaren" som spenderade landets pengar på utlandet och gav sig själv och sin familj carte blanche. Det lär dröja innan den "poetiska politiken" kan bli verklighet, men de arabiska folkens resning är nog ett tecken för den som har ögon att se med. Med "poetisk" menar jag förstås inte här diktalstrande, skriftligt eller muntligt, utan ett "kärleksfullt" närmande till livet som vägrar hierarkiska strukturer när dessa inte bygger på visdom eller kunskap. Och som kriminaliserar alla sorters dubbla måttstockar i våra liv. Araberna har en poetisk ådra som väst inte riktigt förstår sig på. Nu har de fått nog av despoter, både utländska och inhemska. Betr. Qaddafi, har han alltid uttryckt sig nedlåtande om sitt eget folk. "Jag är en ledare utan folk", har han sagt många gånger. Och oavsett vilka förmåner vissa kunde få, så handlar de arabiska revolutionerna mindre om ekonomi och mer om frihet och värdighet. Qaddafi har en hel del libyskt och arabiskt blod på händerna. Här har vi att göra med en despot som suttit i 42 år och planerade att överföra makten till sin avkomma. Mubarak försökte samma sak och det var en av anledningarna till hans fall. Sådana feodala mönster är oacceptabla i dagens värld. Låt dessa ledares fall bli en läxa för kommande generationer. Araberna är inget gods som familjer kan ärva. De har kämpat i hundra år mot kolonialmakterna för att skapa moderna nationer, inte styras av "ofelbara" gubbar som ser länderna och folken som sin egendom. Betr. min artikel så utgår jag från en historisk nödvändighet. De arabiska folkens enhet bygger på gemensamma drag som språk, historia, kultur. En arab kan läsa tidningen eller lyssna på nyheter från Marocko till Irak utan minsta problem. Europa med sina 100 språk och etnier lyckats skapa en union, men inte araberna, som även om vissa grupper tillhör olika etnier eller religioner alla har språket gemensamt. Därför föredrar jag egentligen att tala om "arabisktalande" än "araber", ett ord som är ganska missvisande. Etniska araber finns eg, bara på arabiska halvön. Anmäl inlägget

Inlägg #6: Postat: 2011-04-28 23:26:00
banestyrelsen	Artikeln ställer sig helhjärtat bakom den förhärskande verklighetsbeskrivningen att alla problem i Mellanöstern beror på neoimperialism. Men mellanösternländerna har gott om interna problem, och den dominerande tendensen att externalisera problemen till sionism etc är inte det minsta bland hindren för positiv utveckling. Det saknas inte exempel på länder vars utveckling man skulle kunna dra lärdom av. Många öst- och sydostasiatiska länder vars moderna historia också färgats av västerländsk imperialism har lyckats resa sig av egen kraft genom omfattande reformprogram och ett starkt "developmental ethos". Sydkorea och Taiwan började alla som diktaturer men har blivit demokratier, och det var inhemska faktorer som drev på demokratiseringen. Efter koreakriget var Sydkorea ett av världens fattigaste länder, idag är det ett i-land och en demokrati. Alla dessa länder har bevarat sin kulturella identitet trots modernisering. Ändå verkar detta inte vara en inspirationskälla i Mellanöstern, kanske hade det varit annorlunda om Turkiet lyckats bättre än de gjort; Japans roll som förebild för de asiatiska tigerekonomierna går inte att underskatta, etc, etc. Övertygelsen om den egna maktlösheten gentemot omvärlden är inget framgångsrecept, tvärtom är det en självuppfyllande profetia man vinner mycket på att skaka av sig. Anmäl inlägget

Laddar...