|
Stefan Whilde |
Du har nog en poäng där. ”Vinthunden” släpptes för sju år sedan. Redan då kunde man tycka att ganska många unga, kvinnliga författare skrev om ett självförakt, våld mot den egna personen, de gjorde sig till offer, eller sina karaktärer i romanerna till offer. Trenden har till viss del hållit i sig. Jag vet inte vad det beror på.
|