| Inlägg #1: Postat: 2011-02-08 14:41:00 | |
|
Leif E Ström |
Du är en stark och modig kvinna, om din son och hans sambo varit lika starka som du, kanske detta tragiska aldrig hänt. Din partsinlaga som fått utrymme i Sourze, kommer förmodligen inte att kommenteras av vare sig de journalister, socialarbetare eller andra som är upphovet till din anmälan. Vi är många som kan ta åt oss en kollektiv skuld för enskilda sociala tragedier. Män i synnerhet har alldeles för snäva kontaktytor i umgänget. Alla individer i nöd borde ha starka vänner som kan stötta och vägleda de drabbade ur deras konflikter.
|
| Inlägg #2: Postat: 2011-02-08 15:49:00 | |
|
Bizon |
#1 Nej Leif,,, kom inte dragande med någon kollektiv skull - var och en som anser sej ha bidragit till vad det nu kan vara får nog så vackert bära den skulden själv. Att berättelsen är en partsinlaga är däremot sant och som sådan får den stå för sej själv - att media måste och bör sprida insikter om alla former av våld då våldet är något som verkligen drabbar människor - men skuld, vart kommer man med att dela ut sådan till kreti o pleti. Att närstående ofta försökt blunda för verkligheten i fall som detta tills det eskalerat till obotlighet eller katastrof som då någon dödar en annan efter upprepade nödrop i form av anmäld misshandel eller hårdsminkade blåmärken där man säger sej ha ramlat i trappen är alltför vanligt utan att familj och samhälle reagerar med den realism som faktiskt är nödvändig, vilket framför allt har med bristande resurser och de drabbades obenägenhet att fullfölja familjeterapi och annan eftervård som borde vara obligatorisk. -------- Denna din sista rad skriver jag sålunda under på utan invändning //Alla individer i nöd borde ha starka vänner som kan stötta och vägleda de drabbade ur deras konflikter.// frågan är bara hur något sådant ska förverkligas?
|
| Inlägg #3: Postat: 2011-02-08 16:20:00 | |
|
Mettan |
Eftersom kvinnor oftast är betydligt svagare fysiskt än män, provocerar många kvinnor männen till att "gå upp i atomer". Då är det lätt att det händer sådant som din son gjorde.
När det gäller alla rop på strängare straff anser jag att det inte skulle få den som blivit dömd att ta tag i sitt liv och bli "icke kriminell". Det Kriminalvården sysslar med idag är INTE vård utan förvaring. Jag hoppas att din son får alla möjligheter till hjälp att bearbeta detta. För övrigt anser jag att barnen INTE ska vara i närheten av sin morfar när han pratar som han gör. Är barnen placerade hos morföräldrarna? I så fall anser jag katt det är helt fel och DU har precis lika stor rätt att träffa dina barnbarn, som morföräldrarna. Sedan hoppas jag verkligen att din son får vårdnaden om barnen, när han blir fri. Det hela verkar ju vara i stort sett en olyckshändelse och för övrigt anser jag att han straffats tillräckligt utan att veta till hur långt straff han dömdes. Hoppas att du fortsätter att skriva här och att vi får veta hur det går i fortsättningen. Nu vet jag inte hur det där med datorer och internet fungerar i ett fängelse, men jag tycker att din son ska ha möjlighet att blogga om livet innanför murarna. Det kan kanske öka förståelsen för oss som är utanför murarna. Du skriver något om hur barnen morfar kan uttala sig i tidningarna. Misstänker att han har fått bra betalt helt enkelt. Många människor gör vad som helst för att fylla på plånboken och på kuppen bli en "kändis". Kram på dej och hälsa din son att han inte får förtvivla. Han har en framtid, som jag hoppas blir bra. |
| Inlägg #4: Postat: 2011-02-08 19:31:00 | |
|
susanna s |
Tack för ditt mod att skriva denna artikel. Det är mycket intressant att få veta bakgrunden till medias svarta rubriker. De flesta läser rubrikerna och glömmer helt bort det gamla talestättet det är inte ens fel att två träter
|
| Inlägg #5: Postat: 2011-02-09 01:57:00 | |
|
F.d fånge. |
Vilket dravel! Den som borde ha tänkt sig för "både en och två gånger" är givetvis gärningsmannen. Att författaren till artikeln inte fått "komma till tals" förändrar inte det faktum att en kvinna dödats och att en liten pojke fråntagits sin mor. Att artikelförfattaren dessutom har synpunkter på vad den döda kvinnans far berättat i ett radioprogram är direkt anstötligt. Det kanske är dax för skribenten att klippa navelsträngen till sin som och låta honom ta ansvar för sin gärning fullt ut. Att gärningsmannen i andra sammanhang är "en underbar son och storebror" saknar i det här sammanhanget helt relevans.
Givetvis hoppas jag att gärningsmannen och alla brottsoffer får all önskvärd hjälp med att bearbeta denna tragegi. |
| Inlägg #6: Postat: 2011-02-09 02:07:00 | |
|
Pia I |
#4
Det handlar knappast om att träta? Det handlar om mord. Det är olagligt. |
| Inlägg #7: Postat: 2011-02-09 04:22:00 | |
|
Bizon |
Pia #6 Skulle du inte kunna tänka dej att det var lite "träta" innan det gick så långt som till mord - mord är dessutom inte i första hand "olagligt" utan först och främst är det tragiskt för de inblandade och det oavsett om det är barn med eller bara en gammal skröplig far, men särskilt då det handlar om parförhållanden som slutar på det sättet. ------------- Dock i vissa fall då det gäller parförhållanden borde det inte sluta på något annat sätt heller, men att det i det fallet oftast är fel part som blir bragt om livet. ------------ Men en och annan människa sitter bakom lås och bom som faktiskt inte behöver skämmas för att ha tagit det steget efter år av misshandel. --------- Sedan är jag av den meningen att man ALDRIG kan sona något brott genom straff - möjligen ångra - kanske även få hjälp att leva med de dumheter man gjort - i bästa fall lära sej något därav - oavsett man lärt sej eller ej borde man i alla fall få behandling för att inte om möjligt upprepa samma misstag och tokerier, men även slutligen få samhällets hjälp att skydda andra människor mot den galenskap och de brister i ens personlighet som gör en till en fara för andra sluten vård på livstid om så anses befogat. Att det är så helt säkert att vårdnaden om eventuella barn ska tillfalla förövaren är jag tveksam till - barnets bästa ska vara ett oeftergivligt krav från samhällets sida. Det kan vara mycket traumatiserande för ett barn att tvingas växa upp med den förälder som berövar det sin andra. Har barnet rotat sej i ett fosterhem eller adopterats så bör barnet lämnas i fred till den dag barnet frågar efter sitt biologiska ursprung - förövare bör inte i första hand få upprättelse eller vad det kan tänkas handla om genom sina barn - för en någorlunda förstående person förövare bör det räcka med att veta att dennes barn har det bra - det borde inte finnas ens en tanke på att föräldrar har rätt till sina barn - barn är en ynnest att vara oerhört rädd om...
|
| Inlägg #8: Postat: 2011-02-09 07:47:00 | |
|
gotlandstjej |
Tack alla som har svarat på min artikel. Visst var det väl så att alla har rätt att uttrycka sin åsikt på den här sidan? Till dig som skrev att jag skulle klippa navelsträngen så kan jag tala om att det gjorde jag det när min son flyttade hemifrån. Men för en människa som har spergers syndrom så är a och o att man har fasta rutiner och vet vad man har att rätta sig efter.
Min artikel handlar om hur media utnyttjar människor och deras sätt att spela på rubrikerna. Att det skulle vara anstötligt att jag har åsikter om vad min sonsons morfar säger om honom i radio funderar jag på vad du menar med det. Det handlar om en pojke som är fyra år, han skulle fylla tre när det här hände. Jag tycker det är fruktansvärt att begå en sådan handling mot honom. För att återknyta till hur media utnyttjar sin position så kan jag berätta att två dagar innan min sons rättegång i tingsrätten publicerades en stor artikel i aftonbladet om min son och hans sambo. Det var hennes pappa som hande tagit intiativ till att få artikeln skriven. Kan ni förstå känslan mina övriga barn kände då de gick in i affären och möttes av sin brors ansikte på löpsedlarna utan att haen aning om det? |
| Inlägg #9: Postat: 2011-02-09 08:28:00 | |
|
Pia I |
Jag tror att det finns tillfällen med en tragisk utgång som kan vara befogade, men det första jag tänkte på i det här fallet var, att personen har en diagnos. Nuförtiden har många människor diagnoser och man kan se det i tidningarna på alla morden bl.a. Ovanligt många kvinnomord, men även mord utförda av kvinnor.Kanske diagnoserna har någonting med samhället i övrigt att göra. Kanske de rentav framkallas av det nutida samhällets orealistiska människosyn?
|
| Inlägg #10: Postat: 2011-02-09 09:24:00 | |
|
Inger Olsson |
#8 Är DU medveten om vad du sprider för okunnig fördom i och med att du åberopar att din son led av Aspergers syndrom - vilket du indirekt då åberopar som o r s a k till mordet? Det är absolut i n t e en vetenskaplig grund för mord! Det har länge varit en fördom att s k psykiatriska diagnoser som typ psykoser varit orsak till brott. Som t ex mord. Men det är klart reviderat. Däremot är m i s s b r u k den största orsaken! Hur är de nu: hade din son snarare drogproblem? Vet du i s f om detta? Det är vanligt att anhöriga vägrar "se" problemen innan det är för sent.../// Jag har inte läst om detta mord i media. Läser heller inte kvällspressen. Du hävdar att, citat, "Min artikel handlar om hur media utnyttjar människor och deras sätt att spela på rubrikerna". Vad jag kan se agerar du i s f lika "smutsigt" i en annan nu partsinlaga... Ärligt talat: jag tänker, vem tänkte/tänker på barnen? Såg man inte hur de for illa i s f i en dysfunktionell familj? /// Jag håller verkligen med i #1 att "Alla individer i nöd borde ha starka vänner som kan stötta och vägleda de drabbade ur deras konflikter." Hade dessa unga föräldrar detta stöd i sin omgivning eller var det bara intriger mellan familjerna som gällde?
|
| Inlägg #11: Postat: 2011-02-09 09:48:00 | |
|
Pia I |
Missbruk glömde jag totalt, fast det kanske är den största orsaken till brott. Det är dessutom vanligt att föräldern inte vet om missbruket. Sen tycker jag att det är blåögt av denna förälder att bortförklara ett mord. Det är medberoende,även om en förälder aldrig kan svära sig fri från ansvar över sitt eget barn. Barnen finns ju alltid i våra hjärtan, hur vi än vänder och vrider på det även när de är vuxna.
|
| Inlägg #12: Postat: 2011-02-09 10:57:00 | |
|
gotlandstjej |
Till Inger:
Jag sprider ingen okunskap, min son har aspergers syndrom och för honom gäller det att ha rutiner i vardagen. Det är fakta och jag har inte sagt att det är därför han dödade sin sambo. Vad det andra beträffar tänker jag inte ens bemöta det. Min son har inga drogproblem och jag skriver om medias påverkan på människor. Jag tycker den här diskussionen har fallit utanför ramarna. |
| Inlägg #13: Postat: 2011-02-09 11:49:00 | |
|
Bizon |
Jaha "gottlandstjejen" #12 - diskussionen har fallit utanför ramarna - med det vill du kanske ha sagt att du var oförberedd på att folk resonerar och kommer med frågor ur ett vidare perspektiv än vad en drabbad mamma till en som som blivit förövare kan se. I hennes ögon är hennes barn så gott som alltid hennes barn och inget fel med det, men utanför familjen gäller andra reflektioner som kan vara nog så viktiga för att först mekaniken i sådana här tragiska historier - i första hand då för att kunna förhindra liknande händelser genom kunskap och svar på alla dessa VARFÖR. ----- Jag fäster mej särskilt vid det du säger om hennes föräldrar - att det var hennes pappa som tagit initiativ till att få artikeln skriven. - Kanske måste du ta till dej att den familjen har fått sin dotter mördad AV DIN SON - Du måste fatta att det inte är jämförbart med vad dina övriga barn kände då dom gick in i affären och möttes av sin brors ansikte på löpsedlarna utan att ha en aning om det? ------------- Inger är inne på en tanke som kan vara nog så viktig citerar//Hade dessa unga föräldrar detta stöd i sin omgivning eller var det bara intriger mellan familjerna som gällde?//sc. Hur var det inna detta hände - var alla glada och nöjda över det ungas "kärlek" och liv, eller fanns det motsättningar redan där mellan familjerna som i slutänden kan ha bidragit till tragiken? --------- Att media gör en del övertramp kan jag absolut hålla med om, något som diskuteras inom pressetikens ständiga debatt - där handlar det först om principdiskussioner, men även i förekommande fall fällning av alltför grova övertramp. Som du lagt upp din artikel går frågorna ganska självklart in på personliga detaljer och ett försvar av din son som den mamma du är - vilket är nog så förståeligt. Men det hjälper inte mycket att komma till rätta med de verkliga orsakerna - där fodras det framför allt stor ärlighet och öppenhet från din sida. --- Pia är även inne på en viktig fråga i sammanhanget - vad är det som gör att så många människor drabbas av symptom som måste diagnostiseras ? Vad är det för fel med vårt samhälles upplägg där så många individer uppenbarligen har stora svårigheter med att passa in? --------- Betänk också detta - just nu lever ett antal flickor och pojkar omedvetna om att dom kommer att mörda och bli mördade - kan en sådan här diskussion hjälpa till ett enda litet grand att sånt inte ska behöva ske i framtiden så kan i alla fall jag känna att den inte är helt meningslös, men blir det bara ett ytligt biologiskt försvar av handlingar som ska vara främmande för älskande så är det bättre att bara lägga ner...
|
| Inlägg #14: Postat: 2011-02-09 12:40:00 | |
|
gotlandstjej |
Bizon: Har du varit med om något liknande själv? Om inte, så kan du rimligtvis inte veta vad jag eller någon annan känner. Jag vill inte diskutera mig utan hur media framställer människor när de skriver artiklar om dem. Att jag älskar min son trots det han gjort, det bara är så, men säkert är att hade jag kunnat se detta hända så hade jag gjort allt för att stoppa det. Det är ju därför jag vill debattera. socialtjänst, psykvård och polis har totalt misslyckats, men det blir en senare artikel...
|
| Inlägg #15: Postat: 2011-02-09 12:48:00 | |
|
Leif E Ström |
13#, Bizon, i det här sammanhanget är du för bra för att vara sann.
Ditt sista stycke Betänk..., som är en uppföljning av frågan "vad är det för fel på vårt samhälle" den anknyter till den eviga frågan varför byggs ingen ny väg vid vägskälet? I stort och i smått är det ju så att det behöver inte vara det samhälle som har de bästa lagarna som lyckliggör medborgaran - utan det brukar vara de som har de bästa förebilderna som lyckas bäst. |
| Inlägg #16: Postat: 2011-02-09 14:38:00 | |
|
Bizon |
#14 G-tjejen. Bra, de diskussionerna ser jag fram mot. Men du säger att jag inte kan veta vad människor känner som har varit med om sådana saker dom du och flickans föräldrar varit med om - nej ingen kan, men du kan genom att öppna för den diskussion som du dragit igång att öka förståelsen för det - och inte ducka för andras funderingar då det börjar brännas - du har ju fått en del uppskattning för ditt mod som tagit upp ämnet - jag tror du faktiskt gör dej själv och många andra en tjänst genom att följa upp det modet. Citat//jag vill debattera. socialtjänst, psykvård och polis har totalt misslyckats,//sc Ja här sätter du fingret på viktiga omständigheter - hur handskas våra myndigheter med de som det inte gått så bra för? Frågan om det är värt att splittra upp detta som du vill tala om i flera diskussioner eller om det inte är bättra att ge luft åt allt här i denna tråd så att vi får allt under samma tak - men du avgör.
|
| Inlägg #17: Postat: 2011-02-09 14:51:00 | |
|
Bizon |
Leif #15 Nej absolut - det behöver inte vara samhället med de bästa lagarna som gör medborgarna lyckliga och till fungerande medmänniskor - men kanske om vi alla skulle få vara förebilder genom vårt vardagliga enkla leverne som då skulle gå i kärlekens och omtankens tecken. --- Nu är det som lyckas sno åt sej mest rikedom och makt som hyllas och får sitta på tronen - men i ett verkligt fungerande samhälle skulle det vara de som lyckats sprida ett gott livsvärde för fler än sej själv utan att gå omvägen över att göra sej själv rik först. Ett samhälle där lönsamhet mäts i livskvalitet skulle nog närma sej svaret på varför ingen ny väg byggs fast vi står vid vägskälet där den färdiga vägen leder helt åt helvete och en definitiv undergång - medan den vi vet att vi måste ta inte ens är prospekterad - så vad saknas då? Mod? Insikt? Förståelse? Eller bara det att vi blivit så urbota besvikna på människan som misslyckad ide att inget annat återstår än den mänskliga artens självmord?
|
| Inlägg #18: Postat: 2011-02-09 16:35:00 | |
|
gotlandstjej |
Jag kommer med nya artiklar. Det är ju bra att det jag skriver väcker intresse. Jag vet inte om jag är modig, jag är bara trött på att många tar för givet att för att man har ett barn som sitter på anstalt så är man själv kriminell. Det behövs nog belysas att även anhöriga till gärningsmän tar illa vid sig av det som tidningar skriver, allra helst om det inte är sant.
Bizon: Jag är inte modig, men kanske dum som lämnar ut mig själv så mycket och jag backar definitivt inte när det gäller omsorgen om mina barn och barnbarn. |
| Inlägg #19: Postat: 2011-02-09 18:29:00 | |
|
Inger Olsson |
#12 Jag var inne på din blogg bland annat. Vad jag förstår verkar du behöva både samtal och stöd som anhörig - till gärningsmannen. Men du behöver även förhålla dig till r å d a n d e verklighet; till barnen som miste sin mamma och de föräldrar, vänner och släkt som förlorade en dotter och vän... /// Min personliga uppfattning är att tvåbarnspappan och hans familj absolut har förverkat sin föräldrarätt. Allting har en gräns. Så även vad barn ska behöva se och stå ut med!/// Länkar till en radiodokumentär Om "Klass 5B" i Vislanda, där det synnerliga råa mordet ägde rum. Innan dess hade mannen misshandlat kvinnan. Ett faktum alltså...
Länk: sverigesradio.se |
| Inlägg #20: Postat: 2011-02-09 18:49:00 | |
|
Bizon |
Gottlandstjejen #18 Citat//Bizon: Jag är inte modig, men kanske dum som lämnar ut mig själv så mycket och jag backar definitivt inte när det gäller omsorgen om mina barn och barnbarn.//sc. Ja kanske måste man vara lite dum för att våga göra de misstag som behövs för att slutligen bli lite klokare. Nå väl, skämt å sido - jag förstår att det måste vara jobbigt för dej, men backa inte nu då diskussionen faktiskt kan tillföra något som annars vanligen saknas i journalistiken - det verkligt personliga vittnesmålet utan tillrätta läggande i fråga om säljbarhet - vi är dom vi är och det är det som är våra liv. Men en sak skulle jag vilja be dej om - ha lite förståelse för föräldrarna som förlorat sin flicka - jag har svårt att tänka mej att dom agerar utan sorg och bara för någon sorts snöd vinning - även om kanske det begåtts misstag även där i fråga om vad deras barnbarn fått höra - särskilt därför tror jag att vidare kontakter mellan barnen och deras far inte bör ske förr än barnen blivit myndiga och tar det steget själva - i så här svåra saker måste egenintressen stå till baka - kan barnen få det bra och få växa upp i trygghet på annat håll så tror jag att det är det absolut bästa för dem - särskilt så infekterat som detta tycks vara. ------ Hoppas du förstår mina synpunkter och hoppas din son i sin nöd också fattar rätt beslut då det blir aktuellt en gång...
|
Sourze [loggan] © Nättidningen Sourze, ett registrerat massmedium hos Radio- och
TV-verket. Sourze är också ett registrerat varumärke.
Databasens namn är Sourze. Ansvarig utgivare är Carl Olof Schlyter.