|
Inlägg #1: Postat: 2001-11-11 16:14:00
|
|
M.S. |
Mycket, mycket underhållande. Ha, ha, skrattar fortfarande... :
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2001-11-11 18:46:00
|
|
Olle |
Kan det inte vara så att Guillou använder sig av klassiska hjältar, eller "övermänniskor" för att kunna
nå ut med det politiska budskapet till "massorna".
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2001-11-11 22:14:00
|
|
Marcus P |
Visst har Guillou machokomplex, och visst kan han vara en arrogant djävel, men han är fortfarande en av de få riktiga undersökande journalisterna och även en av de få avvikande rösterna i det offentliga samtalet. Dessutom sätter han väldigt ofta fingret på rätt ställe. Mediesverige behöver Guillou, macho eller inte.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2001-11-12 08:49:00
|
|
Anders linnard |
Gör en jämförelse med Hemingway, som ju också var rätt macho; där har alla huvudpersoner alltid rent fysiska brister. De är impotenta eller skadade på något sätt. Det ger dem ett visst djup och man tröttnar inte så lätt. Jag vill se en reumatisk Hamilton och en leprasjuk Arn.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2001-11-13 11:16:00
|
|
Stefan Holmqvist |
"kulminerar det med att en gigantisk folkmassa samlas i centralka Stockholm för att gemensamt hylla"....Jag trodde det vara bara jag som såg det rent infantila och överdrivna i den textsatsen. Att JG har lånat ut en massa karaktärsdrag till CH råder det inget tvivel om och hans självförhärligande och uppsväldhet på minner klockrent om fallos-narcicissm. Läser man om hans barndom blir det än tråkigare.
|
| |