Vilda djur dödar inte med flit

Showing page 1 of 2: 1  2
Inlägg #1: Postat: 2010-12-17 10:30:00
mats hägglöf
Peter, jag delar Din uppfattning till 100 procent, ett djur dödar EJ ett annat djur för dödandets skull. Flera gånger har jag hört samer envist påstå, att järven dödar " på ren djävulskap" för att låna samernas egna uttryck. Men naturligtvis är det en läggning att samla och lägga upp förråd som motiverar. Minken får också sig påskrivet att döda bara för att döda, men tjii! Jag tackar Dig, Peter, få se om Du får besök av de vise männen till jul!
Inlägg #2: Postat: 2010-12-17 19:05:00
Aguirre
"Det är ett skamligt beteende som gör att oförståelsen mellan djur och människa bara ökar" ...Jag har hundar och katter och är jägare,djur är underbara på alla sätt...men "oförståelse" mellan djur o människa..? Vi är djur för bövelen...oförståelsen mellan elefant och delfin är nog större än mellan mig och min hund..eller för den skull det rådjur jag skjuter.
Naturen är inget Disneyland..och "förståelse" får man av att interagera med andra djur live..inte av att sitta och dricka te i innerstan och "känna in" vad som är PK.
Inlägg #3: Postat: 2010-12-17 19:36:00
Johan Johansson
Hej Peter och Mats,
Du har fel och nu ska jag berätta exempel på det:
Det finns många exempel på djur som är "elaka".
En katt som leker med en mus och plågar denna är ju knappast snäll. I många fall äter faktiskt inte katten upp musen som den lekt med. Den leker med den för att det är kul/för att träna.
Själv hade mina föräldrar höns när jag var liten. En gång bröt sig en hund in i hönsgården och dödade alla hönor 10-15 stycken om den tog med sig någon vet jag ej.
Rävar är kända för att göra samma sak. Tar de sig in i ett hönshus dödar de allt. Sedan tar de bara med sig en höna som de kan äta upp.
I Nya Zeeland hände 1987 en fruktansvärd händelse. En hund hade varit lös i 6 veckor och dödat 500 kiwi-fåglar de har inga naturliga fiender och kan därför inte flyga av de totala beståndet på 900 i området.
Hunden åt givetvis inte upp dessa 12 st per dag.
Så har skrev department of censervation:
“In 1987, a dog was on the loose in the Waitangi State Forest, Bay of
Islands. For 6 weeks it rampaged through the forest. By the time the dog was caught as many as 500 of the 900 kiwi living there had been
slaughtered.” Department of Conservatio
Inlägg #4: Postat: 2010-12-17 20:02:00
Dag Nilsson
Jag har hört att det inte är rovdjuren som uppför sig onaturligt grymt när de massdödar. Istället tycks det vara människoskapade flockar av inhägnade tamdjur som är det onaturliga för rovdjuren. I den vilda natur som rovdjuren är genetiskt programmerade att leva i, finns inte hjälplösa flockdjur. Vilda bytesdjur flyr. De väntar inte på att bli dödade, en efter en.
Inlägg #5: Postat: 2010-12-17 20:47:00
Johan Johansson
Dag inlägg #4:
Så du menar att en vildkatt inte leker med en mus?
Inlägg #6: Postat: 2010-12-17 21:44:00
Aguirre
Nej,nej,nej, en katt "leker" inte med en mus..detta beteende är en träning som katten gör..för att studera och lära...notera att musen ibland undkommer...det är främst unga katter som behöver jakterfarenhet som "leker" med musen. Precis som människan som lär sig bäst av repetitativt övande. Inget mysterium...bara evolution.
Inlägg #7: Postat: 2010-12-17 22:26:00
Dag Nilsson
#5 Om du läser mig noga så nämner jag faktiskt inte alls vildkattens lek med musen. Men en förklaring, som nått mig via Naturmorgon i P1, stämmer väl med Aguirres resonerande i #6.
Inlägg #8: Postat: 2010-12-17 23:07:00
Lars Nilsson
Rolig är i alla fall titeln "Vilda djur dödar inte med flit". Jag förstår vad Du menar men ack så fel det blev.
Inlägg #9: Postat: 2010-12-17 23:13:00
Lars Nilsson
Humorn förstärks ett snäpp av att artikelförfattaren heter "Tjäder".
Inlägg #10: Postat: 2010-12-18 09:29:00
mats hägglöf
Bäste Johan och Lars: domesticerade djur kan naturligtvis uppträda på annat sätt än vad naturen bjuder! Och hunden som avlivade ett stort antal kivi var sannolikt sjuk. Biter en räv ihjäl ett antal höns i en inhängnad/hönsgård och bara tar en med sig beror det sannolikt på att de blev störd,upptäckt Hade den fått tid på sig hade den hämtat alla och lagrat. En katt som "leker ihäl en mus" och därefter lämnar den kan ha fått fatt i en näbbmus till exempel, otjänlig föda. Vade sedan författarens namn beträffar, Tjäder, har denna fågel två stycken 40 cm långa blindtarmar till att smälta ner cellulosa med tall-och granbarr och dödar intet!! Jag har torrt på fötterna när jag delar artikelförfattarens uppfattning! Med vänlig hälsena!
Inlägg #11: Postat: 2010-12-18 15:11:00
bombycilla
Skulle en mus smaka konsumlimpa har jag all förståelse för att katten ifråga nobbar.
Inlägg #12: Postat: 2010-12-20 12:32:00
Bizon
I naturen som vi alla levande varelser är en del av alltså även människan är begreppet död lika naturligt som livet själv. Allehanda djur dödar och då inte alltid bara för mat - hingstar dödar i sin kamp för reviret/flocken, lejon lika så. Vissa rovsteklar kan döda ett helt bisamhälle bara för att komma åt honungen och de aptitliga larverna. Det finns inte mycket av praktisk etik i livet - de ännu ej drabbade kan säkert rysa vid tanken på hur grymt allt är i naturen, men i nästa sekund sätta tänderna i någon annans kött. Naturen och alltså även människan har allt - elakhet liksom kärlek, och de flesta individer oavsett art kan ha alla kvaliteter däremellan - människan resonerar och dömer, men det gör inte naturen, den låter bara allt ske med dess självklara och ofrånkomliga konsekvens - DET SOM ÄR STARKT NOG ATT ÖVERLEVA GÖR DET - ÄNDA TILL DET KOMMER NÅGOT STARKARE. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att det starkare är större eller har mindre empati än det som det dödar - bara att förutsättningarna tillfälligtvis är mer på det starkares sida - men allt förändras. Människa i dag,,, virus i morgon... Människor tänker som människor, virus som virus - och vem kan påstå att det ena är rättare än det andra - annat än ur respektive arts behov?
Inlägg #13: Postat: 2010-12-20 13:08:00
Dag Nilsson
#12 Bizon, vad är det för tok att lejon och hästar dödar för att värna revir? De kör bort inkräktare och rivaler, ja. Men jag känner inte till att de dödar med avsikt. Sådant vet jag bara om hos människoapor och människor.
Inlägg #14: Postat: 2010-12-20 16:03:00
Bizon
Dag #13 inget annat tok än att du inte håller dej informerad. Men du kanske sällar dej till de ljushuvuden som anser att de stackars uppväxande människosläktets handjur inte hade en aning om att den dom just sparkat både skit och tänder ur skulle avlida medan dom gnäller om att fanskapets hjärnsubstans förorenat deras kängor - eller? Avsikten kan vara sekundär, men underkastelsen är det inte. Nu är det lite svårt att vetenskapligt bevisa något ur en strikt vetenskaplig synvinkel något som inte minst du borde vara väl förtrogen med - med tanke på ditt yviga bevisförande av vad som hänt i de två tornen,,, och detta trots en ganska väl underbyggd argumentation, eller i vart fall tämligen logiska frågeställningar. Men då handjur strider är det inte helt ovanligt med strid på liv och död, eller till att den ena parten ger sej. I hästars fall kan du ju fundera på varför dessa skyddar sina svagaste punkter och varför dom riktar sina angrepp mot just dessa punkter på motståndaren - skulle inte nederlag och en eventuell död hägra i deras tankebanor skulle dom väl helt håglöst promenera in i stridens hetta utan någon tankebelastning om att kunna förlora och därför inte bry sej. Och två unga lejonhannar som varit med och dödat byten för sin överlevnad under ett par år och därmed umgåtts med det fysiska livets yttersta konsekvens - döden. Och en dag stöter på en lejonhanne med ett attraktivt harem och därför bestämmer sej för att helt enkelt döda innehavaren. Dom förföljer denne konung tills han förstår att han inte kan klara sej utan strid, väl medveten som han är att inte kunna klara sej mot två angripare som då dom slitit upp buken på den forne härskaren inväntar hans död varefter dom lämnar liket oätet och bestiger den dödes honor. Du har väl hört talas om att dom även dödar den game härskarens yngre avkomma för att snabbare få honorna parningsvilliga. --- Tja Dag, något annat tok är det inte skulle jag tippa på än att du inte vill se skapelsen för vad den är - ett veritabelt helvete, fascinerande grymt och om man lyckas med konststycket att bortse från det, lika fascinerande vackert.
Inlägg #15: Postat: 2010-12-20 17:56:00
Dag Nilsson
#14 - Jodå, Bizon - jag vill absolut se skapelsen sådan den är. Den och allt annat också. Jag vet att sanningen befriar livet och att ingenting vinns på att blunda för fakta. Det du säger att hos vissa arter dödar hannar andra hannars avkomma, och till och med sin egen när det gäller brunbjörn, det är riktigt. Jag förbisåg det. Annars tror jag att allt dödande hos friska djur endast har egen överlevnad som syfte. När en hane dör vid revir- eller parningsstrid så är detta aldrig avsikten. Så tror jag i alla fall. Arterna är ju hundratusentals. Dock finns det japanska bin som dödar en jättegetingsort genom att ge getingen dödligt hög kroppstemperatur på ett listigt sätt. Men det är ju för att fanskapet snor deras mat mm och inte ger sig med mindre. Erkänns att jag inte känner mig lika hemtam i dessa funderingar som med tornen. Och det har du redan luktat dig till kan jag förstå :-
Inlägg #16: Postat: 2010-12-20 20:16:00
Bizon
Dag #15 Jo jag vet att du följer din tro och argumenterar efter vad den innebär och vi är ju inte mer än människor än så länge och kan ju inte veta och komma ihåg allt vi lärt :- Ja det var den getingen jag tänkte på - bina fick den att koka. Evolutionen är en grym historia - i huvudsak handlar det om anfallseskalering och försvarsstrategier. Det är väl det jag anser vara det minst sympatiska med livet - inte mycket av det som sker sker med misskund - universum ehuru vackert förefaller mest som en stor köttfärs mitt i en universumslukande kvarn - frågan är vad som kommer ut på andra sidan? Kan det vara den "livsbefriande sanningen" - trot den som kan,,, men oavsett vad så skulle jag föredra sanning framför lögn hur vacker lögnen än skulle kunna te sej framför de egentliga sakernas tillstånd vi lever i och allt i hela universum ständigt omdanas i vilket utesluter all gudomlig godhet eller ondska, så även eventuell gudakärlek - kärleken är en färskvara som endast livet själv kan skapa i det nu som är - tror man på kärleken finns det därför bara en väg - ÄLSKA! De där med det djuriskt oavsiktliga dödande - kan vi förståss tvista om, men vad vet vi egentligen om vad djuren vet eller deras reflektioner. Jag tolkar bara deras beteende från mitt sätt att uppfatta deras göranden och ur det gav jag dej några reflektioner i #14 - man kan förklara så mycket med begreppet instinkter och deras själlöshet osv - något som inte omfattas av varken mitt vetande eller min tro. Det jag skulle betrakta som sanningen i det fallet är att vi inte är så väldigt olika - att djur bygger erfarenhetsmässig kunskap precis som vi - med samma mer eller mindre lyckade framgång också precis som vi - bara med det lilla tillägget att vi gör det efter våra egna specifika betingelser. Vår lilla närstående primatkusin schimpansen dödar, våldtar och terroriserar precis som de värsta människor. En filmad flock hade det problemet och blev inte av med förövarna för än dessa av fullt utblommad egoism slitit åt sej och ätit upp ett parti förgiftat kött som slängts i skogen - alla maktsjuka schimpanser dog och de förtryckta som vackert stått och väntat för att se om det blivit något över efter en tid återskapade en god hierarkisk ballans i flocken - tvärt emot vad man skulle befarat om man utgår från ett mer allmänt mänskligt beteende - de förtryckta blir förtryckare då människan inte gör som hon blir lärd utan som andra före henne gjort. Ja nu gäller det inte alla - ibland förekommer även förvärvade egenskaper som utvecklar och framkallar mognad, men hur det går och åt vilket håll det barkar kan man inte vara säker på - varken i människans fall eller i djurens - vissa djur blir skygga andra blir listiga - precis som folk,,, där en och annan även hamnar på hispan eftersom dom ofta blir galna om deras tillvaro fått svårt att platsa inom normerna - i naturen sköter rovdjuren om den typen av vård - de med avvikande beteende äts upp, om det inte är dom som plötsligt lagt om diet och börjar äta sina artfränder som jag har för mej att de där läskiga schimpanserna gjorde. Som flockdjur har vi så mycket gemensamt med andra flockdjur typ apor, råttor och hundar - säkert med stimmfiskar också för att inte tala om fluglarver ;- Rubbas ballansen kan vad som helst hända - människor börjar döda för någon sorts bisarr överlevnads skull eller andra för sin art, flock, klan, kung eller någon religions rimliga skäl eller genom flockbetenden betingade handlingsmönster. Olikare än så är vi nog inte.
Inlägg #17: Postat: 2010-12-20 22:12:00
Aguirre
Varning för sociobiologi..jämförelser mellan djur och människor kan bli väldigt fel. Sen har vi ju det här med Darwin...han hävdade aldrig att den STARKASTE överlever..The fittest...är den mest ANPASSNINGSBARE...därav människans succe som art...med överlevnad har vissa arter ett beteende med överlevnad som ART som prioritet...detta är inte det samma som överlevnad av INDIVID...många djur beter sig främjande på livsmängd,andra på livslängd,andra mer på individuell överlevnad.Till skillnad från djur som har överlevnad som biologisk prioritet har människan möjlighet till medvetna mål...då kan man offra miljoner individer för penningvinst,eller miljoner människor för kontroll m.m. Bland djur kan vi aldrig se detta. Därför är människan ett väldigt olikt djur.Balansen kan bara rubbas av en rubbad art.Vi människor :-
Inlägg #18: Postat: 2010-12-21 02:15:00
Bizon
Aguirre #17 Då jag är tämligen överens med det du säger i övrigt vill jag bara peka på din varning. Min apropå vad gäller den mänskliga hybrisen att inte bara i praktiken bete sej som den som har störst rätt att existera på denna jord utan även i tanken framhärda i att detta skulle vara någon sorts gudomlig ordning handlar inte om att människan skulle vara lik andra arter på annat sätt än att vi står under samma betingelser, nämligen då att vi samlever på denna jord. Var art med sina bekymmer. Den mänskliga särställning bland jorden djur som den hitintills mest destruktiva arten lär vi nog få behålla till vi lyckas slå in den sista spiken i vår kista - vilket i bästa fall inte är så avlägset - nu behöver inte det betyda artens totala undergång - vi skulle kunna överleva med någorlunda hygglig genetisk potential mot inavel och en ofrånkomlig evolutionär garanti mot bekvämlighetsdegenerering med mindre än en tjugondel av nuvarande numerär. Det skulle även stoppa det nu så effektiva industriellt drivna projektet att på kemisk väg förbättra eller ta över dåliga eller degenererade kroppsfunktioner - kan det vara något sånt du menar med återställandet av ballansen för den rubbade arten? En tillräckligt omfattande pandemi av något lämpligt virus skulle sköta den saken på ett tragiskt men effektivt sätt - möjligen skulle tragiken inte vara större än den som stundar om mänskligheten lyckas med inte bara själv- utan total-mord av allt liv på jorden. I det senare fallet kan tragiken kanske uppvägas av att ingen är kvar som kan sörja, och man ska ju som bekant inte ta ut varken glädje eller sorg i förskott...
Inlägg #19: Postat: 2010-12-21 08:04:00
Aguirre
helt rätt Bizon...det ger oss båda ett stort ansvar att donera vår säd och förvara den säkert, så vi kan få till en schysst mänsklighet nästa runda :-
Inlägg #20: Postat: 2010-12-21 11:57:00
Bizon
Aguirre #19 Kul vändning:- Har du något bra förslag på var en sådan donation inte kan missbrukas? --- Själv har jag donerat min biologiska säd till livet själv i både kärlek, kåthet lust och tillit. I förtroende för min avkommas förmåga att söka vägen vidare vet jag att dom kommer att göra det - även de ofrånkomliga misstag som skärper deras sinnen och vilja att vilja liv framför död - så länge det finns något gott att hoppas på. Den andliga säden är ett annat kapitel - den är tankar i samma förtroendets anda, lämnade till det mottagande livet att bygga vidare på eller förkasta - valet i det fallet är inte mitt - det är i livets tankeväv dessa frön är sådda och det är den näring detta liv kan bidra med för deras växt och blomning som kommer att avgöra tankeskogens framtida artrikedom.
Showing page 1 of 2: 1  2
Laddar...