Valt inlägg:
Dag #15 Jo jag vet att du följer din tro och argumenterar efter vad den innebär och vi är ju inte mer än människor än så länge och kan ju inte veta och komma ihåg allt vi lärt :- Ja det var den getingen jag tänkte på - bina fick den att koka. Evolutionen är en grym historia - i huvudsak handlar det om anfallseskalering och försvarsstrategier. Det är väl det jag anser vara det minst sympatiska med livet - inte mycket av det som sker sker med misskund - universum ehuru vackert förefaller mest som en stor köttfärs mitt i en universumslukande kvarn - frågan är vad som kommer ut på andra sidan? Kan det vara den "livsbefriande sanningen" - trot den som kan,,, men oavsett vad så skulle jag föredra sanning framför lögn hur vacker lögnen än skulle kunna te sej framför de egentliga sakernas tillstånd vi lever i och allt i hela universum ständigt omdanas i vilket utesluter all gudomlig godhet eller ondska, så även eventuell gudakärlek - kärleken är en färskvara som endast livet själv kan skapa i det nu som är - tror man på kärleken finns det därför bara en väg - ÄLSKA! De där med det djuriskt oavsiktliga dödande - kan vi förståss tvista om, men vad vet vi egentligen om vad djuren vet eller deras reflektioner. Jag tolkar bara deras beteende från mitt sätt att uppfatta deras göranden och ur det gav jag dej några reflektioner i #14 - man kan förklara så mycket med begreppet instinkter och deras själlöshet osv - något som inte omfattas av varken mitt vetande eller min tro. Det jag skulle betrakta som sanningen i det fallet är att vi inte är så väldigt olika - att djur bygger erfarenhetsmässig kunskap precis som vi - med samma mer eller mindre lyckade framgång också precis som vi - bara med det lilla tillägget att vi gör det efter våra egna specifika betingelser. Vår lilla närstående primatkusin schimpansen dödar, våldtar och terroriserar precis som de värsta människor. En filmad flock hade det problemet och blev inte av med förövarna för än dessa av fullt utblommad egoism slitit åt sej och ätit upp ett parti förgiftat kött som slängts i skogen - alla maktsjuka schimpanser dog och de förtryckta som vackert stått och väntat för att se om det blivit något över efter en tid återskapade en god hierarkisk ballans i flocken - tvärt emot vad man skulle befarat om man utgår från ett mer allmänt mänskligt beteende - de förtryckta blir förtryckare då människan inte gör som hon blir lärd utan som andra före henne gjort. Ja nu gäller det inte alla - ibland förekommer även förvärvade egenskaper som utvecklar och framkallar mognad, men hur det går och åt vilket håll det barkar kan man inte vara säker på - varken i människans fall eller i djurens - vissa djur blir skygga andra blir listiga - precis som folk,,, där en och annan även hamnar på hispan eftersom dom ofta blir galna om deras tillvaro fått svårt att platsa inom normerna - i naturen sköter rovdjuren om den typen av vård - de med avvikande beteende äts upp, om det inte är dom som plötsligt lagt om diet och börjar äta sina artfränder som jag har för mej att de där läskiga schimpanserna gjorde. Som flockdjur har vi så mycket gemensamt med andra flockdjur typ apor, råttor och hundar - säkert med stimmfiskar också för att inte tala om fluglarver ;- Rubbas ballansen kan vad som helst hända - människor börjar döda för någon sorts bisarr överlevnads skull eller andra för sin art, flock, klan, kung eller någon religions rimliga skäl eller genom flockbetenden betingade handlingsmönster. Olikare än så är vi nog inte.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?