| Inlägg #21: Postat: 2010-11-20 10:14:00 | |
|
DHammarberg |
Inger Olsson ter sig vara en rätt förvirrad person att döma av de tre inläggen ovan. Genom sin helt onödiga intervention i mitt liv förvägrade istället socialtjänsten mig ett eget liv som ung, den ville ha in mig på en massa vård utan minsta anledning. De ville inte att jag skulle vara en fri människa, de ville istället att jag skulle vara ett institutionsobjekt som kunde utgöra deras levebröd. Och jag personligen är inte en vän av FN:s barnrättskonvention, vad den handlar om är att staten ska äga barn. Det jag sett NKMR åberopa mest är EU-rätten, som dömt till svenska statens nackdel många gånger.
Själv har jag inte skaffat barn än och skulle inte låta dem växa upp i detta samhälle. Innan samhället blir barnsäkert så måste LVU-lagen bort. Jag har läst och hört alldeles för många skrämmande berättelser om rättsövergrepp understött av denna lag för att våga sätta egna barn till världen. Jag förstår inte heller kopplingen mellan barnpornografi och motstånd mot LVU-lagen. Tjejerna i Geijeraffären som utnyttjades som barnprostituerade var just tvångsomhändertagna av samhället. Sophie Lohede som begick självmord härom året efter att ha våldtagits på HVB-hem hade också placerats där mot sin vilja. Jag minns inte om det var LVU eller om det var så kallad "frivillig placering". Samhällsvården ter sig snarare utgöra en möjlighet för pedofilerna att komma åt barn, som annars skulle åtnjuta sina egna föräldrars beskydd. Jag såg förresten mycket intressant statistik långt in i dokumentet Social rapport 2006, sida 273, där en undersökning visat att en av sju ensamstående mödrar på socialbidrag hade fått sina barn omhändertagna, medan bara en av 2000 högskoleutbildade mödrar i parförhållanden hade fått det. Det tycks verkligen som att socialtjänsten mest bara "skyddar" fattiga barn från deras egna föräldrar. Jag tror helt enkelt är för att dessa familjer är rätt försvarslösa, och kan inte värja sig mot myndighetsövergrepp. Socialtjänsten har också varit mycket benägen att ta ifrån föräldrar deras barn om de frågat om hjälp med något i föräldraskapet. I tre nyliga självmord under samhällsvård hade föräldrarna sökt hjälp från socialtjänsten, vilket lett till institutionsplacering; se Felicia-, Sophie och Elin-fallen. Det är helt enkelt mer vinstgivande för socialfolket att helt överta vårdnaden än att bara erbjuda föräldrarna hjälp. Jag tror mycket av ditt tänkande definieras av ditt förhållande till dina egna biologiska föräldrar. För de flesta av oss är inte staten någon räddare i nöden, vi skulle hellre slippa den. |
| Inlägg #22: Postat: 2010-11-20 10:41:00 | |
|
Inger Olsson |
#21 Jodå, vid detta laget kan jag vanvårdsföreningars rättshaverister och deras "teknik". Vet också hur människor - som endast har ifrågasatt deras metoder! - har trakasserats, hotats och förföljts. Dock har jag ännu inte sett att dessa "föreningar" har kommit med förslag - byggda på väl g e n o m t ä n k t a grunder - till samhällsekonomiska och politiska förändringar som gagnar a l l a medborgarna i stort!
Ang. NKMR: Här en länk från C:\Documents and Settings\d\Skrivbord\NKMRs brev till Uppdrag granskning angående reportaget De förlorade barnen.mht Ang. rättshaverism och NKMR förklaras i denna länk, så kan Sourze läsare få lite mer "kött på benet"? Länk: cattasbubbla.se |
| Inlägg #23: Postat: 2010-11-20 10:50:00 | |
|
Inger Olsson |
rättelse: NKMR: s brev till Uppdrag granskning ang. fosterhemsbarn i Marks kommun. Länk: nkmr.org
|
| Inlägg #24: Postat: 2011-02-15 18:36:00 | |
|
Rolf Nilsson |
När en person kommer till socialtjänsten och är i behov av hjälp, upplever den människan nästan genomgående att den utsätts för en onödig misstänksamhet.
Den sökande får svara på frågor som hon upplever som närgångna. Dessa frågor berör sådant som man i vanliga fall inte vill lämna ut till människor man inte känner. Kanske förstärks obehaget då de här frågorna framförs som ett krav på motprestation till den hjälp man söker. Den sökande är redan i ett kritiskt skede när hon ställs inför detta ifrågasättande. Ett bemötande som blir mycket obehagligt när det handlar om behov av hjälp till det absolut nödvändigaste. När så inget lurendrejeri kan hittas får personen hjälp till existensminimum. Det är en summa som några tjänstemän på konsumentverket räknat ut och som sen går via finansutskottet vidare till ett betänkande. Därefter blir det till underlag för det beslut som stadsdelarna har att hålla sig till när de sen ska möta människor som upplever verkligheten på ett helt annat sätt. Inte sällan blir den sökande tvungen att komma fler gånger. Då upprepas även förfarandet med ansökningsblanketten; där den sökande varje gång får fylla i de uppgifter han redan fyllt i om och om och i samma ordning varje gång. Varför gör man så när alla uppgifter redan finns? Det skulle kunna räcka med en enkel fråga och att man sen fick skriva under ett papper på att inget har förändrats sen föregående besök. När hon väl får hjälp är det aldrig mer än det som ”socialtjänsten” är satta att försvara som det absolut nödvändigaste. Det är inte utifrån vad den sökande försöker förmedla som sina behov. Vid de fall som handläggaren ser det orimliga hänvisas till överordnade. Det finns en känsla av att inte bli respekterad, att inte bli sedd som något annat än en siffra i socialtjänstens bokföring. Besluten ligger så oerhört långt borta. Det gör att den hopplöshet som bidragstagaren bar på innan hon tog till det sista halmstråt; att gå till socialbyrån, känns dubbelt så tung. Det outtalade ultimatum som lyder: Följ våra regler eller var utan är inte värdigt en demokrati. Ser ni inte att utanförskapet förstärks? Man kan ju fråga sig varför socialtjänsten har så svårt att respektera alla de signaler, som visar att situationen i sig själv; den att besöka ett socialkontor är så obehaglig. Det blir ofta till en börda som läggs ovanpå den redan tyngda och utsatta människan. Vi lever ju i ett samhälle som så ofta vill framhålla betydelsen av att alla skall behandlas med respekt och utifrån att vi alla har lika värde. Det känns inte så i de här situationerna. Som sökande snurrar det i huvudet och man ställer sig många frågor: Är det meningen man ska tycka att det är så obehagligt att man inte vill komma tillbaka? Är det för att handläggare har svårt att hantera en person som är i beroendeställning? Har handläggarna sådan press på sig från sina chefer att de inte vågar känna efter? Eller är det helt enkelt så att hela systemet med socialbidrag är ett av våra mest tydliga uttryck för den dubbelmoral som råder i vårt samhälle. Den där vi talar oss varma för allas rätt till en grundläggande trygghet. Om vikten av att värna om allas rätt till en skälig levnadsnivå. Varför är det så svårt att öppna upp för det här? När någon kommer med kritik tystas den inte sällan ner av beslutsfattare som av någon anledning tycks ha väldigt starka drivkrafter att behålla den ordning som råder. Det här är ett samhällsmönster som befäster omöjligheten för så många. |
| Inlägg #25: Postat: 2011-02-15 20:12:00 | |
|
Aguirre |
Det totaliträra gäller alla myndigheter i Sverige....Dom anser sig jobba för någon annan än befolkningen som betalar deras löner...det visar klart att Staten inte består av folket som de försöker slå i oss från småskolan..Staten är folkets fiende, och myndigheterna är deras stormtrupper.
|
| Inlägg #26: Postat: 2011-02-15 22:19:00 | |
|
Mats Persson |
Faaan vad Du kvirrar Aguirre. Jag önskar så mycket att Du en dag kunde känna tryggheten att komma ut ur anonymiteten så att vi alla kunde få ta del av det arbete Du gör och hur rättskaffens Du utför det och - framför allt! - hur Du aldrig dagtingar med Ditt samvete utan hellre går ut i arbetslöshet än att följa ett regelverk som på minsta vis sårar Ditt rättspatos.
|
| Inlägg #27: Postat: 2011-02-15 22:23:00 | |
|
Jocke S-43 |
Jag har flera gånger påpekat för Rolf N min mening grundad på viss erfarenhet och tämligne klar statistik/fakta: Allting skall i princip "genusklassifieras" i Sverige. När det gäller kvinnor alltså. Förutom att soc har gammalt dåligt rykte, ingår socialtjänsten numera i "kvinnosamhället" liksom skola mm och framför allt därigenom i den statsfeministiska offentliga sektorn. Det är således bl.a. utslagna män, OCH frånskilda pappor som diskrimineras av soc. Vilket domineras av kvinnor med feministiska värderingar. Eller tror någon annan något annat?
JS, fd soc anställd |
| Inlägg #28: Postat: 2011-02-15 23:35:00 | |
|
Aguirre |
Hej Mats....dagtingar med mitt samvete gör jag så fort jag är och handlar...men jag går inte ut och aktivt försvarar barnarbete för att t-shirten är billig..det är en skillnad viktig nog...Jag dagtingar med mitt samvete gentemot myndigheter också om det behövs, av pragmatiska skäl...det senaste var Lantmäteriet..en parasitmyndighet av guds nåde som vill tvinga på folk sina dyra tjänster när folk vill lösa enkla problem själva. Jag lever bara i anonymitet här Mats...inte i min vardag..så du tycker jag kvirrar...tja...hellre kvirra än försvara orätt...mitt rättspatos är nog inte så stort...det som driver mig är snarare att det är de tysta rädda och orderlydarna som hindrar samhället från att bli så kul som det borde vara :-
|
| Inlägg #29: Postat: 2011-02-15 23:46:00 | |
|
Jocke S-43 |
Tillägg: "Det är således bl.a. utslagna män, OCH frånskilda pappor som diskrimineras av soc." Tillägg: "samt pojkar", vilket uppenbarats myligen i Lärarnas tidning om betygen och i Skolverkets "Jämställdhetsutredning".
Men utslagna män ofta diskriminerade av soc vid skilsmässsa gäller det här, vilket Rolf Nilsson borde påpeka. Varje gång! |
| Inlägg #30: Postat: 2011-02-15 23:49:00 | |
|
Jocke S-43 |
Ja det är ju inte soc fel direkt när det gäller betygen. Men barnen av båda könen drabbas av soc partiskhet vid skilsmässa.
|
| Inlägg #31: Postat: 2011-02-16 02:04:00 | |
|
Bizon |
Läser man den här artikeln och samtliga inlägg i denna debatt i en följd är det inte så konstigt om man blir ledsen. Inger Olssons fördömmanden känns igen från i stort sett samtliga debatter hon deltar i så dom kan man lämna därhän - sedan förekommer en del andra mer eller mindre nyanserade synpunkter som beskriver olika perspektiv. Å ena sidan barnets rätt att få ha ett ansvarstagande samhälle bakom ryggen då föräldrarna inte är funktionella som föräldrar - och å andra sidan både barn och föräldrars rätt att slippa överambitiöst godtycke från tjänstemän som bitit sej fast vid en övertygelse eller ett avreageringsbetingat maktbeteende som definitivt inte är för någons bästa. -------------------- Det som verkar behövas med jämna mellanrum är en överprövningsfunktion som kan skilja socialsekreterare från sina uppdrag där rimligt samarbete inte visat sej fruktbart. ------------- Att polisen nedlåter sej till att bete sej mot tjejen i youtube-klippet är helt jävla sjukt. Vad jag förstår så förelåg ingenting brådskande och flickan som var i ett helt skräckslaget uppjagat tillstånd och ändå kunde uttrycka sej så pass sansat måste kunna lämnas ifred så hon kunde lugna ner sej i stället för att två arroganta maktfullkomliga poliser släpar iväg med henne är ju helt sjukt - ingenting framkom av att något i den situation skulle vara en fara för tjejens liv - så varför inte låta flickan sova på saken. Om det var flickans farsa så måste jag säja att även han var förvånansvärt sansad - och vadå exempel på föräldrar som hänsynslöst utnyttjar sina barn - jag kan inte tolka hans handling på annat sätt än att han hjälpte tjejen att faktiskt få sin röst hörd. ------------------ Men som sagt - alla som råkat bli upphov till barn är per automatik inte lämpliga som föräldrar - ofta rena katastrofen och för deras barn måste det finnas ett samhälle med ansvarstagande funktionärer som förstår att agera för i första hand barnets bästa - jag anser i det fallet att föräldrarna kommer i andra hand - behöver dom vård ska dom naturligtvis få det men ett barn får aldrig betraktas som någon sorts medicin för sjuka föräldrar.
|
| Inlägg #32: Postat: 2011-07-20 11:54:00 | |
|
Lena Olsson |
Enligt myndigheterna i Sverige finns det nog inte bra föräldrar i Sverige.Mängden barn som tas är väldigt hög.Staten äger tydligen barnen.Svenska staten har tydlien större rättighet än vanliga ostraffade föräldrar utan drogproblem till barnen.Utan större kontroll pumpar man ut skattebetalarnas pengar till denna deporteringsverksamhet.Milioner pumpas ut till socialchefer för att de ska tiga.Koruptionen är skandalöst stor.Hela denna hjälpverksamhet är mycket märklig och handlar om affärstransaktioner av alla slag.I Sverige är det lätt att bli en barnlös mor.
|
Sourze [loggan] © Nättidningen Sourze, ett registrerat massmedium hos Radio- och
TV-verket. Sourze är också ett registrerat varumärke.
Databasens namn är Sourze. Ansvarig utgivare är Carl Olof Schlyter.