Valt inlägg:
Inger Olsson ter sig vara en rätt förvirrad person att döma av de tre inläggen ovan. Genom sin helt onödiga intervention i mitt liv förvägrade istället socialtjänsten mig ett eget liv som ung, den ville ha in mig på en massa vård utan minsta anledning. De ville inte att jag skulle vara en fri människa, de ville istället att jag skulle vara ett institutionsobjekt som kunde utgöra deras levebröd. Och jag personligen är inte en vän av FN:s barnrättskonvention, vad den handlar om är att staten ska äga barn. Det jag sett NKMR åberopa mest är EU-rätten, som dömt till svenska statens nackdel många gånger.
Själv har jag inte skaffat barn än och skulle inte låta dem växa upp i detta samhälle. Innan samhället blir barnsäkert så måste LVU-lagen bort. Jag har läst och hört alldeles för många skrämmande berättelser om rättsövergrepp understött av denna lag för att våga sätta egna barn till världen.
Jag förstår inte heller kopplingen mellan barnpornografi och motstånd mot LVU-lagen. Tjejerna i Geijeraffären som utnyttjades som barnprostituerade var just tvångsomhändertagna av samhället. Sophie Lohede som begick självmord härom året efter att ha våldtagits på HVB-hem hade också placerats där mot sin vilja. Jag minns inte om det var LVU eller om det var så kallad "frivillig placering". Samhällsvården ter sig snarare utgöra en möjlighet för pedofilerna att komma åt barn, som annars skulle åtnjuta sina egna föräldrars beskydd.
Jag såg förresten mycket intressant statistik långt in i dokumentet Social rapport 2006, sida 273, där en undersökning visat att en av sju ensamstående mödrar på socialbidrag hade fått sina barn omhändertagna, medan bara en av 2000 högskoleutbildade mödrar i parförhållanden hade fått det. Det tycks verkligen som att socialtjänsten mest bara "skyddar" fattiga barn från deras egna föräldrar. Jag tror helt enkelt är för att dessa familjer är rätt försvarslösa, och kan inte värja sig mot myndighetsövergrepp.
Socialtjänsten har också varit mycket benägen att ta ifrån föräldrar deras barn om de frågat om hjälp med något i föräldraskapet. I tre nyliga självmord under samhällsvård hade föräldrarna sökt hjälp från socialtjänsten, vilket lett till institutionsplacering; se Felicia-, Sophie och Elin-fallen. Det är helt enkelt mer vinstgivande för socialfolket att helt överta vårdnaden än att bara erbjuda föräldrarna hjälp.
Jag tror mycket av ditt tänkande definieras av ditt förhållande till dina egna biologiska föräldrar. För de flesta av oss är inte staten någon räddare i nöden, vi skulle hellre slippa den.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?