|
Inlägg #1: Postat: 2010-11-01 01:57:00
|
|
mats hägglöf |
Den i artikeln omnämnda polska klosterstaden heter Wrocklaw och inget annat. Klostret ifråga heter Clostry Szyolf De Notredam och leds av Syster Antonia. Staden var tidigare tysk med namnet Breslau och förstördes enormt när ryssarna intog staden under andra världskriget.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2010-11-01 10:34:00
|
|
Leif-Arne |
73 ton, det var inte dåligt, riktigt imponerande. Kul att du får feedback på dina insatser.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2010-11-01 11:04:00
|
|
Inger Olsson |
Mats: De stora hjälporganisationerna behövs men de "små vardagshjältarna" får alltför sällan rubriker, trots deras stora konkreta insatser, samt att de inte så sällan tar risker för eget liv. Du vittnar även om mod, hög moral och en väl utvecklad förmåga till empati - trots att du är en "biologist" :-
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2010-11-01 12:21:00
|
|
mats hägglöf |
Tack Inger,det värmde. Även en "biologist", som Du kallar mig jag blir stolt däröver kan hjälpa medmänniskor: I början av 1980-talet tillbringade jag tre månader med att hyra ortsbefolkning by efter by i Mauretanien och plantera drygt decimeterstora trädplantor för att binda ökensand runt byarna. Men människan är och förblir egoistisk: På nätterna gick de anställda byborna ut och drog upp plantorna ett par centimeter så att de vissnade. Resultat: Jobbet fick göras om och byborna tjänade mer pengar. Vi fick anställa vakter med hund.Man får ej ge upp, man måste ha sinne för syfte och utvägar!
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2010-11-01 12:59:00
|
|
Inger Olsson |
Mats: Meningen var även att du skulle bli stolt över titeln "biologist"...
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2010-11-01 22:33:00
|
|
Janne B |
Kanske var det år 1994 som jag hoppade in i en lastbil fylld av förnödenheter till krigets Jugoslavien.Två pingstvängrabbar hade samlat ihiop kläder av alla de slag och nu styrde de mot Sarajevo - om det nu gick att ta sig dit. Jag hörde deras snack på en servering, råkade ha mitt pass med mig och så blev jag hjälpförare mm. Vi turades om att köra genom Österike och till Jugoslaviska gränsen. Där vblev jag stoppad för jag hade bara pass medan de andra hade lite andra papper. Jag levde ett kallt o dåligt liv i två dygn men sedan kom killarna åter med tömd bil.De hade bara vågat köra halvvägs till Sarajevo - men överalt behövdes kläderna - så de lasta av i samhällen och vid vårdhem etc. /Lite nytta kanske jag gjorde som reservförare genom Tyskland....
|
| |