|
Inlägg #1: Postat: 2010-10-18 16:35:00
|
|
Leif-Arne |
Min bror HADE delad vårdnad om en tax en gång efter han separerat från en tjej. Å andra sidan, visst fäster man sig vid djur, jag har själv hund, men något man måste vara medveten om ÄR att ett djur även innebär att man kanske måste kunna fatta svåra beslut. Ett sådant beslut kommer när det till blir aktuellt att ta ner ett djur, antigen på grund av sjukdom eller ålder. En hund lever ju inte så länge. Oavsett om man separeras från ett djur där för att man måste ta ned det eller av andra skäl, som i din text, så kommer det tillfället. KAN MAN INTE FÖRLIKAS MED DETTA BÖR MAN INTE SKAFFA DJUR.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2010-10-18 16:38:00
|
|
Leif-Arne |
Den sista meningen skulle inte ha skrivits med versaler, det blev ett felaktigt tangenttryck.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2010-10-18 17:22:00
|
|
Pia I |
Vad jag reagerade på var att denne Kristoffer verkligen saknade sin hund och jag tycker det var ganska fint, i det fallet i alla fall.
Jag skulle inte skaffa hund själv, för jag har inte det behovet, men jag förstår att vissa har det och fäster sig vid sina djur, så till den grad att de går till domstol för att få träffa dem.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2010-10-18 17:28:00
|
|
Leif-Arne |
#3 Jomenvisst, man kan bli väldigt färt vid djur, den tussen jag har, en Coton du Tuleard, är jag rätt fäst vid. Egentluigen är det dotterns hund, men eftersom hon är en global och rastlös person så blev han kvar.Är dock glad för att hon aldrig fick den häst hon tjatade om.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2010-10-18 17:41:00
|
|
Leif-Arne |
Hittade en länk på tuben till en Coton som liknar min rätt mycket. Han är nämligen inte helt rastypisk eftersom han väger 11 kg och de flesta svenska ligger på en 5-6 kg. Däremot är de amerikanska Coton:s större och livligare. Rasen är förymda skeppshundar som levat som vilda i Madagaskars djungler under 300 år för att sedan bli populära i Frankrike. De är rätt skarpa, och mycket viga. Länk: youtube.com |
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2010-10-18 19:47:00
|
|
Lasse i Gatan |
#4/Hon fick ett päron till farsa istället.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2010-10-18 20:46:00
|
|
Leif-Arne |
#6 Kan vara, men hon älskar mig.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2010-10-18 23:03:00
|
|
Pia I |
#5 söt hund! Om jag skulle välja hund, skulle det bli en setter, tror jag. De är vackra. Min dotter har en kennel. Föder upp chiwawa. De är rätt söta hundar. Väldigt tillgivna.Men det är ju mer en societetshund. Kul att träffa ibland bara.
En del människor kan inte låta bli hundar.Jag har en sån faster. Hundarna blir galna när de ser henne. Hon mutar dem med kex.
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2010-10-18 23:25:00
|
|
Leif-Arne |
Min Morfar hade en irländs setter. När han for till fjälls i sin gamla Packard sprang hunder bakefter. lös naturligtvis Han var också fäst vid sin hund, den hette Schott, när hunden dog behöll Morfar pälsen som fäll i sin favoritfåtölj.
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2010-10-19 00:15:00
|
|
Pia I |
Ja, de är väldigt vackra hundar tycker jag. De ser så lugna ut och inte alls farliga, mer än för fåglar förstås...sen har de väldigt vacker och len päls.
|
| |
|
Inlägg #11: Postat: 2010-10-19 07:00:00
|
|
Inger Olsson |
Pia: en hund kan verkligen bli ens bästa vän, som även en häst, katt, "grisekno", elefant, undulat m m kan bli. När ett djur lämnar en för gott ger de en heller inte ambivalenta känslor - som med människors svek m m. Just nu har jag en kinesisk s k tempelhund, som är högst nyfiken, lätt att lära och därför en sådan där som man inte behöver ha koppel på... Dessutom får en baktrög kamphund aldrig tag på honom när han tar kurvorna med mer än elegans ;- Rasen tillhör en av de dyraste, men man får mycket för pengarna. "Socitetshund" vet jag inte riktigt vad du menar är. Däremot finns knäppgökar som inte borde ha hund därför de
i n t e förstår hundspråk utan vill - och agerar därefter - göra om hunden till människobarn, som den kan sen överbeskydda...
|
| |
|
Inlägg #12: Postat: 2010-10-19 07:02:00
|
|
Inger Olsson |
forts. Men jag skulle vilja varna för att låta ett barn ta huvudansvaret för ett djur övht. En tioåring kan mycket väl klara uppgiften med galans men när den kommer i puberteten pockar livet på andra livsuppgifter...
|
| |
|
Inlägg #13: Postat: 2010-10-19 07:23:00
|
|
Pia I |
#11
Jo, societetshund, menar jag är en hund som är populär i finare kretsar, som hos välbesuttna, filmfolk , kungahusen m.fl.
Som sagt ska man inte lämna ansvar för ett djur hos barn. Det blir mer som ett straff för barnet efter ett tag. Men det är olika med olika barn. En del klarar av det och jag ångrar att jag inte köpte hund till min dotter när hon var liten. Hon var väldigt duktig och väldigt arg på mig, för att hon inte fick hund.
|
| |
|
Inlägg #14: Postat: 2010-10-19 08:14:00
|
|
Inger Olsson |
#13 Därför har hon skaffat en kennel nu? ;- Men personligen skulle jag vänta med tills barnet har kommit i puberteten då man, som förälder, får mer klar bild av OM barnet klarar uppgiften fullt ut. Den bör nämligen ha ledaregenskaper för att kunna fostra en hund. Liten som stor.
|
| |
|
Inlägg #15: Postat: 2010-10-19 08:45:00
|
|
Leif-Arne |
#14 Rent generellt tror jag att det är bra för barn att få ha hand om ett djur, det behöver inte vara en hund,själva har vi haft hund, katt, kanin, dvärghamster, degus, sköldpadda och fiskar underbart vackra ciklider. Det kan vara lämpligt att ett barn får börja med ett enklare djur, som hamster, det han man dessutom ha i en lägenhet. En anna möjlighet är att vara ansvarig för ett djur vid en 4H gård, där sådana finns.////En iaktagelse jag gjorde då dottern red är den träning i kommunikation som töserna fick av att hantera hästarna. För att en liten speta skall kunna hantera en häst på flera hundra kilo måste hon våga vara tydlig. Hästflickor får därför en hel del skinn på näsan, något de har nytta av jhela livet.
|
| |
|
Inlägg #16: Postat: 2010-10-19 13:22:00
|
|
Jocke S-43 |
Hur gör djur? Test
|
| |
|
Inlägg #17: Postat: 2010-10-19 21:39:00
|
|
Pia I |
#14 Kan så vara. Vi har haft katt, hon hade två siameser, fiskar , fåglar. Hon är också väldigt duktig med hästar och hundar. Hon är född sån.
Själv tycker jag inte om att ha hund i lägenhet.Min dotter har hus och min sons barn har katter, kaniner och egyptiska takråttor och även hus med stor tomt. Likväl ska katterna ha låda i badrummet. Det har jag aldrig förstått.
Personligen skulle jag satsa på att barnen har mindre djur och mer tid för andra saker, bl. lära sig städa sina rum.
|
| |
|
Inlägg #18: Postat: 2010-10-20 07:44:00
|
|
Inger Olsson |
#5 Tror att barn får kanske mer kunskaper och insikt än andra? om de får känna sig n y t t i g a övht - samt tid till att reflektera! #17 Pia: På tal om att "hon är född sån". Är tveksam till "talang" är i första hand genetisk, men tror däremot den sociala biten är desto viktigare för att kunna utvecklas positivt och även bli mer kreativ. Även i kontakt med djur. Det är inte helt okänt att veterinärer har i sin barndom haft kontakt med oftast många djur, bor oftast på landet, och har uppmuntrats till god självbild och därmed ansvarskännedom. O ja! Tycker nog att det generellt är dåligt med städ- och hygienkunskaper numera. Desto viktigare när man har djur och barn tillsammans. Svinpesten fick ju en del att t o m börja tänka... Skolan lär ju inte ut sådant idag precis. Som förälder får man ta den biten. Hoppas på att man har sådana själv ;-
|
| |
|
Inlägg #19: Postat: 2010-10-20 09:21:00
|
|
Leif-Arne |
#18 Alla barn, och andra, behöver känna sig nyttiga. Djur är bra i många sammanhang, på en del särskilda boenden så har man speciella hushundar vilket ofta är väldigt uppskattat. Jag har själv en anhörig som bor på ett sådant. När jag är på besök så följer alltid min hund med, han går då sin vanliga runda och hälsar på alla gummorna och gubbarna. Det är alltid uppskattat. På vissa orter finns 4H gårdar som bedriver en mycket bra verksamhet. På flera av dessa gårdar kan barn vara med i skötseln av de djur som finns där, och i många fall själv få ansvar för ett "eget" djur; en kanin, get eller anka. //// Vad gäller allergi så skall det vist vara belagt men fråga inte var jag läste det, att barn som växer upp med pälsdjur i mindre grad blir pälsdjursallergiker än de som växer upp utan djur.
|
| |
|
Inlägg #20: Postat: 2010-10-20 11:49:00
|
|
Pia I |
Vuxna som kan sköta djur är ok. men inte vuxna som behandlar djuren som sitt barn. Det är lika illa, som vuxna som behandlar gamla människor som barn.
Jag gillar djur mest i frihet. Man ska måste respektera djurens rättigheter, men många tänker nog inte så.En del skaffart djur av fel orsak.
|
| |