SD - skrämmande reaktionära eller naturlig del av utvecklingen

Jag tillåter mig att citera Pär Ström, från den mycket besökta bloggen "Genusnytt", och som också har skrivit boken: "Mansförtryck och kvinnovälde". Angående varför bl.a. unga män kanske röstar på SD:
"Jag är övertygad om att många män, särskilt unga män, i dagens Sverige känner ett utanförskap. Alldeles speciellt känner de sig inte uppskattade när de tar del av vad som sägs i politiken – av deras valda företrädare. Under många år har alla partier, från höger till vänster, tävlat om att ställa sig på kvinnornas sida. I praktiken innebär det faktiskt att de har tagit – och tar – avstånd från män. Retoriken och många gånger varit öppen manshatisk.
Hur kul är det för en pojke som håller på att bli man att ständigt matas med det politiska pratets attacker på det manliga könet? Att matas med prat om patriarkat, att pojkar tar plats, att flickor däremot är utsatta och behöver hjälp, medan pojkar nästan ska motarbetas så att de inte tar plats? Att matas med förslag om hur kvinnor på tusen och ett sätt ska specialgynnas vilket per definition innebär att männen missgynnas? Att förväntas stiga åt sidan och lämna plats åt kvinnor?
Hur kul är det att växa upp och upptäcka att den egna gruppen – och därmed man själv – av samhället klassas som ett problem och en belastning? Hur kul är det att gång på gång ta del av den politiska och mediala elitens utspel om sådant som hur mycket det kostar samhället att hålla sig med män, att en särskild mansskatt kanske borde införas, att män är själva problemet för Sverige och världen idag? De unga männen känner sig förstås ovälkomna till livet.
Det politiska etablissemang som i total enighet uppträder så odrägligt politiskt korrekt, så enkelspårigt, så grovt anti-jämställt och så manshatande kan räkna med att drabbas av ett missnöjesparti. För det är i första hans som ett sådant om Sverigedemokraterna bör betraktas."

Jocke - S, nämner och hänvisar till artiklar där orsak och verkan är politiskt konstlade "right on point". Jag känner samtidigt att Sverige står inför ett gigantiskt processarbete, där dagens parlamentariska ansvar ligger på en nivå där politikerna söker lösningar utan att kritiskt snegla bakåt på dess föregångares. 349 pålästa, kommer under hösten att plädera i massvisa detaljlösningar som är så långt ifrån den huvudsaklika uppgiften som det någonsin går. Regeringens uppgift är att få ledamöter inse att landets interna balanspolitik bygger mjuka ryggar. Först när de obekväma politiska processerna är sjösatta kan de orera om övriga globaliseringsfrågor i talarstolen. Alla utom de folkvalda vet att Sveas eka är rank. Den huvudsakliga uppgiften för våra folkvalda är att stifta lagar. Men de känner inte till att ju fler lagar desto ojämlikare samhälle. Kanske de vet att deras flytvästar har större bärkraft än övrigas vid kommande kriser.

Med tanke på att slika partier finns i många andra europeiska länder är nog sds ival en naturlig del av utvecklingen syftar på din rubrik
Varför skulla Sverige och svenska folket vara annorlunda?!

Erkänner att jag ofta har lust att lämna kyrkan under predikan. Låt vara att det inte beror på innehållet i predikan utan brist på innehåll.

Låt kyrkan fortsätta flumma och berätta sagor mot en inträdesavgift som upptages vid porten så blir det än färre än någonsin tidigare i bänkarna. I kyrkans brokiga samling av sagoberättare ryms sedan årtionden tillbaka en klart prokommunistisk skara individer. Jesus - om han nu existerat - blev inte vad gruppen runt honom hoppades då Judarna korsade hans väg. Med kyrkans kvinnliga maktövertagare börjar det bliva trångt vid regnbågens fot att söka idéer till nya fantastiska liknelser. - Det är gratis att lyssna på sagor i kommunernas bibliotek. - Till biskopen av Stockholm skulle jag vilja säga: Vet hut ....