Stationshuset i Jörn

#1 Jo på något sätt blev stationshuset det näst efter kyrkan viktigaste huset på nånga orter. Vännäs drakar är väl

Har ni sett stationshuset i Boden? Jättevackert!

#4 Jomenvisst, klockren nationalromantik. När turismen började byggas ut i Åre under seklets början var det nationalromantiken som dominerade, någonslags lite vikingainspirerad ide om en typisk svensk byggstil, fast det var ett slags hittepå. Men rätt kul ändå med drakhuvudena. I Åre byggdes 1009 Bergbanan från torget strax ovan stationen till Fjällgårdsplatån. Den är helt bygd i nationalromantisk stil. Intressant med den banan är att man faktiskt kör på orginalmaskineriet, det var kvalitet på grejjorna som leverades från Schweitz. Kvar från den epoken finns ännu Sporthotellet och Dippan.

Leif-Arne Kul att få din bild av historien....

#7 När jag bodde i Arvika ville SJ att tågen som gick mellan Arvika och Karlstad inte skulle stanna på småstationerna mellan Arvika och Kil. Nu är värmlänningar som de är, så förarna av motorvagnan de stannade ändå. SJ hotade med avsked för dessa varefter man drog på sig massiva protester och hot om att överge SJ. Till slut fick de ge med sig, så vad jag förstår så stannar tågen ännu i Edane osv.

Du kommer in på banor som dragits under svåra omständigheter. Banan upp till Bodö över Saltfjället byggdes under andra världskriget av ryska och jugoslaviska krigsfångar under mycket svåra omständigheter. Många dog under strapatserna och banan gick länge under namnet "Blodsbanen" Förmodligen planerade tyskarna att dra spår ända till Narvik. En del av fångarna flydde över fjället mot nuvarande Vindelfjällen. Hade de tur så kunde de få hjälp av någon same, men många frös eller svalt ihäl uppe på fjället. Hade SD: förslag till regler för asylinvandring gällt då, hade de sänts tillbaka för att "söka asyl på rätt ställe".

#13 Jag ber att få korrigera mig Nordlandsbanan är det korrekta namnet. Går från Hell utanför Stjördal i Sör Tröndelag går via Steinkjer och Mo i Rana över Saltfjellet helt nära Svartisen till Bodö. Tyskarna ville bygga banan ända upp till Narvik och skyndade därför på bygget som utfördes nästan uteslutande av ryska och jugoslaviska krigsfångar. Förhållandena skall varit omänsliga under arbetet många svalt ihjäl av den dimunitiva kosten.

Som vanligt intressant läsnig,Leif-Arne! I början av 1950-talet jobbade jag ett läsår som lärare vid dåvarande kommunala realskolan i Storuman och jag fick mig då berättat bland annat, att i mitten av 1920-talet nådde bygget av inlandsbanan upp till trakterna kring sjön Storuman. Beslutande i Stensele kyrkby ville inte ha järnvägen genon Stensele - man skyllde på problematiska terrängförhållanden.Man har säkert många gånger ångrat det beslutet. Därigenom förvandlades byn Luspen vid stranden av Storuman till samhället Storuman med utgångspunkt från stationshuset - som i storlek och utformning avvek från mängden längs inlandsbanan.

#16 Jag gick själv på folkhögskola i Storuman i början på 80 talet. Herman Nogler hade sagt att man borde starta en guide utbildning vid ett besök i Tärnaby, vilket var kungsord på den tiden. Så landstinget i Västerbotten kostade på en fjälledarutbildning, vi hade det hur bra som helst under 2 år, kröp i grottor i Norge, klättrade i Keb, forsrännde i Vindeln osv./// Inlandsbanan var / är speciell. Vid en resa från Kiruna till Åre tog det oss nästan 4 dygn att komma hem. Först tåg till Gällivare, sedan sova på perrongen, Rälsbuss till Storuman, så övernatta, rälsbuss till Östersund. Skulle vi fortsatt hem till Åre med tåg hade vi behövt övernatta i Östersund men vi blev hämtade.//Stämningen ombord på rälsbussen var ofta väldigt informell, vi visste att lokföraren har en spisplatta framme i förarhytten, därför frågade vi om vi fick koka kaffe på den: -"Inga problem, koka kaffa bara, men koka till mig och konduktörn även."// Det är kul att man nu tagit upp trafiken mellan Östersund och Orsa.

#19 Där ser man. Jag gick i tredje omgången, varje omgång satte sin egen prägel på utbildningen efter sina intressen.De två innan oss var väldigt jaktintresserade och blev därför rätt nischade på jaktturism, medan vi i trean var mera klättermöss.