Vindkraftverk upplevs som visuellt "buller"

Showing page 2 of 3: 1  2  3
Inlägg #21: Postat: 2010-08-16 23:41:00
snöripan
Jag är varken någon dal- eller fjällripa, Leif-Arne! Är lite annorlunda än dessa varelser men bor i ett snölandskap den största tiden av året. Däremot sympatiserar jag med dem och jag skrattar ofta och gärna.
Inlägg #22: Postat: 2010-08-17 00:34:00
Leif-Arne
#21 Dalripa således. Du ska int bry dig om ”köksornitologin”
Inlägg #23: Postat: 2010-08-17 00:38:00
Leif-Arne
Själv känner jag mycket för ripor, gärna med ett halsband av mässingstråd. Just där jag bor nu finns inga, däremot fina fasaner, de är fina de åxå, i synnerhet när man betraktar dem genom ugnsluckan.
Inlägg #24: Postat: 2010-08-17 07:50:00
mats hägglöf
Vi har drygt 140 mil renstängsel i Sverige, bekostade av dig och övriga skattebetalare - ej av samerna själva. En finsk undersökning har visat, att renstängslen förbrukar fler ripor per år än ripjakten!
En järnridå sträckan Helsingborg - Haparanda!
Inlägg #25: Postat: 2010-08-17 10:09:00
Jocke S-43
17 Bizon, jag hittar bara det här: Från "Kärnkraft, Wikipedia" "Ett stort kärnkraftverk producerar 3 kubikmeter 25-30 ton avfall varje år. År 2003 hade USA samlat ihop 49 000 ton avfall från kärnreaktorer. Till skillnad från andra länder tillåter inte USA återvinning av använt bränsle." Vi har haft det här uppe ett antal gånger, då hittade jag en bättre länk. Uppbearbetning ger alltså klyvbart plutonium som används i atombomber. Om jag förstått rätt.
Är det mänskligheten som har bestämt sig för kärnkraft, eller är det kanske omänskligheten? Det finns inget färdigtt slutförvar heller någonstans. Det blir inget av ett planerat i Arizona, Las Vegas som är van att spela med människors väl och ve, vill inte ha det, inte Obama heller. 49.000 ton bara i USA till 2003...Ja, så kann man hålla på, men vad säger du om min egen uträkning? Jag är ingen expert, men vad jag förstår kan kärnkraft bara lösa energiproblemet marginellt. Kina avser bygga 50 verk, en droppe i havet, jämfört med Sveriges 9. Oljan sinar en dag och kol ger skador, även på klimat. Så vad göra?
Inlägg #26: Postat: 2010-08-17 11:42:00
snöripan
Och nu byggs det planeras fler i Finland bland annat. Suck, hur mycket måste det hända med kärnkraften innan någon tänker till.
Länk: Länk: nyteknik.se
Inlägg #27: Postat: 2010-08-17 12:38:00
Bizon
Jocke #25 Tungt är det i alla fall ca 10 ton per kubikmeter - upparbetningen till plutonium att ladda atombomber med är jag inte så förtjust i, men däremot någon variant som då energin tömts alltså den energiavgång som sker under den så kallade halveringstiden, och på ett sådant sätt att den kan tillvaratas fredligt. Det är ett problem som måste lösas och det problemet skulle även lösa avvecklingen av den atombombsarsenal som redan sår redo att ta livet av oss alla. Det är två av hoten förutom då co2 och andra växthusgaser som kanske inte kommer att ta livet av allt liv men som kommer att tvinga det liv som kan till nya anpassningar. Ingenting är bestående annat än förändringen som de flesta har fått känna av och att människan en dag passerat sitt sista datum är ingen otrolig tanke och den har varit bekant sedan urminnes tider. Det är rätt att vi kan ifrågasätta huruvida mänskligheten har bestämt sej för kärnkraft vilket är ett alltför slarvigt uttryck från min sida - det är naturligtvis de styrfunktioner som mänskligheten skapat åt sej sammantaget genom att acceptera deras makt och överhöghet. Svårt att lasta någon enskild, men ett generalfel ligger i grundideologin som ser monetär lönsamhet och därmed förbunden makt som första prioritet - livet kommer tyvärr i andra hand. Dina beräkningar förefaller inte oriktiga även om jag inte kan göra en detaljgranskning - solenergi, vindkraft, och framför allt ett restriktivare handhavande av den energi vi redan använder kan göra mycket för att på sikt driva våra behov utan skador. Den nödvändiga uppstädningen av det slöseri vi ännu sysslar med kommer att kräva rätt mycket av oss alla - plus att det vore bra om våra misstags kunskaper kunde dras fördel av där energihetsen nu växer okontrollerat. Den som varit i större städer lite var stans på jorden under de senaste 50 åren vet att det varit svårt att förlika sej med behovet av att andas sedan länge - något nytt är det inte och varningsklockorna har ringt konstant.
Inlägg #28: Postat: 2010-08-17 13:33:00
snöripan
# 23. Jag vet hur ripor smakar men även att inte ger så mycket kött.
Fasaner har jag full koll på eftersom jag har fött upp dem. Jag hade även vaklar, gäss, ankor, gräsänder och hönsfarm bland annat.
Inlägg #29: Postat: 2010-08-17 13:44:00
snöripan
Usch, vilka stavfel jag gjorde. De stör mitt författarkritiska sinne.
Jag ville ju säga att "de" inte ger så mycket kött. Även att jag hade "vaktlar".
Inlägg #30: Postat: 2010-08-17 21:15:00
Bizon
Apropå ripor så rämnade en gång snötäcket under mina skidor och hundratals ripor for mot skyn. Det var lite plötsligt kan jag ju säga och jag såg inte ett enda spår av deras sovgropar innan jag stod mitt ibland deras virvlande vingar. Kan ju säja att det var häftigt. Beundrar dessa djur som överlever genom sin kroppsliga perfektion och anpassning till de klimat som råder och det oavsett om det handlar om polartrakter eller het öken - där ligger människan i lä - även om vi så gott det går att kompensera med klimathot och nedsmutsning som följd - ärligt talat har vi utvecklat en rätt taskig kroppslig konstruktion för att inte tala om den sociala, den nationella och den globala. Huva!
Inlägg #31: Postat: 2010-08-17 21:36:00
Bizon
Ja Jocke vad göra? Det är tämligen lätt att deppa ihop då man tänker på de omständigheter vi lever under - särskilt då vi också drabbas av diverse katastrofer som förvisso inte är något nytt, men som på grund av att vi blivit så många fler människor får så stora konsekvenser. Att begränsa vår numerär är ett sätt att minska belastningen på livrummet - men vem vill föregå med gott exempel? Att begränsa födelsetalen är annat som åtminstone Kineserna provat med viss framgång - tyvärr blev det lite slagsida på könsfördelningen pga detta att den lilla traditionen att det var sonen som skulle föra familjen vidare - snacka om irrationellt beteende. Vilka damer ska föda sönerna om det bara finns söner? Samma logiska tillkortakommanden på område efter område - är vi så smarta verkligen, trots att vi lyckats fixa en del fantastiska manicker som en del av oss har råd att omge sej med - men har vi inte glömt något väsentligt? Alltså då i första hand hänsynen till den livsväv vi alla är beroende av...
Inlägg #32: Postat: 2010-08-17 23:06:00
snöripan
Att bo häruppe i Norrlands inland, motverkar i viss mån mina negativa tankar på trångboddhet i alla fall. Här är det snarare trångboddhetens motsats som vi får tampas med. Tala om ojämlikt. Ett ord som har olika betydelse beroende på i vilket sammanhang det nyttjas. Här blir vi så glada för alla barn, oberoende av kön, som föds inom området.
Inlägg #33: Postat: 2010-08-18 00:49:00
snöripan
# 30. Nej, de är suveräna på att gömma sig. En och annan tjäder har också nära nog skrämt slag på mig när flaxat upp ur snön. Ja, många fåglar är värd all beundran.
Inlägg #34: Postat: 2010-08-18 08:59:00
Bizon
Jo Tjäder :- Mötte en i skogen som tog mej för vad vet jag inte. Den ritade spår i snön med nerfälda vingar och stannade inte förns den stod på mina skidor. Artig som jag är så satte jag mej på huk och sträckte fram handen. Den tog den direkt i en näbb som mest liknade en väl använd hovtång. Blev tvungen att samla ihop vingarna på den då den försökte ge mej en orre utan att släppa greppet om min högerhand med näbben - ganska bra taktik. Jaha,,, så stod jag där i fjällskogen med stavarna hängande i sina öglor och en tjäder under armen vars näbb började färgas röd av mitt blod - vad göra?
Inlägg #35: Postat: 2010-08-18 09:25:00
snöripan
Ha, ha! Utgången på den historien är nog ganska given.
Du gled nog in på hans revir, då kan de vara ganska argsinta.
Var han god?
Inlägg #36: Postat: 2010-08-18 11:26:00
Bizon
Det kan jag inte svara på :- däremot hoppas jag han går kvar där och vaktar sitt revir, men han var nog gammal och tämligen vresig redan på den tiden så han har nog lämnat spelplatsen till andra progressivare krafter. Det som hände var att jag efter ett misslyckat försök att bli av med honom åter fick sträcka fram handen, men då med handsken på fick knalla runt med tjädern under armen där faktiskt tanken slog mej att en tiokilos tjäder nog kunde ge både mej och mina vänner ett skrovmål, men det hade förstört historien till det mera klassiskt förutsägbara "död och elände" samt bara bekräftat "ätandets förbannelses allmängiltighet. I stället hittade jag en yvig gran som effektivt täckte min reträtt då jag hivat in den stridslystne bakom den och hasade iväg så snön yrde. Dan därpå hade jag kameran med mej och fick en hel serie mycket fina porträttbilder - av någon anledning höll han sej dock något mer avvaktande efter att ha funderat lite på utgången av gårdagens fight. Jag vet inte vad som var kvar av den stackars granen, men kanske gav den tjädern ett och annan barr innanför fjäderskruden som fått honom att fundera på ett och annat.
Inlägg #37: Postat: 2010-08-19 01:37:00
snöripan
Jag som trodde att när ett byte hamnar i sånt läge hos en man, så finns det ingen återvändo. Heder åt dig eller oförnuft... det är inte min sak att bedöma!
Helt klart lämnade du en stridskämpe för sin art, att försvara sin lokala ort och släkte. Jag tror att stridkämpen har fått många fler barr instuckna i sin fjäderskrud, än vad den fick i sin strid med dig. I senare kamper mot sina artfränder.
Inlägg #38: Postat: 2010-08-19 12:56:00
Bizon
Snöripan, vad har du fått dina fördomar ifrån om män? Jag kan berätta att jag inte är ensam om att vara man med känsla för både liv och rättvis kamp. Hade jag däremot varit hungrig och i behov av att föda mina ungar så hade tjäderns saga varit all. En gång då min första kull var liten låg vi någonstans ute i skärgården med den skuta jag på den tiden disponerade. Jag hade gått över ön för att dra upp middagsgäddan, och efter en kvart fick jag napp - efter ytterligare en halvtimme låg en gädda stor som en mindre sugga på klippan och kippade efter andan. Det var den största gädda jag sett - en madam som säkert satt i sej en hel del fisk i sina dar och sätt ännu mera yngel till världen. Hon blängde undergivet på mej medan jag hämtade andan själv för det hade inte varit ett lätt jobb att få den ur sjön. Jag gjorde ett litet överslag på hur mycket familjen skulle kunna sätta i oss och hur mycket som skulle bli flugmat. Inte för att jag har så mycket emot flugor, men att bara kapa godbiten av ett levande väsen sedan jag haft ihäl det och ge resten så där en nitton tjugondelar till flugorna kändes lite taskigt mot gäddan. Hon skulle säkert romma av sej ett par hundratusen småttingar nästa vår om hon lärde sej av sitt misstag - så vad jöra? Jo helt enkelt kroka av henne och baxa tillbaka denna nordens krokodil till sitt rätta element. Jag ska inte berätta vad det blev till middag istället för giganten - men gott var det, särskilt då jag visste att någonstans där nere i djupet stod en bekant och funderade på livets märkliga vändningar. Vi har inte mötts sedan dess.
Inlägg #39: Postat: 2010-08-19 17:33:00
Jocke S-43
38 Har vi här en exeptionell djurvän, som t.o.m. verkar ha riskerat att avkomman kanske skulle tvingas gå hungrig till sängs, eller kojs? Eller en lika exeptionell berättare av rövarhistorier? Hur som helst, du får nog ge oss en till! Fågel, har vi haft, och fisk. Har du någon mittemellan också? Ja från djurvärlden alltså...? Det enda matnyttigt jag själv lyckats få tag på vid skärgårdens seglatser, är hjortron, men det var på Bruno Liljefors ö, dvs. den lilla grannön. Där lär han ha satt upp diverse uppstoppade djur för att sedan måla av. Eller är det en rövarhistoria?
Inlägg #40: Postat: 2010-08-19 23:07:00
snöripan
# 38. Nog var du synnerligen snäll mot gäddan men jag tror inte att du hade erhållit någon fördel, om ni hade mötts senare. I vår sjö finns det hundratals såna bjässar. Det är nästan så man suckar till när man får en sådan på kroken. Men spännande är det! - och gäddbiffar är mums.

Inte har jag någon fördom mot män, jag vet hur blödiga ni är, innerst inne!
Showing page 2 of 3: 1  2  3
Laddar...