|
Inlägg #1: Postat: 2010-07-24 19:34:00
|
|
Klux |
Ta dig i stället en rejäl funderare på varför du har fjärilar fladdrande runt öronen.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2010-07-25 14:14:00
|
|
erobwen |
Rent spontant får jag känslan av att din sons utbrott inte alls handlar om TV-spelet. Jag och många i min generation har spelat dataspel sedan barnsben. Jag spenderade hela dagar framför datorn ensam eller med kompisar, men har aldrig någonsin hört någon skrika och bråka över dataspelet. En typisk dataspelande ungdom/barn sitter och stirrar som förstrollat på skärmen. Det är raka motsatsen till det drama som du beskriver. Jag tror att du ska fundera över om det är något annat i din sons livssituation som gör honom frusterad. Har han tillräckligt med kompisar eller annan mänsklig kontakt? Är det någon som mobbar honom?
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2010-07-25 16:58:00
|
|
erobwen |
Dessutom, utifrån min egen erfarenhet som småbarnsförälder så har jag märkt att barnens beteende gärna speglar ens eget. Det vill säga man kan ofta se ett samband mellan konstiga saker som ens barn gör, och ens egna "egenheter". Om ditt barn tar spelandet på för stort allvar, skulle du eventuellt kunna fundera på om det finns någon vuxen i barnets närhet som lärt barnet att man ska ta misslyckanden på stort allvar. Om en förälder till exempel blir upprörd av att barnet gjort någonting fel, så kanske barnet lär sig att man ska bli upprörd över sina misslyckanden. Sedan tycker jag att det är fel att kategorisera datorspelande i allmänhet som "onyttigt". Att leka är någonting som är livsnödvändigt för alla barn, men om man inte är nöjd med barnets attityd då han eller hon leker, så är ett bra sätt att leka tillsammans med barnet och försöka visa vilken attityd som är rätt.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2010-07-25 17:59:00
|
|
asdf |
Man får intrycket av din artikel att du betraktar dator/tv-spel som en meningslös nymodighet som bara barn kan uppskatta. Det är inte en nymodighet utan har funnits i våra hem i 30 år nu, och det är inte heller något som man lägger av med bara för att man blir äldre. Om din son redan är så engagerad som du beskriver så är det troligt att han kommer att ha det här intresset hela sitt liv. Försök följa med i recensionerna i kvällstidningarna alla fall så att du kan se till att han spelar så utvecklande spel som möjligt den tid han spelar. Det är väldigt stor skillnad mellan reflexbaserade spel och "tänkarspel."
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2010-07-26 15:39:00
|
|
Michael Lundahl |
Du skriver det ju själv vad som är problemet: du har ju inget intresse och ingen insikt i ditt barns fritidsintresse. Du klampar rakt in och över honom utan en gnutta förståelse. Klart som f-n att det skär sig då!! Vill du lösa problemet är det DU som skall ändra ditt beteende. Det första du skall göra är att sätta dig med honom när han spelar, gärna spela själv också. Att *intressera sig* i vad ens barn gör är en förutsättning för att undvika konflikt. /Micke, tvåbarnsfar och datorspelare sedan 1984.
|
| |