Arbetarrörelsens fall var oundvikligt

Robert, underbart raka rör ännu en gång. Jag delar din analys och stöder även ditt förslag till åtgärder. Jag har flera ordförandeskap bakom mig inom svensk arbetarrörelse. På kommunal nivå och såväl inom sossarna som senare inom Vänsterpartiet. Av bl.a. orsaker som du belyser i din artikel har jag lämnat all partipolitik. Det är mycket glädjande att det finns människor som du, som vågar skissa på det nödvändiga nya. Det som måste komma om vi skall kunna undvika en feodal plutokrati där världsomspännande bankkoncerner är de nya gränslösa nationerna. Jag tvekar inte på att de extremrika redan har planer på att göra sig av med de för många "ätarna" till vilka jag för övrigt själv hör. Vi tär helt i onödan på "deras Jord". Det bor en fruktansvärd ondska hos dem som girighet tagit bortom allt mänsklig värme.

Dag: Ja, det speciellt intressanta med dagens samhälle är ju att det inte ens behöver någon form av censur, då medierna ändå är tillräckligt dåliga på att ställa de djupare frågorna. Att till exempel ingen av gammelmedierna tar upp frågan om pengar som skapas genom skuld är ju verkligen besynnerligt. Det känns som att flock-mentaliteten verkar räcka för att hålla människor under kontroll. Dock så tror jag inte riktigt på att de krafter som hotar samhället skulle vara så välorganiserade eller ens medvetna om vad de håller på med, utan jag tror mera på att samhällsmaskineriet i sig som har fått liv och börjat verka enligt sin egen logik.