Motbjudande storebrorspropaganda på SVT

Övervakningen av allmänheten skapar nog inget mer än just övervakning av allmänheten. All denna data måste hanteras och i slutänden måste stora personella resurser tas i anspråk för hantera alla dessa filmer. Om dessutom inte brotten klaras upp mer än till några få procent finns det självklart andra effektivare sätt att komma till bukt med kriminalitet på allmän plats.

Varför ska vi försöka lösa "sociala" problem med teknologi överhuvudtaget? De sociala problemen våld, droger har ju inte skapats pga av teknologi. Så varför tror vi då att vi ska lösa dessa problem med teknologi? Borde inte vi människor försöka lösa människoproblemen genom ett ökat engagemang i människor? Vi måste börja ställa rätt frågor. Varför är vi våldsamma? Varför stjäl och rånar människor? Varför knarkar människor?

Kan vi lära oss av storstäder med mycket låga brottstal? Det finns sådana städer i världen. Ju längre människorna kommer från människorna desto mer fientlighet, misstänksamhet och aversion utvecklar vi mot varandra. Då hjälper det inte att vi tittar på varandra genom kameror.

Jag tror de enklaste metoderna vi kan komma på är de bästa. Det handlar till stor del om hur vi relaterar till varandra, till "främlingar", hur vi tilltalar varandra, om vi ger ögonkontakt och hur vi talar med varandra. Pröva själva. Jag har sett små vardagsmirakel ske bara för att folk ägnar några sekunder av sin tid i offentlig miljö genom att bry sig och särskilt bry sig om människor som man inte känner.

Minska övervakningen i samhället istället. Börja prata om förtroendesamhället som inte behöver övervakning. Samhället blir bara hårdare och hårdare förväntas man upprepa som ett mantra. Det är en lögn som är självuppfyllande. Vänd trenden åt andra hållet istället. Hur ser ett förtroendesamhälle ut?

Paint the future.

/Torbjörn Sassersso

När har PKU-registret använts?? Anna Lind-mordet eller ?

Visst Mada. Jag försöker genom att ta små steg i den riktningen. Jag försöker i vardagssituationer att bemöta människor på ett lite mer intresserat sätt istället för på ett oengagerat sätt med en låt-gå-mentalitet. Det kan händ att jag agerar om jag ser något. Det har tom lett till rent fysiska situationer där jag försökt stoppa slagsmål på stan. Jag har blivit jagad, slagen, sparkad och hånad. I ett par fall har det lett till att jag fått möta kriminella i rätten som vittne eller målsägande part. Jag kan vid behov redovisa anmälningarnas och målens diarienummer.

Ett projekt som slog väl ut var ett brottsförebyggande projekt i min bostadsrättsförening HSB, Brf Myrstacken som jag startade och drev för några år sedan. Det användes som föregående exempel av den lokala polismannen Rolf Andersson, Vasastans närpolis som var vår kontaktman. Jag/vi fick ned källarinbrotten till noll genom att ändra attityden hos först styrelsen och därefter de boende från uppgivenhet till engagemang. Vi genomförde åtgärder av typen skalskydd, men den stora grejen var att få människor att känna att de hade kraften att agera. Tom damer i övre medelåldern skrämde bort inbrottstjuvar. När vi lyckats hann jag med att utbilda en grannförening som också hade problem med inbrott. Projektets resultat redovisades i Vår Bostad nr 8, 2000.

Jag förväntar mig inte att folk ska agera exakt som jag gjort, men det behövs inte mycket för att göra skillnad. Jag gillar "pay it forward-principen" också. Det finns skäl att undersöka den i praktiken.

Visst ja, PKU registret har nyttjats utanför vad avtalet säger kring det, vid två tillfällen. Dels Anna Lindh-mordet och sedan också i samband med Tsunamikatastrofen.