Den största vågen

Den här tråden diskuterar artikeln Den största vågen.
Inlägg #1: Postat: 2010-02-23 02:42:00
Sunny fri
Inga överflödiga ord men mycket vacker.
Inlägg #2: Postat: 2010-02-25 19:49:00
ingloz
Sunny har rätt i att det är vackra ord även om jag själv upplever sorgen annorlunda. Sorgen finns kvar för alltid men man lär sej leva med den och den ger även plats för glädjen över alla fina minnen av en älskad människa.
Inlägg #3: Postat: 2010-02-26 00:14:00
Sunny
Ingoz Visst finns det ett efteråt även i sorg.Men vägen dit är utmattande.
Inlägg #4: Postat: 2010-02-26 14:32:00
ingloz
Sunny, det finns ingen facit som stämmer för alla. För oss har sorgen förändras och blivit uthärdlig, men den finns alltid kvar. Vi känner oss rika som hade denna fantastiska kärleksfulla person hos oss i 24 år. Det skulle kännas förfärligt tomt om vi slutade sörja och sakna. Sonen finns ju hela tiden med oss.
Inlägg #5: Postat: 2010-02-26 19:42:00
Sunny fri
Ingloz Ja sorgen finns kvar där så länge man lever! Ens barn saknas ju. Men när det gått en lång tid lär man sig att hantera sorgen eller snarare leva med sorgen på ett lite bättre sätt. För just när katastrofen sår till kämpade i alla fall jag med så enkla saker som att dra andan ordentligt. Jag levde en timma åt gången.
Inlägg #6: Postat: 2010-02-26 22:10:00
ingloz
Ja, Sunny, att hantera sorg är verkligen något som jag har lärt mej. Vår son hade en väldigt stor vänkrets och det blev till oss dom kom när deras känslor blev övermäktiga. Det hände var vecka de första åren. Flera håller kontakten än i dag. Därför vet jag att sorgen inte är den samma för olika individer. Att jag pallade i rollen som "biktmor" är otroligt, för en månad efter begravningen började nämligen folkhögskolan, så helgerna hade behövts för böckerna klarade ändå betygen med beröm Dessutom hade min älskade bror mist sin son, 32 år och småbarnsfar i en hjärntumör. Brorsonen var ju som en lillebror till mej då det endast skilde 6 år och vi växte upp tillsammans. Ett helt år svävade vi mellan hopp och förtvivlan - Själv var jag ung då våra föräldrar dog och min moster som var min enda kvarvarande äldre släkting och betydde så oerhört mycket för mej omkom i en bussolycka - därtill fick flera av mina kära vänner inte leva färdigt ... som kompensation för all denna sorg har min förmåga att finna glädje i det lilla utvecklas enormt / ingloz, lycklig.
Laddar...