Rapportera inlägg

Valt inlägg:

Ja, Sunny, att hantera sorg är verkligen något som jag har lärt mej. Vår son hade en väldigt stor vänkrets och det blev till oss dom kom när deras känslor blev övermäktiga. Det hände var vecka de första åren. Flera håller kontakten än i dag. Därför vet jag att sorgen inte är den samma för olika individer. Att jag pallade i rollen som "biktmor" är otroligt, för en månad efter begravningen började nämligen folkhögskolan, så helgerna hade behövts för böckerna klarade ändå betygen med beröm Dessutom hade min älskade bror mist sin son, 32 år och småbarnsfar i en hjärntumör. Brorsonen var ju som en lillebror till mej då det endast skilde 6 år och vi växte upp tillsammans. Ett helt år svävade vi mellan hopp och förtvivlan - Själv var jag ung då våra föräldrar dog och min moster som var min enda kvarvarande äldre släkting och betydde så oerhört mycket för mej omkom i en bussolycka - därtill fick flera av mina kära vänner inte leva färdigt ... som kompensation för all denna sorg har min förmåga att finna glädje i det lilla utvecklas enormt / ingloz, lycklig.

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?