Det brukar gå bra

Den här tråden diskuterar artikeln Det brukar gå bra.
Inlägg #1: Postat: 2010-02-04 12:07:00
Leif-Arne
Jag hade en gång en katt, Skorpan, hon var mycket företagsam på att leta kattherrar. Skorpan var en stilig kattdam, storvuxen,långhårig och med tofsar i öronen, det fanns nog en del norsk skogskatt i henne. Egentligen var det Skorpan som adopterade oss för på sätt och vis bodde hon redan i bostaden då vi flyttade in. Om somrarna var Skorpan i stort sett självförsörjande vad gäller mat, hon hade till och med så hon kunde dela med sig, det låg allt som oftast en sork, snok eller rent av en bauta råttis som hon burit in och bjöd på. Mjölk och vatten ville hon ha. En kväll när sonen kom hem så stannade han till inför sin strumplåda där låg sex kattungar. När vi flyttade ut så blev Skorpan kvar, vi förklarade för tösen som flyttade in att bostaden egentligen var Skorpans men hon gärna lät olika människor bo hos henne.
Inlägg #2: Postat: 2010-02-05 23:35:00
Bente
Jag såg förresten hon som spelade huvudrollen i filmen på tv i kväll. Hos Skravlan, hon är komiker och var väldigt glapp i käften där. Kul!

Å tack, glad för ditt inlägg, det var en söt historia Leif Arne. Jag var också med om en kattfödsel i min barndom.
Inlägg #3: Postat: 2010-02-06 01:18:00
Utforskaren
Kattälskare i vuxen ålder avslöjar normalt att de står för självständighet som just är det mest framträdande hos en katt som man förlikar sig med.
Inlägg #4: Postat: 2010-02-06 11:12:00
Inger Olsson
Ser nog filmen. Finns också litteratur, där man ser människan, ur kattens perspektiv. Rätt så kul. Har nästan alltid haft katt. Jag var 7-8 år när vår utekatt Maja födde sina ungar i min säng, men jag såg inte det förrän jag vaknade. Nej, jag blev aldrig rädd. Tror det var Sunny som skrev en gång att "katten väljer oss och inte tvärtom". Ligger nog mycket i det. Det går t ex aldrig att slå en katt - den förlåter aldrig en utan lämnar hellre. Däremot är jag tveksam till dem som har innekatter och sen låter dem springa ute och para sig. Man tar då inget ansvar för sin katt och ev. avkommor - med hänsyn till att den inte lever ett "riktigt" kattliv och får själv helt jaga föda.
Inlägg #5: Postat: 2010-03-17 00:35:00
Bente
Hej Utforskaren är det så? Ja att katter står för självständighet visste jag ju men att det är samma med kattälskare, var mer än jag visste.
Inlägg #6: Postat: 2010-03-17 00:37:00
Bente
Hej Inger är du också en kattmänniska? Tja det kanske kan vara så att katten väljer sin ägare ungefär som kvinnan väljer sin man i vårat släkte ;- Fast inte små kattungar de kan ju inte det...
jag undrar om en katt och en hundälskare kan komma överräns och ha det bra, va tror du?
Laddar...