Damerna från Hisingen

En trevlig och rolig artikel Leif-Arne! Inledningen fick en att börja undra över vad Du egentligen sysslat med i Din ungdom, men det fick ju ganska snart sin förklaring. Själv har jag också älskat damer både från Trollhättan och Hisingen och dessutom vänslats med såväl tyskor, engelskor som italienskor. Under en period hade jag t.o.m. ihop det med en ryska. Hon var varm och god i början men när hon började bli gammal förföll hon ganska snabbt.

2/ Du har uppenbarligen missat en del Nilsson! I min gröna ungdom när man ju i sin iver går på vad som helst hade jag ihop det med ett par små engelskor, fast de visade sig vara opålitliga och dyra i drift. Ständiga underlivssjukdomar! Så jag träffade en tyska i stället men hon svek mig också ganska snabbt. Efter ett äventyr ihop med en ryska - även min hustru och övriga familjen älskade henne faktiskt - bestämde jag mig för att svenska tjejer trots allt är bäst, så jag dejtade en brud från Trollhättan och när jag tröttnat på henne hade jag ett par fantastiska kvinnor från Hisingen! Men de var lite för präktiga i det långa loppet, så jag fick ihop det med två italienskor på raken. Där fick jag en specialistläkare att stoppa in något litet datachip i livmodern och så gick det för dem hur fort som helst - riktiga racerbrudar på det sättet. Numera har jag dock återgått till det genuint svenska. Ingen är så pålitlig som en tjej från Hisingen! Jag ser att jag glömt bort ett par tyskor ytterligare men dessa synder är numera preskriberade och behöver därför inte nämnas.

Jag har ägt över 20 bilar men bara en Amazon av enklaste sort - treväxlad. Jag anser att Amazonen hade oöveträffade linjer inspirerade från Italien. Den gick att få i många färger inklusive California vit. Efterhand fem olika motrer med början i B 16. Den exporterades med vita däcksidor mm. Efterföljaren Volvo 140 var rena tråkmånsen...

#5 Jo Amazonens efterföljare var förvisso en präktig transportör, men var fanns känslan? Det måste gått ut en generalorder om att ingen vid ritbordet någonsin fick släppa vinkelhaken, slut med sensualism och lättsinne!! Desvärre tycks det som den generalorden även gick ut till konstruktörer runt om i världen från Stuttgart till Detroit och Torino.

Som transportörer var 140/ 240 ok, själv åkte vi runt Norge med 2 kanoter på taket 2 cyklar på dragkroken 2 ungar i barnstol därutöver tält mm, skidor, pulka och klätterutrustning i en illorange 145:a. Bilen var ful som stryk, aptråkig att köra, men den möjliggjorde en hel del skojjiga aktiviteter. Men den fick aldrig något namn den beneämndes bara "bilen". Lite som blåvita fiskpinnar ungefär.

Jag har bara valt en Volvo respektive SAAAB en gång men haft många som leasingbil genom jobbet. Glad att jag slapp betala reparationerna på SAABarna. De levererades utan dörrlås, läckande tank, utan halvljus osv. Tills jag köpte en gammal begagnad ör 14000. Nedsuttet förarsäte och några detaljer från skroten kunde behövas. Annars gick den som en klocka, sonen övertog den som nygift och skänkte sedan bort den till en tacksam kompis. Kansk går den än idag. En ännu äldre Volvo "Pärlan" fick sonen. Efter att ha svetsat fast golvet gick den riktigt bra under hans gymnasietidJag jobbade i Olofström sommaren 1963 då den nya 140 bara var en hemlighet. Jatg gillade egentligen 444 mest

444:an var tidvis utrustad med några helt fantastiska prylar, den jag gillade bäst var takgöken, men en gangesterkeps ger även den en helt ny och spännande framtoning till en 444.

Min första var en ursöt liten italienska. Sedan följde ett antal tvivelaktiga förbindelser, oftast korta. Min bästa fransyska var dock trogen till slutet, trots rykten om tidigare gangstersamröre...
Dock, sexigast är ändå tyskor från Stuttgart, två av de bästa körde dessutom toppless, ingen överdel i solsken! Klart folk glodde, och med de formerna på den ena särskilt, en omvittnad skönhet... Henne sörjer jag än ibland. Min nya italienska har på dessas vis vuxit till sig ordentligt. I hennes famn kan jag t.o.m. somna gott!

Börjar man bläddra i bilrtekniken så hittar man många lustiga ting. Citroens svängande strålkastare redan 1957? Extra värmeagtgregat på VW bredvid bensintanken - där fram. Jag vet inte hur det var med Renault CV4 men den var nog vattenkyld medan Vw var luftkyld. Tatra o Panhard var roliga åkdon. Engelska BMC hade i 15 år ett fjädringssystem som fungerade helt utmärklt. Likt Citroens men gick aldrig sönder.

Jag köpte min första bil i Umeå 1965 och denna Austin hade då el motorvärmare - en ny finess. HUR startade man bilar i Norrland innan denna uppfinning? // Min morfar kokade vatten i en storgryta - som han sakta slog i kylsystemet kalla vintermorgnar. Då blev det efter en stund några Plus i motorn som då gick att veva igång. Jag talar om ca år 1920. Utanför Alingsås.