Franz Schubert lever än

Förmodar du återkommer om Ravel och Wagner. ?

#1Nja, just Wagner är inte en så direkt favorit, kanske i stället en text om Tito & Tarantula för lite ombyte.

Musikskolan är en verklig höjdare sedan länge. Den finkammar hela högstadiet på talanger och har funnit många som gått vidare. Många har gått vidare till både dansband och frikyrkomusiken. Samtidigt har jag frikyrkorna under hundra år utbildat talanger.Hundra meter från mig ligger en en liten frikyrka som har ett Brassband sedan ca 70 år. De har 3- konserter på år i Missionskyrkan samt medverkar med musik i många sammanhang ute på samhället.Kommunalrådet tutar i en av lurarna. Hur kul som helst.

Jag vet att en väldigt hög procent av eleverna på Musikhögskolan på 1960-70 talen hade frikyrkobakgrund. Detsamma gäller visst dansbanden - i vart fall förr. Tänk så mycket väckelsesånger som det sjungs i badrum och bilar. det har Göran Persson och andra erkänt! "Har du kvar din barnatro?"

Jag har ett svagt minne av Horowitz återkomst till Moskva ca år 1986 efter många år i tvångsexil.Jag ser nu på nätet att det var en bejublad föreställning som rörde mångas hjärtan och sinnen...

Jag har haft nöjet att språka med några legendariska blues musiker, en fringis med att servera backstage, många har även ett nära förhållande till gospel. Man lirar blues på lördagskvällen, om trasig kärlek, sprit och så. På söndagen får bluesen vila för då är det Gud och gospel. Så är vi kanske lite var till mans, både blues och gospel

Elvis fick tre grammys totalt över sin karriär. Två av dem för insjungningar av How great thou art, O store Gud. Själv vägrade han tro något annat än att hans favorit gospel var amerikansk

Leif A. Vid sidan av If I can Dream så är bland alla underbara inspelningar Elvis som bäst i O Store Gud. O nej:han visste knappt var Tyslkand låg så ett litet anonymt land här uppe i norr kunde ju inte ha producerat en sådan uderbara låt:

Den som någon gång kommer till Clarksdale, Mississippi får bara inte missa Delta Blues Museum. Det ligger våningen ovan stadsbiblioteket. Från denna lilla håla kommer storheter som John Lee Hooker, Earl Hooker, Muddy Waters och Sam Cooke, bara för att nämna några storheter. För övrigt är Tennessee Williams också från stan han tog förnamnet senare. Ett litet anspråkslöst, men underbart museum.

Låter som någon man absolut inte får missa. Om Robert Johnson finns det många myter, en del förekommer även i svensk folklig tradition, R.J. bytte ju sin själ mot förmågan att spela gitarr bättre än någon annan i en transaktion med en person som hade svans och klövar vid en korsväg. Lapp Nils bytte sin själ med näcken mot förmågan att spela fiol i Galhammarån. Även inom klassisk musik så finns det liknande myter, om Paganini t.ex. Även om han gärna underblåste dem själv för att öka intresset för sin person och sina inkomster. Marketing by Tabloid redan då således.