Dagens generation av ungdomar "förlorad"?

Tillväxt och ökad konsumtion är en modell som inte kan fortsätta i evighet. Som föregående talare skriver mellan raderna så behöver vi idag inte jobba 8 timmar om dagen för att producera det vi behöver för att leva ett bra liv. Hur förändringen kommer att ske är svårt att förutse. Tillgången på "tid" är för många redan viktigare än mer pengar eller prylar, men rent naturligt har vi svårt att frivilligt avstå ifrån den standard och det liv vi vant oss vid. Förändringar brukar kräva en rejäl kris...

vad är problemet. En går hem efter 6 timmar en annan kommer.
eller en går hem efter 4 timmar en annan kommer.
varför skall människorna in i mallen. Vem har bestämt mallen.
för 40 år sedan bestämde en massa män i SAF och facken att
"slavarna " skulle jobba 40 timmar , punkt slut.
men det kanske är tid att diskutera dessa 40 timmar.
under perioder i livet kanske man vill jobba mer, andra perioder
mindre. I bland kanske man kunde dela jobbet med någon annan.
Tankarna kan vara många och flexibla när det gäller normalarbetstid.

Begreppet "en förlorad generation" har använts förut i samband med de båda världskrigen i Europa.Men detta är någonting annat.Vi är o förblir för många människor på ett litet klot vars resurser är ändliga o nu börjar vi komma till vägs ände.För att resonera iskallt så är det inget stort krig i Europa som har "rensat bort" en genartion unga .O pandemier som "spanskan" börjar vi i de rika länderna kunna skydda oss emot.O evig tillväxt tillhör fantasin så vi måste bli färre.Snabbt.

Thomas L. Aabo. Festligt att tala om en förlorad generation, detta sa man om femtiotalisterna och det märks i kommun och landsting enligt förståsigpåarna, men inte helt uttalat på vilket sätt? Att det snackades av de unga på femtiotalet, att så fattigt som vi har haft det ska inte mina barn få det när man startar familj. I slutet på femtiotalet fanns bara en ljus framtid för oss och toppen av vår välfärd nåddes 1959 för att därefter sakta men säkert dala nedåt i den utförsänka som vi kallar mångkultur som har givit oss nya värderingar som är miltals ifrån vad vi menar för välfärd, när det endast är få förunnat att kunna leva i sus och dus, utan att bry sig om vad saker och ting kostar. Jag undrar om inte vi alla är förlorare och det är inte välfärd och med det så har vi nog all anledning att diskutera frågan vad som behövs göra för att rädda vårt land ifrån fattigdomen som bevisligen sprider sig, som kanske för oss tillbaka till 1930 talets nivå förr eller senare.