Valt inlägg:
Thomas L. Aabo. Festligt att tala om en förlorad generation, detta sa man om femtiotalisterna och det märks i kommun och landsting enligt förståsigpåarna, men inte helt uttalat på vilket sätt? Att det snackades av de unga på femtiotalet, att så fattigt som vi har haft det ska inte mina barn få det när man startar familj. I slutet på femtiotalet fanns bara en ljus framtid för oss och toppen av vår välfärd nåddes 1959 för att därefter sakta men säkert dala nedåt i den utförsänka som vi kallar mångkultur som har givit oss nya värderingar som är miltals ifrån vad vi menar för välfärd, när det endast är få förunnat att kunna leva i sus och dus, utan att bry sig om vad saker och ting kostar. Jag undrar om inte vi alla är förlorare och det är inte välfärd och med det så har vi nog all anledning att diskutera frågan vad som behövs göra för att rädda vårt land ifrån fattigdomen som bevisligen sprider sig, som kanske för oss tillbaka till 1930 talets nivå förr eller senare.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?