|
Inlägg #21: Postat: 2009-11-26 16:33:00
|
|
ingloz |
#20 / Janne B, oerhört viktigt - jag hoppas det är grundläggande inom all åldringsvård. Att min svärmor blev tilltalad med sitt namn kunde vi konstatera då vi var med - och jag hoppas det var en rutin de alltid höll.
|
| |
|
Inlägg #22: Postat: 2009-11-26 17:55:00
|
|
Janne B |
Ingloz Jag anser att du blivit en tillgång här med dina ofta korta koncisa kommentarer och detta att du berättar lite om dig själv. Jag menar inte att jag håller med dig om allt, det vore ju trist, Men du tänker o känner och är ibland kul. JAN
|
| |
|
Inlägg #23: Postat: 2009-11-26 19:02:00
|
|
ingloz |
#22 / Tack, Janne B, för dina uppmuntrande ord!! Strax efter min återkomst blev jag bestört över att finna en Sourze som bubblade av upprörda känslor med inslag av personangrepp. Det var på vippen att jag "vände i dörren" - men då jag funnit att ett par av mina gammla goda sourzare inte gett upp på alla år så ville jag ju ändå avvakta, och nu är jag glad för det. För visst är Sourze unikt, och visst är det väl det som är poängen, att vi kan ha så olika bakgrund, utgångsläge och åsikter och ändå föra en givande dialog - och det finns väl inget tråkigare än när alla tycker lika? Fast det är klart - nån gång är det ju skönt att få medhåll :-
|
| |
|
Inlägg #24: Postat: 2009-11-27 01:20:00
|
|
Sunny fri |
Janne.Visste du att HC Anderssson ja han med sagorna var så rädd att bli levande begravd att han hela sitt liv reste runt med ett papper han alltid placerade vid sängen. "Om jag ser död ut så sover jag bara" Jag tror att man inom islam ska begrav sina döda genast? Och kanske ortodoxa judar oxå? Å andra sidan har de ju sin veckolånga shiva efter begravningen då de sörjer den döde tillsammans.Jag vet att de liksom Den Käre är emot kremering o jag vet oxå att de inte får ha begravningen en sabbat.
|
| |
|
Inlägg #25: Postat: 2009-12-01 18:45:00
|
|
ingloz |
Sunny, vilken härlig bild som illustrerar din fina text ... Så viktigt det är att barnen får glada minnen med sej ut i vuxenlivet. När jag tänker tillbaka så blir det ofta på situationer när lilla jag fick ta plats och de vuxna bjöd på sej själva. När t.ex. min far tog sej tid att ta upp mej i sitt knä och berätta en av sina mysiga "rävhistorier" som han fantiserade fram spontant. Detta trots att han absolut inte hade tid. Det senare förstod jag fast jag var liten. Vad lycklig jag var! ... Det här vikingaskeppet kommer att bli finare och ståtligare för vart år som går i barnbarnens minnen. En riktig guldskatt blir det för dem att plocka fram på ålderns höst och glädjas över.
|
| |