|
Inlägg #1: Postat: 2009-11-25 16:31:00
|
|
Janne B |
Först så talades det om kommunalanställda i Jönköping. Men i nästa nyhetssändning visade det sig att även alla skolor var inkopplade på samma nät. Så det var nog många gymnasieelever som var flitiga på läraarlösa lektioner...Tills motsatsen äör bevisad.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2009-11-25 16:38:00
|
|
Janne B |
Nu har jag läst din artikel ett varv till och finner den högst aktuell och angelägen.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2009-11-25 17:04:00
|
|
Pia K |
Tack Janne!
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2009-11-25 20:00:00
|
|
avicenna |
Människan är skapt för ett naturligt och socialt liv och inte för det här mekaniska samhället ,där det inte finns några värderingar kvar.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2009-11-25 21:50:00
|
|
Pia K |
Nej, det är många som har upptäckt samma sak! Vi får se vad vi kan göra åt det.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2009-11-25 22:26:00
|
|
ingloz |
En mycket angelägen text, Pia K! Utan överdrift kan man väl säga att vi byter ner oss om vi ersätter vårt sociala levande liv mot s.k. sociala nätverk på webben. Det blir inte mycket fritid över för dem som kommer hem från jobbet och slår sej ner framför datorn för att hålla Fb-vännerna uppdaterade. Att internet har förändrat livet för många är ju uppenbart. Om det är på ont eller gott det är frågan ... Sedan finns det förstås vi som har både släkt och vänner för långt borta för att kunna träffa dem live. Då är Facebook och Twitter en tillgång. Likaså när jag för sex år sedan blev sängbunden. Den här texten:
Länk: sourze.se Bredband ger mej vingar, var det sista jag skrev på sourze innan jag tvingades lägga av ... |
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2009-11-25 23:02:00
|
|
Eagleeye |
Tyvärr ligger det mkt i det du skriver Pia, tekniken har i många fall fjärmat oss från varandra, den blir ett slags surrogat för personlig kontakt, den kontakt som vi alla behöver, en gemenskap med varandra, en blick, ett leende, en beröring, helt enkelt en bekräftelse på att vi finns och har ett unikt och oersättligt värde som människor. Jag brukar tyvärr tänka att är det något som har devalverats i våra tider så är det människovärdet. Samtidigt är det motsägelsefullt för visst var det tid vi skulle spara med alla teknologiska hjälpmedel och framsteg. Har vi mer tid nu? Tvärtom, trots att vi lever i överflöd om än ojämlikt så snurrar hjulen allt fortare och glimtarna av mänsklig gemenskap blixtrar förbi på syntetiska skärmar, utan liv, utan närhet. Nej vi måste stanna upp innan det är försent, se och uppskatta våra nära och kära, leva vårt liv här och nu, stäng datorn och tv:n och hälsa på en vän, denna glömda konst som ger så mycket.
Dick Scott Poet Musiker
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2009-11-26 00:07:00
|
|
Sunny fri |
Du tar upp ett mycket angeläget tema! Men i bästa fall kan man kombinera nätet med Real Live.Vi startade vårt kollektiv 1975 o sedan dess har mängder av människor bott här .En del i flera år.Andra har varit väldigt unga när det kom o lite i min egen situation:familjelösa.De har under åren blivit som våra egna barn. Nu är de spridda i alla värlsdelarna mellan besöken. I synnerhet 4 stycken har blivit våra på riktigt. Så har jag engagerat mig på nätet .Jag var med o startade en skrivarklubb,jag är med i majlingslistorna om angelägna saker o jag skriver i föreningar som "i som har förlorat ett" barn eller Samhällets styvbarn:förening för barnhemsbarn.Detta innebär att jag ofta har mellan 30 o 40 majl varje dag som jag inte hinner svara på o de blir liggande medan min ångset växer.Jag har oxå majlkontakt med mina nyfunna syskon. Jag värvdes till facebook o sade först nej:jag har inte tid.Men så upptäckte jag hur smidigt det var.Inte minst kan jag hålla en tätare kontakt med mina fosterbarn o min sondotter som är 15.Känner jag mig unde isen lägger jag bara ut Att nu mår jag pest o då förstår folk.Eller att denna veckan händer det eller det.Så Facebokk är verkligen som sänt ifrån himlen för mig.
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2009-11-26 11:44:00
|
|
ingloz |
#8 / Ja, Sunny - då är vi i alla fall två som har haft både glädje och nytta av Facebook. På många år har jag inte kunnat besöka eller ta emot besök av mina långväga släktingar. Tack vare Fb kan vi nu ha släktträff precis hur ofta vi vill - Ja, jag skulle t.o.m. vilja påstå att min nya MacBook påskyndat mitt tillfrisknande.
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2009-11-26 12:16:00
|
|
ingloz |
#7 / Eagleeye, visst är det ett surrogat för personlig kontakt, där håller jag fullständigt med dej. Men familjerna är ofta splittrade numera, och vänner skingras därför att de tvingas att söka arbete på annan ort. Inte kan internet ersätta en kram eller klapp på kinden, men i förskingringens tider är det i alla fall gott att få se foton på den nyfödda släktingen eller få en personlig uppdatering om hur väninnan trivs på sitt nya jobb 50 mil bort - och man kan ge respons ögonblickligen, vilket inte funkar så bra med postverket längre.
|
| |
|
Inlägg #11: Postat: 2009-11-26 13:16:00
|
|
Pia K |
#7
Just det där med att ta sig tid att hälsa på någon är viktigt. Men det där med tv, är svårt för många att slita sig från och tv gör reklam för sig på ett sätt, som visaar att vi inte har andra intressen. De stakar ut hela helgen tex.och hela veckan. Visst kan det vara avkopplande med både data och tv, men i lagom doser. Och , det finns faktiskt människor som helt väljer bort både tv och data och åker långfärdsskridskor eller cyklar i stället. Jag har träffat dem.
|
| |
|
Inlägg #12: Postat: 2009-11-26 14:26:00
|
|
ingloz |
#11/ Åh, Pia, vad jag önskar att få krama om min gamle bror när han fyller 90 nästa år. Och tänk om min kropp tillät mej att ta en cyckeltur! Vad lycklig jag skulle vara!! Nej, det är varken tid eller vilja som fattas utan fysiska förutsättningar. Men genom att mina brorsbarn och deras barn finns tillgängliga på nätet så får jag ändå känna mej delaktig i deras liv 60 mil längre bort ... Trots detta, Pia, så tycker jag det är viktigt att du sätter ljus på att beroendet av television, internet och sms fått ohälsosamma proportioner ... Enda lösningen vore väl att myndigheterna begränsar tillgängligheten - men oj vilket ramaskri det skulle bli. Vi vill ju inte bli omyndigförklarade.
|
| |
|
Inlägg #13: Postat: 2009-11-26 14:29:00
|
|
Janne B |
Vad gör du och jag då vi känner oss ensamma? Ringer vi släkten eller går in till grannen? Kanske vi rent av skriver ett gammaldags brev med frimärke? Nej den tiden har tagit slut. Vi sätter oss vid datorn som fått allt fler finesser - vilket bl a ses på dessa sidor. Blogg, microblogg,twitter, facebook med mera som jag inte orkat uppsnappa. WWW är som att fara ut i ett Universum utan gränser i tid och rum. Jag har mer kontakt med moster i Australien än med mina grannar, trots att de är jättetrevliga.
|
| |
|
Inlägg #14: Postat: 2009-11-26 14:33:00
|
|
ingloz |
#13 / Ja, tack för underbara grannar!!!
|
| |
|
Inlägg #15: Postat: 2009-11-26 14:33:00
|
|
Janne B |
Med tanke på att vår psykiska och sociala grundkonstruktion inte ändrats på tusentals år - så är detta givetvis en orimlig situation. Vi kan leva långa liv utan minsta samarbete med grannar och bybor. Det var helt omöjligt fram till 1950 ungefär. Tror vi på en evig frid och fred utan behov av närkontakter, närhjälp? IT hjälper mig inte då jag blir sjukare. Men jag hoppas på den Nära Hemtjänsten! Samt närboende släkt om de finns då!
|
| |
|
Inlägg #16: Postat: 2009-11-26 14:38:00
|
|
Janne B |
Är WWW, IT osv bara en kuliss, något i stället för? Bristande närhet till få, har ersatts med masskontakter jorden runt. / Jag ser lyckligt leende föräldrar som satt treåringen framför datorn som kommunicerar med grannarna. Men jag gråter nästan...Kan man lära sig humanism och empati framför en skärm?
|
| |