Sverige och DDR

Jag är född -78 och gick i grundskolan -85 till -94 och gymnasium natur mellan -94 och -97. Jag hade inte en susning om folkmordet i Kambodja förrän jag såg filmen "killing fields" flera år senare. Lustigt att det inte togs upp i skolan.. undrar varför.

Leif-Arne, menar du den dagen av totalt omkring 3500 skoldagar som hade en historielektion om Pol Pot och morden på miljoner kambodjaner? Lustigt, jag måste också ha sovit den dagen man pratade om hur tiotusentals människor steriliserades i Sverige under 1900-talet.

Som gammal gubbe som även upplevt DDR "IRL" som det heter slås man av svenskarnas okunninghet, eller kanske snarare totala ovilja att förstå vad som hände 4 tim resväg söder om oss. Att DDR hade 80 000 man stående i 24h marschberedskap enbart ägnade för Sverige, är ett exempel. För "så var det ju inte!"
Jag tror att vi i Sverige som under hela 50- till 70-tal var inkrökta socialister som med hjälp av "värlsdberömda" politiker och media "visste" att vi levde i de bästa av världar, i lycklig okunskap om omvärlden. Vietmnam, Kambodja, m fl visst var det hemskt men det var ju ändå mest en hög grad av "vildens exotism" över det hela. En och annan bild ur verkligheten trängde fram och störde oss i viss mån.
Framför allt, inte händer eller kunde sånt hända i närheten av oss, vi i det rika Sverige, kulturens och demokratins stamort på jorden! Vi tyckte nog så själva. Jag tror att hela detta om vårt fina, demokratiska och rika land var sann chimär som DDR. Många visste, och ännu färre vågade säga...
Ungefär som idag alltså, men inriktningen är något annorlunda..
Alla vet vart det barkar, men ingen törs säga något för då kommer r-ordet fram snabbare än en politiker äter sin bjudmiddag..
Man ju ta upp skolorna, dagis fritis, media, alla arbetade arbetar? i samma riktning, för Saken...men det har ju andra redan påpekat

Om man skall övergå till att kommentera artikeln så måste jag säga att det var nog ibland det sämsta som Lars Nilsson åstadkommit! Nilssons artiklar är normalt mycket läsvärda - fyllda av en blandning av humor, kunskap och ironi - men det här är ett klart bottennapp! Jag vill erinra Nilsson om att under den beskrivna perioden 1960-1989 så lade vi ner en ganska rejäl dos av våra skattepengar på försvaret av vårt land. Längs hela Skåne- och Blekingekusten låg tusentals försvarsvärn med kanonerna riktade mot öster och söder. Och vi siktade inte på Förbundsrepubliken Tyskland!

Tag dig en banan och halka upp på banan !

Om globalisering, dvs ökad handel med mera är ett ont, då borde de länder som har minst av detta, som t.ex. nord Korea vara ett under av välstånd. Då borde Kina som efter MAOs död övergav sin isolering och började handla med omvärlden ha fått det radikalt sämre de sista 30 åen. Undra om det stämmer?

På sikt är en utjämning av lönerna oundviklig, det går inte i längden att en svetsare i Sverige har 10 gånger så hög lön som en kines, om det de tillverkar är lika bra och säljs på samma marknad. Länge har löneskillnadena kunnat upprätthålls på grund av bättre kvalitet, högre effektivitet med mera. De fördelarna finns inte längre kvar för väst Europa eller USA. Det är en stor handel med omvälden som byggt Sveriges välstånd, de fördelar Sverige haft vs andra länder är mindre nu, men framtiden ligger ändå i ett stort handelsutbyte, inte motsatsen.

#8. Att Gunnar L tycker artikeln är ett bottennapp kan jag gott leva med,men om han nu skall kritisera den, så kanske jag i all ödmjukhet får be om något mer konkret än att Sverige hade ett starkt försvar under DDR-tiden som var riktat mot Sovjet. Min tes är att många i Sverige såg såväl DDR som Cuba som varande på rätt väg mot en reformerad kommunism. Att Sovjet däremot upplevdes som ett militärt hot vare sig det nu var sosse- eller borgerlig regim råder det ingen tvekan om. Betraktar man sedan exvis Palmes uttalanden om övriga Öststater märker man en klar skillnad. Tex gentemot Tjeckoslovakien. Där hade han också tydligen mist hoppet om en reformering. Och visst var det så att DDR blev allt populärare i Sverige ju längre regimen varade. Därom råder -numera- enighet om bland de flesta historiker.

"Bristande kunskap och bildning kan aldrig skyllas på skolan" skriver GunnarL, och missar då fullständigt det faktum att jag endast pekar på det intressanta att massakern på miljoner kambodjaner aldrig nämndes under min skolgång. Tydligen är det många gamla ullkoftor och manchesterbrallor här som tar illa upp när skolan kritiseras. Ok, vi tar det igen, l-å-n-g-s-a-m-t: folkmordet i kambodja togs aldrig upp under 12 års skolgång. Inte heller folkmorden i Sovjetunionen under Stalin eller i Kina under Mao. Däremot valsades andra världskriget och förintelsen fram och tillbaka, med all rätt.

Förhoppningsvis så lärde du dig läsa under något av de tidigaste skolåldern, därmed hade du fått det viktigaste verktyget till kunskapsinhämtning. I stort sett ligger resten på dig själv, för att lära sig något behövs förutom läskunnighet viljan till inlärning. Skolan kan aldrig ge all kunskap, den kan däremot ge verktygen till att inhämta kunskap. Att skylla på skolan för att man själv inte bemödat sig om att hämta in kunskap om sin omvärld är ren slöhet. Knappast skolans fel. Jag gick ut gymnasiet under 70- talet, också som naturvetare, jag var nyfiken och sökte information även utanför skolan, Gulag var knappast någon nyhet, där fanns Solzjenitsyn bl.a. som fick Nobels litteraturpris redan 1970.