Semestern är en arbetsam tid

Hoppas att alla ägare till husvagn och husbil hittar hem i kväll och att inget fordon flyter iväg!

3/ Nilsson, där har Du nog ändå fel även om ensamheten och närheten till naturen passar bäst för mig personligen så samlas ju ett väldigt stort antal svenskar just på det sätt som Janne beskriver på campingplatser o.dyl. Man dras också till orter som Strömstad, Visby, Halmstad, Båstad m.fl. där det formligen kryllar av folk. Så nog tycker jag att artikeln ger en ganska riktig bild - många människor är precis så tokiga!

3/ Däremot har Du nog rätt om den svenska kärleken till naturen Nilsson. T.o.m. våra efternamn hämtas i stor utsträckning från naturen. Vi heter Gran, Lind, Ek, Grankvist, Lindgren, osv. Detta tror jag är ganska unikt i världen - men absolut inget vi skall skämmas för. Och det finns ju en del underliga utlänningar som är precis lika tokiga som vi. Just nu är det gott om tyskar, danskar och holländare som ligger och tältar i de småländska skogarna som är regnblöta och fulla av mygg. Och de bedyrar att de har en underbar naturupplevelse.

OM semestern blir ungefär som man förväntat sig så har den den varit bra. Tyskar som vet om att här kan vara gott om regn och mygg åker hem ganska nöjda.Folk från Nordnorge tycker att Pite Havsbad är ett paradis på jorden.Vissa somrar har det varit 90 nordmän där.

Klart att det är omöjligt att generalisera om folks semestervanor. Men jag vill nog ändå hävda att vår naturförälskelse också i viss mån avspeglas i semestervanor. Dels som jag beskrev "den enda stugan på ön" men också fjällvandringar. Ofta tas tyskar som exempel på folk som gillar den svenska naturen och ensamheten i skogen. Men hallå, det är en försvinnande liten andel tyskar som gillar den formen av semester. Majoriteten av tyskar, italienare, spanjorer mfl gillar att umgås med andra under sin semester på platser med gott om krogar, folk och nöjen. Vore dom helt främmande att söka tysnaden i skogen. För att inte tala om asiater, som jag själv försökt övertyga om fjällvandringar mm. Jag blev betraktad som, ja, en udda och ytterst märklig person, är en mild omskrivning. Och det gäller dom flesta folk utom norrmän och finnar som också präglas av sen urbanisering.

Jag skulle känna mej mycket lyckligt lottad om jag varje sommar fick bo ensam på den där ön i den lilla sjön, och då skulle jag också alla vädermässigt gynnsamma dagar med en eka ro ut på sjön luta mej bakåt och titta upp mot stackmolnen.

Det sägs att när vädret varierar så sker stora omflyttningar av folk från östkusten till västkusten och tvärtom.Vi vet att inför regniga veckor blir det stor jakt på biljetter till olika paradisöar.En stor del av oss, de av oss med resurser, är ytterst flexibla. / Från 1950 talet minns jag hur stora skaror stadsbor lämnade sina tvåor och sökte sig till släkten på landet i 2-3 veckor. De låg på vindar och hörännen. Eller lade beslafg på Finrummet.Den sortens turism är nog nästan slut.

Ha,ha,ha förlåt mig du fick mig att skratta högt åt meningen "Själv gillar jag promenader i stadsmiljö bättre. Doften av bilavgaser är tyvärr grovt underskattat" så att min dam undrade över och sa på den sidan finns väl inte något att skratta åt, jo läs det här! vi skrattar fortfarande.

VOLVO gjorde för några år sedan reklam för att deras bilars avgaser var mer gröna än vad förgasaren sög i sig. Så man borde springa efter bilarna o andas djupt...Minns ni?

Om man bor i en villa med stor tomt och hög häck - så gör det inte så mycket om man är osams med 1-2 grannar. Men bor man tätt tätt på en camping då bara måste man kompromissa sig samman med grannarna annars är det bara att dra vidare. Det finns ju folk som har sin vagn uppställd på samma camping år efter år året runt. De måste vara supersociala - kompromissernas mästare! Nabos vaktar varandras vagnar och har varandras mobilnummer mm.En del har bara sommargemenskap men livslånga vänskaper har också utvecklats.Lokalpressens sommarvikarier kan berätta om sådant.