|
Inlägg #1: Postat: 2009-05-23 21:16:00
|
|
LJohn |
Det du beskriver är väl ungefär så som det är i dagens skola?
De stökiga bestämmer klimatet i klassen och ingen vågar eller får? ta itu med problemen med risk för att de små "busungarna" blir "krengta" med stor risk för ännu större problem..
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2009-05-23 22:43:00
|
|
Beth4020 |
Ja, exakt och det är väl helt bedrövligt om man nu betänker att de jag skriver om är cirka 30-40 år äldre än barnen du refererar till? har inte människor en önskan att utvecklas?
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2009-05-26 21:37:00
|
|
GunnarL |
Din artikel är i mina ögon en beskrivning på en arbetsplats där det råder total vantrivsel och enligt mina erfarenheter beror detta nästan alltid på dåligt ledarskap. Lösningen är som regel att byta ledning och därefter sätta sig ner och försöka lösa problemen och förändra umgängestonen genom att föra s.k. "goda samtal", där alla personalkategorier deltar och där man gemensamt försöker analysera varför det blivit som det blivit och enas om att "ta nya tag". Jag har varit med om att detta lyckats. Fast sen finns det naturligtvis människor som är helt hopplösa och då ankommer det på dem som är starka att se till att deras attityd inte får slå igenom. Jag är övertygad om att inga av "de vuxna småbarnen" mår särskilt bra av den situation som Du beskriver.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2009-05-27 06:52:00
|
|
Beth4020 |
Hej Gunnar. Tack för din kommentar. Jo, jag ser det med, att ledaren är konflikträdd och därför låter de anställda köra sitt race. Deras känslor får för mycket utrymme och de tror och kan tydligen också påverka sin arbetssituation om de visar på negativa känslor. Det är oerhört tråkigt för de flesta som arbetar där är goa människor men de lägger sig för att undvika känsloutbrott.
Jag har, som sagt bara ett vikariat, och kan ju sluta i förtid om jag tycker det är besvärligt men samtidigt är det ett dåligt alternativ. Vi får se....:-
|
| |