|
Inlägg #21: Postat: 2009-04-17 13:13:00
|
|
Sunny |
13 Per: lite så är det väl? Fast hundar är olika. Alla jag haft har varit familjehundar dvs de har behadlat alla i huset lika.Min nuvarande lille bassett är däremot en typisk "en persons hund".Han sover i min säng o gråter när jag inte är hemma ytterst sällan Hade han varit en tik hade gubbarna döpt om honom till Rut.Hon i Biblen: dit du går går oxå jag.Där du vilat vilar även jag etc. Nu är han ju en kille o har fått öknamnet Berlinbmuren i stället
|
| |
|
Inlägg #22: Postat: 2009-04-17 13:15:00
|
|
Sunny |
16 Ja Helen: då har det övergått till att bli makabert
|
| |
|
Inlägg #23: Postat: 2009-04-17 13:22:00
|
|
Sunny |
15 Jag brukar inte svara anonyma inlägg men gör ett undnatag.
Jag växte upp nästan helt utan kontakt med några människor.Var 17 år när jag fick min första nära relation med en människa.Tack vare de små hundrana jag fick förtroendet att rasta så saknade jag inte vänner. Ännu efter alla dessa år minns jag dem med tacksamhet:Kicki.Max,Pyrol! Ni som gav en utstött unge så mycket lek o kärlek.Tack vare er kan jag älska både männniskor o djur!
|
| |
|
Inlägg #24: Postat: 2009-04-17 13:34:00
|
|
Per W |
#21 Nu heter det "familjehund" plötsligt. I övrigt se Uppslagsboken: Familj är en grupp av individer som förenas genom släktskap. Detta släktskap är ärftligt, men kan även utsträckas till att omfatta juridiska förhållanden, som till exempel giftermål, partnerskap eller adoption. Och du undrar varför det är makabert att kalla ett djur för "familjemedlem". Att en hund sedan kan betyda mycket för en ensam människa är en annan sak. Lars Nilsson beskrev den situationen bra i de inledande kommentarerna.
|
| |
|
Inlägg #25: Postat: 2009-04-17 13:44:00
|
|
Sunny |
Per: Vår familj har nog vidare gränser än de flestas därför att den includerar flera människor som inte är släkt biologiskt men ändå är familjemedlemmar. Några är födda utom Europa. Att hundarna liksom katterna genom åren betraktats som familjemedlemmar är ju ett faktum bara. En förtvivlad tonåring kan ha svårt att prara med männisor utan inleder dialogen med hunden först.Några av våra hundar har fakiskt jobbat på ett demensboeende:dottern tog dem med till gamla som slutat prata o det var fantastiskt att se hur de levde upp med en stor lurvig hund som lade sitt huvud i deras knä.Vi avgiftade en gång en kille ifrån heroin här hemma o det är ju inte så lätt o det tar några månader.Vår äldre hund vek inte från killen sida utan höll ett stadugt tag i filten han satt invirad in. de fryser ju alltid
|
| |
|
Inlägg #26: Postat: 2009-04-17 13:48:00
|
|
Sunny |
Forts PeNär Den käre kom hem ifrån sin andra stroke o sin andra afasivi hade kämpat ett år med den första
Den helt unge Bamse gav liksom inte upp.Han puffade o knuffade på den käre hela dagarna o så kom det till sist: -Bamse.Du heter Bamse. Då grät vi andra
|
| |
|
Inlägg #27: Postat: 2009-04-17 13:49:00
|
|
Sunny |
Men min djupa relation med hundar o andra djur kommer säkert ifrån min människobefriade uppväxt: där kan du ha rätt. Men det är en bonus i så fall för alla som får leva med dem nu o här.
|
| |
|
Inlägg #28: Postat: 2009-04-17 15:37:00
|
|
Janne B |
Bästa Sunny/ Jag har mkt funderat över varför vissa människor får djupa relationer till djur medan andra aldrig når dit t.ex. jag själv. När jag var ca 7-9 år hade vi en collie i en stor rörlig familj med massor av kontakter utåt. Hunden blev aldrig en viktig del av det livet, för vi hade så mycket annat för oss. Han höll sig inom 100 m från huset utan att det fanns hindrande staket. Mer lättskött hund kunde inte finnas. Han gick aldrig i ledband/koppel för det behövdes ju inte. Gick vi bort följde han efter oss på sina egna villkor. Han väntade på oss tills vi gick hem igen.
|
| |
|
Inlägg #29: Postat: 2009-04-17 15:43:00
|
|
Janne B |
Han uppträdde lika mot vuxna och barn i familjen, han ingick i flocken men utan en dominerande husse/matte. Var hans självständighet en rasegenskap eller en följd av hur familjen fungerade. En regel var att han skulle vara inne med oss på nätterna. Men en kväll missade vi detta och han blev sönderbiten av en jakthund - så pappa bar bort honom till en man med gevär. DÅ kanske vi förstod att han stått oss mer nära än vi anat...Jag har aldrig skaffat hund senare för jag har alltid trott att jag skulle vara en dålig husse...
|
| |
|
Inlägg #30: Postat: 2009-04-17 17:04:00
|
|
Starka tjejen |
Hundar är också ett djur man aldrig ser hos invandrare. Dom säger att det är ett orent djur, så man får se upp när man lämnar sin jycke obevakad i okända trakter.
|
| |
|
Inlägg #31: Postat: 2009-04-17 19:50:00
|
|
Sunny |
Du säger det nog själv: -Vi hade så mycket annat för oss! Barn ska leka o umgås med andra barn. Min närhet till hundar beror säkert på att jag inte hade någonting annat för mig under stora delar av barndommen än att läsa och så umgås med hundarna i väntan att bli lite äldre.Men mina motiv är mina:alla har nog egna? Min dotter adopterar alltid gatuhundar när hon reser runt i världen o gråter bittert vid de nödvändiga avskeden. Så gör jag med.Jag har utfodrat oräkneliga hundar o katter överallt: I Moskva o Istanbul: I Grekland o Marrocko.Det enda jag varit lite rädd för är rabies.Har förbjudit döttrarna att pussa hundar o katter i 3:e världen.Det håller de sådär men min dotter fick härom året ringa sjukvårdsupplysningen o fråga hur farligt det är att bli biten i tungan av en råtta? Undrar vad de tänkte? Hon kysste den o den bet.
|
| |
|
Inlägg #32: Postat: 2009-04-17 19:52:00
|
|
Sunny |
Starka tjejen:Vi har hyresgäster här som dels sett hundar som orena när de växte upp,dels ätit dem.De har blivit lika goda vänner med mina hundaa som alla övriga boende
|
| |
|
Inlägg #33: Postat: 2009-04-17 21:39:00
|
|
Helen Haxner |
Kan inte annat än hålla med dig Sunny. Hundarna betyder allt för mig. De är min familj, lika mycket som människorna. Det har inget att göra med släktband. Har spenderat hela eftermiddagen och kvällen med att söka efter en bortsprungen, nyligen adopterad gatuhund vars ägare jag knappt känner av den enkla anledningen att jag känner empati för den som förlorat en medlem i flocken. Det, för mig är kärlek så god som någon annan.
|
| |
|
Inlägg #34: Postat: 2009-04-17 23:13:00
|
|
Sunny |
Ja för mig är de fullgoda familje medlemmar och det har mina barn växt upp med som en självklarhet.
|
| |
|
Inlägg #35: Postat: 2009-04-18 12:25:00
|
|
Per W |
#31 - #34. Här behövs inga motargument. Helen och Sunny gör det så bra själva. Brrr
|
| |
|
Inlägg #36: Postat: 2009-04-18 21:47:00
|
|
Lars Nilsson |
#35. Ja, efterfrågan på hundpsykologer med särskilt inriktning på människor verkar vara oändligt stor. Man slutar aldrig förvånas över hur många som har ett själsliv lika nyanserat som en viss herr Karl Anka & Co.
|
| |
|
Inlägg #37: Postat: 2009-04-18 23:00:00
|
|
GunnarL |
35/ Tänk, ibland tror jag att t.o.m. Per W är en förståndig karl! Att Sunnys kärlek till hundar börjar med att hon lever utan kontakt med andra människor stämmer ju helt överens med Lars Nilssons "hunden som substitut för mänskliga kontakter" kommentar nr 4. Detta bekräftar ju också Sunny själv i kommentar nr 23: "Jag växte upp nästan helt utan kontakt med några människor", vilket naturligtvis är mycket tragiskt! Helen Haxner däremot - som jämför förbud mot en hundras med judeutrotningen under andra världskriget - verkar helt sjuk! Den parallellen är ibland det dummaste och mest osmakliga jag läst.
|
| |
|
Inlägg #38: Postat: 2009-04-18 23:21:00
|
|
Sunny |
Gunnar:jag ser det som en stor fördel att ha fått lära mig att leva med hundar.Inte som tragiskt.Människans första medboende var faktiskt hunden sedan urminnes tider.Det har gjorts undrrsökningar om gamla o dementa: de lever bättte o längre om de har kontakt med ett husdjur men jag vet inte om den undersökningen bara gällde hundar utan även katter?Barn som får ta lite ansvar för ett husdjur utvecklas oxå bättre än de utan.O du Gunnar: skulle du möta vissa skruvade idioter i kennelklubben skulle du möta en lika osmaklig rasism där som nazismen även om konsekvenserna för världen inte blir lika ödesdigra.De avlar fram hundar som måste föda med kejsarsnitt o sådana med så platta näsor att de har andrningsproblem för att kunna designa SITT idel.Liksom okunniga människor talar om vissa raser som "mördarhundar" o dylikt.
|
| |
|
Inlägg #39: Postat: 2009-04-18 23:25:00
|
|
Sunny |
Fort Jag har en favorit syster: På 5 år har hon förlorat sin mancanser sitt hem sedan 40 år,sin äldste son o sin äldsta dotter. Hon har kvar sin hund!! sina två andra barn men de de bor ju inte hemma.Du kan tro att den lilla hunden är viktig i hennes liv.Hon måste ju kliva upp ,klä sig för att gå ut med hunden.
|
| |
|
Inlägg #40: Postat: 2009-04-18 23:33:00
|
|
GunnarL |
38-39/ Sunny. När jag skrev tragiskt menade jag att det var en tragisk uppväxt där Du inte hade några intima mänskliga kontakter. Att Du känner en kärlek till hundar och att en hund kan betyda väldigt mycket för en ensam människa förstår jag till fullo! Det som retade mig med den här artikeln var parallellen med judeutrotningen där jag tycker att "kärleken till hunden" har spårat ur totalt.
|
| |