|
Inlägg #1: Postat: 2009-04-12 22:21:00
|
|
Sunny |
Ja i begynnelsen var ordet som bekant. Även jag undrar var tiden har tagit vägen.Särsklit fundersam var jag i onsdags när jag gifte om mig med Den Käre efter 45 år.Det kändes väldit nyligen. Jag minns min besvikelse över hur sena liljekonvaljerna var just den våren som om jag plockat dem i går. Men jag minns min oro över att han var så gammal: dagen efter fyllde han 40 o för en tonåring stod han redan med ena benet i graven:NU har vår egen son fyllt 40 o jag ser honom som en barnunge.Har du långtråkigt så kom upp hit ett par dagar: det är inte sant att Kaos är granne med Gud. Kaos bor här hos oss för det mesta!Kram!
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2009-04-12 22:30:00
|
|
GunnarL |
1/ Jaså, äktenskapet har nu ånyo blivit verklighet Sunny! Då säger jag stort GRATTIS och önskar Dig och Din make all lycka återstoden av er levnad. Gammal kärlek rostar aldrig!
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2009-04-12 22:34:00
|
|
The Diplomat |
Men den behöver smörjas ibland. :-
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2009-04-13 00:07:00
|
|
Sunny |
Tack Gunnar! Du har rätt:jag har älskat denne man i 47 år
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2009-04-14 22:52:00
|
|
Johan555 |
Diplomat: där har du så rätt
|
| |