Avskaffa dödsstraffet på djur

Eller flaeskesteg. ;-

Lennart Karlsson skriver den ena artikeln efter den andra med högst egendomliga och lite provokativa åsikter - medvetet eller inte? Man kan i alla fall fastslå att om inte djuren varit en källa till födoämnen så hade de över huvud taget inte funnits.

#3/ L-A du som liksom jag själv har ett sofistikerat och väl utveklat sinne för humor uppskattar säkert den här radioreklamen på temat "dödstraff för djur" som jag hörde nere i Texas förra veckan. Länk: mikecharles.net

I Texas definieras för övrigt kyckling som vegetarisk mat.

Vad det gäller pälsdjur sa den framlidne djurfilmaren Jan Lindblad att det var oförståeligt att människor ville "pynta sig i likdelar". Jag håller med kan dock tänka mig en skinnjacka om kossan avlivats av andra skäl än just min jacka. Pälsdjursfabriker är i det närmaste perverst! Vem är det som vill ha, och använder, dessa pälsar? Jo, 90 KVINNOR! Är det inte hos dem man ska börja med påverkan?

Dödsstraff för djur är, som jag tidigare skrev, ett billigt försök till begreppsförvirring för att undanröja logiska argument. Men vi har faktiskt haft dödsstraff för djur. På 1600-talet, om t ex en tjur stångat ihjäl en människa, blev tjuren avrättad.

Jag växte upp på ett litet jordbruk. i livscykeln under året ingick slakt. Vanligtvis hade vi två grisar att slakta varje år. Men i samma ögonblick far kom hem med smågrisarna var de också dödsdömda. Människan har alltid fött upp djur för att ha till föda. T.o.m. i bibeln talas det om vilka djur som får ätas osv. Djur har rätt att inte bli illa behandlade men där tar också rätten slut. När man börjar släppa ut minkar och bränna slakteribilar har man gått långt över gränsen. Man "förmänskligar" djuren. Visst, att titta in i ett slakteri kan vara en obehaglig syn. De flesta som arbetar där är skickliga yrkesmän som inte vill plåga djuren. Men där, som i all annan verksamhet, kan det givetvis gå fel. Även hemslakten kunde gå på tok. Har själv varit med om det vid ett par tillfällen men slaktaren var yrkeskunnig och plågan för grisen blev tämligen kort. Lennart Karlsson får nog finna sig i att vi fortsätter döma djur till döden.

Jag vegan sedan 46 år tillbaka, ges ständigt anledning att skämmas, för att jag tillhör djurarten Homo sapiens.

Djuren är ju en del av familjen på lannet, så ni stadsbor vet nog inte vad ni talar om. Man ska inte slakta mer än nödvändigt, men ska det slaktas så ska det ske i lagom mängd.

Jodå, inte bara kor äter kött, tordyvlar, smågrodor slinker ner i komagen. Den mest förunderliga meatamorfosen från vegeterian till köttätare är Lämmelrenen. Under sommrar då så kallat lämmelår uppstår, händer det att en ren av misstag får i sig en fin och fet lämmel bland all renlav. Renen som i själ och hjärta är grundligt trött på så ensartad och tråkig mat som lavar, fattar genast tycke för den söta och goda lämmelen.Renen förvandlas då till rena lämmelmassmördaren och kan äta flera liko lämmel på ett dygn. Eftersom en lämmel inte väger många gram förstår envar hur många lämmlar det blir. Som fjällvandre måste man se upp med dessa lämmelrenar, de kan identifieras på blodiga nosar och skum uppsyn. De kan ren bli farliga, eftersom lämmeldieten har den bieffekten att den deformerar renens syn så att skillnader i storlek mellan olika objekt försvinner. Mången fjällvandrare tas då av misstag av renen för en lämmel. Fällvandraren riskerar bli renmat och i förlängningen hamna i renklämma