|
Inlägg #1: Postat: 2009-01-06 22:12:00
|
|
steno |
Det är möjligt att Moberg i varje fall i slutet av sitt liv var olycklig. Han sörjde sin tvillingbror och begick sjölv mord på samma tid som brodern avlidit. Men hans ilska spelade en stor roll under den sk rättsrötedebatten. Sedan var han faktiskt en stor författare
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2009-01-06 22:26:00
|
|
Inger Olsson |
Är det lycka att frossa i sitt eget elände om det inte kan tillföra andra något av större värde? Torgny Lindgren, Per Wästberg är bara 2 av många lyckliga författare, som har distans till sig själva. Läs bl a P W: s "Vägarna till Afrika" 2007 och bli lycklig över att någon så skickligt kan måla erfarenheter, upplevelser o gestalta människor i ord så att det "smakar" långt efter man har lagt ifrån sig boken. Det kallar jag lycka.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2009-01-07 11:00:00
|
|
Per W |
Hamsun, Strindberg, Beckett, Solsjenitsyn, med många andra som skildrade människans villkor; Släng er i väggen tycker Lennart K, som vill ha skildringar av idyller. För inte tala om alla olyckliga bildkonstnärer t ex E Munch, Van Gogh med många fler som förpestat våra liv med sina eländesskildringar i stället för älgar i gryningsljus.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2009-01-09 15:19:00
|
|
Ramona Fransson |
Ja, jag är en lycklig författare!
|
| |