|
Inger Olsson |
Isabella: del I samt II berör mig - språket, rytmen o bilderna - så tårarna trillar sakta ner för kinden. Men inför del III händer något inom mig. Nu upplever jag att något stoppar detta flöde. inte mina tårar ;- Och det är dessa rader:
ligger/
schakten och grottorna/
där mineralerna bor//
och/
krabbögon, fem miljoner år/
gamla//
Kanske blir nu plötsligt dikten för "vetenskaplig". Sen flyter texten igen.
|