Missunnsamhetens fula nuna

Jag råder Klara att titta lite bortom sin vackra kropp och sitt lyckade liv, på vad som händer ut i världen, i Kina, i Burma, i Gaza, t ex, så kanske enstaka personers missunnsamhet gentemot Klara och hennes vackra kropp och lyckade liv kunde tas för vad det egentligen är - ett väldigt, väldigt futtigt i-landsproblem.
Förresten – kan man lida av ”issues”?

for nr 2...ska man sluta vara nöjd med sig själv pgr av allt elände i världen..man kan ha mycket mycket empati för andra människor som far illa på alla sätt. Det är säkert inte bara enstaka personer som är avundsjuk på hon..det är säkert jätte många som är det.

for nr4..jag tycker/tolkar inte som om att Klara "lider" i sin text, hon skriver hur andra beter sig pga att hon "mår" bra, det är bedrövligt hur folk beter sig mot hon, de är verkligen fåfäga å det e så typiskt för sådana människor.

f 6..så har jag också upplevt mina vänninor är oxå, och det bedrivs ej hellre skitsnack från oss om de "andra", här å sourze klagaste det på linda r ,perelli mm om deras utsende å perellis kläder gucci varför sicker det så i mångas ögon?

8/ Men fast jag ,,den ja är så stödjer vi föreninger som tex FUB, org mot narkotika. Vi gör lite vad vi kan men vill ju oxå lev å hadet bra .Jag skäller oxå upp när det blir stora problem även mitt i natten.

0-1. Ungefär så tänkte jag med. Det kommer då och då sådana här uttalanden: "jag är perfekt, det enda som stör mig är att andra inte erkänner det, men det skiter jag i". Det är lite rörande. Ett tonårsmässigt sätt att relatera sig till och hantera kränkningar och dåligt självförtroende. Vilket å andra sidan inte är något att raljera om, utan blodigt allvar. Osäkra tonåringar skapar en skoningslös kultur där en ofelbar yta är allt. Så småningom kommer man i regel på bättre tankar.

Jag känner å andra sidan igen den i den kollektiva attityden hos de socialdemokrater som är hängivna sin rörelse, som den ser ut idag, och som exvis försvarar kommunaliseringen av skolan och den avsedda nedmonteringen av lärarnas status, värnskatten osv.

Jag är uppvuxen på landsbygden, bor i centrala Stockholm och tillbringar en hel del tid i en liten by i norra Lappland. I mitt umgänge, som består av alla möjliga yrkesgrupper och personer på inkomst och förmögenhetsskalan, så känner jag dock inte igen den missunnsamhet som artikeln beskriver.

Kan det vara så att när en person som är upptagen med sådana funderingar möter personer som är upptagna med helt andra funderingar förväxlar ointresse med missunnsamhet? Eller är jag bara, på det privata planet, lyckligt befirad från kontakt med missunnsamma människor?

18/ Peter skillnaden mellan kvinnlig och manlig logik givetvis!