Valt inlägg:
0-1. Ungefär så tänkte jag med. Det kommer då och då sådana här uttalanden: "jag är perfekt, det enda som stör mig är att andra inte erkänner det, men det skiter jag i". Det är lite rörande. Ett tonårsmässigt sätt att relatera sig till och hantera kränkningar och dåligt självförtroende. Vilket å andra sidan inte är något att raljera om, utan blodigt allvar. Osäkra tonåringar skapar en skoningslös kultur där en ofelbar yta är allt. Så småningom kommer man i regel på bättre tankar.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?