|
Jag minns att jag aktade mig för att vända mig om o hoppades att den unga änkan o den nyare flickvännen inte kände till vad som nu skulle ske.
Men de var så utslagna båda av sorgen att de nog inte funderade över detta?Jag ska kremeras men den käre envisas med jordbegravning.Men jag tröstar mig med att kroppen ändå bara är ett skal.Men visst känns det väldigt olustigt.
|