Jag är poet - inget varumärke

Dett med kvalitet avseende litteratur är svårt. Hur man än bär sig åt finns bara objektiva bedömmningar. Tack vare en lysande lärare i svenska under gymnasiet Britta Hedroos så har jag lärt mig uppskatta så kallad "bättre litteratur" Men det är trots allt en slags inlärd värdering och i högsta grad subjektiv.

Vad jag förstår av Maria Küchens inlägg här är att hon menar att konsten i sig självt, och därmed konstnären, inte är till salu per defintion av J S v Holsteins artiklar. Jo, jag upplever också att han ser på konsten och konstnären som vilken produkt som helst. Bara det går att sälja, göra pengar på det. Alltså för enkelspårigt.

Det väldigt många inte tycks fatta är att det i alla samhällen måste finnas utrymme för fritänkare, personer som experimenterar, tänjer gränser, utforskar och som gör sådant som står utanför våra vanliga ekonomiska värden. Det är ofta dessa människor som får oss att tänka i nya riktningar och som genererar bestående värden i det långa loppet som vida överglänser det Staël von Holstein någonsin har åstadkommit.

Tja, inte är det någon vidare respekt för människovärdet och de individuella rättigheterna. Jag menar när de demokratiskt valda representanterna, själva ger sig mandat att inte respetera det totalt omistliga värdet - av en mot övergrepp kvalitetsäkrad konstituition! Alltså att utan att alla medborgare är i konsensus - skapa för de fysiska överlevnaden och fysiska välbefinnandet icke fysiskt livsnödvändiga institutioner...

Alla kan skriva, men hur ska du få andra att bli intresserade av det du skriver? Det är den riktiga "konsten". Ingen, inte ens en fulländad konstnär, kan leva på "tack ska du ha". Alla måste betala sina räkningar med pengar, inte leenden. Sedan är en målning, bok, eller annan konst, vad betraktaren väljer att se. Alla kan inte tycka samma!