|
Ragnhild Blücher |
Man vill ju vara skärpt och på alerten, samt fullständigt närvarande i nuet. Likt förbaskat tränger sig en massa förfluten dynga upp från det undermedvetna. Man krystar bort det och hoppas att de glada minnena ska dominera i ens medvetna.
Det kräver onekligen en stark koncentration på det innevarande ögonblicket.
|