Min vän lyssnade i 20 sekunder på min dröm

Det är svårt att få gehör genom "buset". När det allmängiltiga värderas högre än det individuella. Alldeles för få tycks reflektera över, att allting, precis allting, har börjat med- och formats av en individuell tanke - innan det uppslukats av det allmängiltiga. Och, kanske, blivit en del av debatten. Starkt av dig att färga av din upplevelse på papper och dela med dig. Vi behöver mer av sådant.

För mig låter det som att du tycker synd om dig själv. Hoppas att det är tillfälligt. Varför kunde du inte stå upp för din idé? Var du rädd att din väninna skulle lyckas ändra din uppfattning om dig själv? Din text reflekterar känslor som vi alla har. Innerst inne finns det alltid en del av oss som är ensam mot världen. Det är både skönt och nyttigt att ge efter för den känslan ibland. Men de som isolerar sig med föresatsen att ingen förstår dem kan ha tagit sig själva på för stort allvar.