Min vän lyssnade i 20 sekunder på min dröm

Tystnaden är total. Alla andra talar i en debatt som liknar mer ett hönshus än något annat. Antignen håller man med eller så gör man inte det. Ingen lyssnar.

Alla har en åsikt och har förslag på hur någon annan ska ändra på sin situation. Men man själv skjuter ifrån sig allt. Ändå har man åsikter om vad som ska göras men om någon säger "Varför gör du inget själv!", då upplevs det som elakt.

Att handla själv är ett bevis på att utmana sin metala jag. Att lära sig hur stark man är. Fast det är väl svårt för många!

I stället rasar debatten fram öronbedövande. Det skriks och det är åsikter som slängs hit och dit. Men hur många av dessa åsikter stämmer med verkligheten? Det är ingen som vill se. För om ens åsikter inte stämmer med verkligheten då gömmer man sig själv som en råtta i väggen.

Jag insåg att när jag började berätta om min idé som har varit min dröm ända sedan jag var fem år för en vän, så lyssnade personen på mig cirka 20 sekunder och sedan avbröt vederbörande mig, sågade min idé i 20,000 delar och jag upplevde allt som väldigt kränkande mot min själ.

Jag var på väga att resa mig upp och skrika alla kränkande ord jag kunde finna, men insåg att jag kan lika gärna sitta tyst, le och nicka åt henne. Om två dagar har ändå personen glömt bort allt som den sa. Jag kan göra vad jag vill ändå. Om jag lyckas så kommer min vän ändå skryta för alla att hon var den som stöttade mig.

Då kan jag le för jag vet sanningen.

Jag kan gå ut om natten och lägga mig i gräset och blicka upp mot stjärnhimlen. Då får jag perspektiv på livet. Inget bråk, inga problem eller konflikter är viktigare än min sanning om mig själv. Att stilla sig själv och inte tala mer skapar en inre tystand och harmoni.

Vem lyssnar på mig? Vem saknar mig när jag går över snötäcket. Det ända jag lämnar efter mig är mina fotspår. Vem stannar och undrar vem som har gått där? Det har ingen tid med för de måste vara med i nästa debatt. Livet går vidare och snart är mina fotspår borta. Den ända som vet att jag har gått där är grässtrået under snön som vek sig för min tyngd.

Varför tala när ingen lyssnar!

Av Perla L 23 okt 2007 11:24