Alla rädda för vargen här

Ganska nära pudelns kärna, den hårda kärnan av varghatare är nog rätt liten, men av tradition så håller man ihop mot överheten. I Ammarnäs hölls fordom var vår så kallad kyrkhelg,, avstånden var långa så man samlade så att säga ihop vad som var av begravningar, dop, vigslar mm till en helg. I anslutning till denna hölls baluns på kvällen.

Länsman själv var redan I Sorsele och ville inte mera till Ammarnäs. Folket i Ammarnäs var nog av den meningen att även om Grundströmmarna var vilda och yviga till sinnet så hade de i grunden en känsla för vad som var rätt och riktigt, varför det bästa för alla parter var om länsman höll sig borta.

Sverige har förbundit sig att bidraga med skydd för hotade djur och natur. I Baltikum finns det gott om varg, men mycket mindre plats. Är det de som skall rädda kvar vargen åt eftervärlden i Europa, men inte rika och glesbefolkade Sverige?
Dessutom, våra svenska rovdjur dödar ytterst sällan, bara i trängt läge. De äter av vår mat, som vi har i överflöd. Till skillnad från i Indien och Afrika. Nyanser tack!

Joakim/ Bra att du tillför debatten nya nyanser och fakta. När jag tar ställning i en fråga så betyder det inte att jag vet hur problem med tigrar i Indien ska lösas. Eller ormar i risfält. Mitt kunnande är "styckevis och delt", citat från mkt gammal bok.

Ja i dessa trakter kan vad som helst hända. När missionspastorn blev änkeman så kilade han över till prästgården och gifte sig med kyrkoherden. Som praktiskt nog var en kvinna. ;-

Joakim. Enligt mig bör de indier, afrikaner och andra som drabbas av rovdjur själva få avgöra om rovdjuren ska dödas. Det torde vara svårt att hitta bra argument för att en djurart som dödar människor ska få finnas. Som du säger reagerar vi i väst säkert om afrikanska landsortsbor bestämmer sig för att döda flodhästar. Om man nu ska jämföra olika personers problem är dock detta inkonsekvent, eftersom vi knappt reagerar alls när rebellgrupper bestämmer sig för att döda afrikanska landsortsbor.

Det finns mycket man kan göra på lokal nivå, förutom att försöka ta kål på allt farligt. I Australien köpte jag en bok, "Things that stings", som handlar om alla giftigha farligheter att undvika där. Dödliga ormar, spindlar, snäckor!, maneter, förutom krokodiler, bufflar inplanterade! osv. Mycket få människor drabbas. De vet oftast hur de skall uppträda.

Jag fick ett mejl// Antingen så får vi sätta rovdjuren i bur eller så får stockholmarna sätta oss norrlänningar i bur// Vi kan i vart fall inte umgås utan skydd emellan//Slut citat/

Joakim. Nu vet jag inte särskilt mycket om vargar, men ekosystemet i Sverge tycks dock ha klarat sig ganska bra utan dem de senaste hundra åren i alla fall. Och argumentet att människan måste anpassa sig till naturen kan ju bollas tillbaka till oss stadsbor, eftersom vi lätt kan påstå att andra ska göra detta utan att vi behöver röra ett finger själva. När det dyker upp vilddjur i städerna blir det dock ett väldans rabalder.

Jane: är det inte bättre att utbilda föräldrarna lite i hur vilda djur fungerar? För tror föräldrarna att vargar äter barn kan de överföra rädslan på dem oxå.