|
Inlägg #1: Postat: 2007-08-18 17:51:00
|
|
kjellekborg |
Hej Mia,
Det är aldrig för sent. Bara detta att du skrivit en insändare visar ATT DU KAN! Börja jobba frivilligt på Röda Korset, Räda Barnen, BRIS.. börja med att jobba ngr timmar, känn dig för. Du är behövd! Då jag vill finna tystnaden så finns naturen o varför inte kyrkan. Tänk positivt. Se framåt. DU KAN!!
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2007-08-18 18:13:00
|
|
angus |
Kära Mia, du har av olika anledningar hamnat där du är, om jag hade varit i dina kläder skulle jag påbörjat kognitiv terapi, när du känner dig säkrare och börjar fungera, ja då skulle jag börjat studera och använt den ofantligt stora erfarenhet du har av att vara rädd och hjälpt andra i denna situation, tro mig man lyssnar på dem som mått likadant, och du kan med lite hjälp, bamsekramar
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2007-08-18 19:39:00
|
|
stigw |
Känsligheten för höga ljud påminner om "Aspergers syndrom". Det finns massor av information på nätet. Gunilla Gerlands böcker rekommenderas. Utifall diagnosen skulle stämma på Dej Mia så kan det förklara Dina svårigheter. Jag har en son med Asperger. Han har fått mycket stöd i skolan och omgivningen så han mår rätt bra. Men skulle han klara sig själv vete tusan hur det skulle gå.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2007-08-18 21:28:00
|
|
Overlord |
Jag blir mörkrädd av artikeln och ännu mer mörkrädd av att jag känner igen mig i den fasa du beskriver. Ett utanförskap bildar en skräck i sig men även en oro för att kliva tillbaka in i det turbulenta och högljuda "innanförskapet". Men några handdukar kastar vi inte in ännu va?
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2007-08-18 22:15:00
|
|
Stig |
Välskriven artikel som visar att du kan bli journalist eller reklamskribent. Jag anar en författare bakom dina ord så varför inte skriva din bok nu direkt.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2007-08-22 11:58:00
|
|
Uno Hansson |
Från det jag var 17- till ca 60 så var jag ganska många ggr under några veckor tvångsintagen för vård mentalsjukhus, men diagnoserna ändrades allt eftersom jag bytte vistelseort och sjukhus. I 60-årsåldren kom jag själv på att jag egentligen led av social fobi. Jag visste ju att fobier kan botas genom successivt mer och mer utsätta sig för det som man är rädd eller tafatt inför.
|
| |