M - Jag älskar dig

Showing page 1 of 3: 1  2  3
Inlägg #1: Postat: 2007-04-06 04:04:00
Henrikk
Tro mig när jag säger det. I vissa fall tar det dock längre tid att glömma bort de perfekta stunderna, den känslomässigt och fysiskt totala förståelsen. Det kan ta veckor, månader, år och säkert också sekel.
Inlägg #2: Postat: 2007-04-06 04:04:00
Henrikk
Den period som du går igenom nu känner jag igen från mitt eget liv jag utgår från att det du skriver är sant och i realtid och denna fas är den som stärker och utvecklar mest. Det smärtsamma i mitt fall - jag vet inte om du känner igen dig det - var att jag på ett undermedvetet plan såg uppbrottet komma. När det ligger så långt inne, men ändå påverkar någonstans, är det väldigt lätt att slå bort det från ytan.
Inlägg #3: Postat: 2007-04-06 04:04:00
Henrikk
Jag förstod obalansen men ville inte acceptera den, trodde att kärleken skulle ha överseende och lägga pusselbitarna på plats. Trots att jag hade insikten, så kom det ändå som en totalchock när det väl hände. Jag fattade absolut ingenting, hur kunde detta hända? Känslor är ologiska, på gott och ont. Människors behov är lättare att förstå.
Inlägg #4: Postat: 2007-04-06 04:04:00
Henrikk
I många fall kan det vara så att man älskar kärleken själv mer än den person man är tillsammans med. För de som fungerar så krävs det ofta en ordentlig känslomässig smäll i livet för att kunna skapa perspektiv. Det första förhållandet, särskilt när man är ung, brukar ha en sån effekt.
Inlägg #5: Postat: 2007-04-06 04:04:00
Henrikk
Men de finns även de som behöver gå igenom flera för att till slut se mönstret. Jag kom att tänka på det när du skrev att du fruktade att han skulle hitta en som kunde utamana honom, en egen individ, som älskar honom för den han är och där alla fötterna är förankrade på jorden.
Inlägg #6: Postat: 2007-04-06 04:04:00
Henrikk
Rädslan och det oerhört svåra kommer när man konfronteras inför faktumet att man inte var den idealiska personen för den man älskade. Den svåra, känslomässiga, biten ligger i att kunna inse detta utan att tveka på att de stunder man hade var perfekta in i minsta cell. För så är det.
Inlägg #7: Postat: 2007-04-06 04:05:00
Henrikk
Laga är något man måste applicera på sig själv. Inte ett på ett oss. Ytterst är vi egna individer och när ett förhållande väl spruckit kan man inte laga en annan med sina egna skärvor, även om de antalsmässigt tycks räcka till. Nu ska jag sova. Jag hoppas att du inte tyckt att jag har glidit iväg för mycket på egna spår. Känslor, även nedskrivna, är ju något som alla förhåller sig till individuellt, så risken finns ju.
Inlägg #8: Postat: 2007-04-06 04:15:00
Justin Case
Jag ÄLSKAR er!
Inlägg #9: Postat: 2007-04-06 05:55:00
Inger-Sofia
God morgon..i tidig morgonstund,efter en skogspromenad,i en skog av omkullblåsta träd,var det skönt att sätta sig ner,läsa alla dina tankar i din artikel,Alla insiksfulla ord av H,k.Det där med applicera..och skärvor..det var en mycket bra bild..sen justins varma avslutningsord..kunde inte blivit en bättre början på denna nya dag..KRAM
Inlägg #10: Postat: 2007-04-06 11:26:00
CimEfraimsson
Det är sant och i realtid. Du har rätt på många punkter. M var min första stora kärlek, min enda kärlek trots att jag haft förhållanden efter honom. Jag tror säkert att man har en tendens att glorifiera förhållanden efter dom är slut, och jag vet att det inte bara var solsken och regnbågar mellan oss. Men ändå, nu när han hittat en som han säger har typ ersatt känslorna han hade för mig, så blir det ju svårt direkt.
Inlägg #11: Postat: 2007-04-06 15:18:00
Henrikk
Jo, jag förstår det. Jag vågar nog också påstå att uttalandet om att någon skulle har ersatt känslorna för dig är påhitt. Det fungerar inte riktigt så när två människor mötts, men kanske känner han att det är vad han måste säga eller kanske det enda han förmår säga.
Inlägg #12: Postat: 2007-04-06 15:19:00
Henrikk
Ett nödvändigt ont som känns rätt för honom, som levnadskämpe. Kanske kan han inte tillåta sig själv att älska någon annan samtidigt som du är en bit av honom. För honom blir det i så fall en propp eftersom han inte lärt sig värdera allt det fina ni hade och utvecklas som person av det. Utan att låta gissningarna flyga iväg så kan man nog lugnt konstatera att ni inte särskilt bra av varandra just nu.
Inlägg #13: Postat: 2007-04-06 15:21:00
Henrikk
Tack för alla snälla ord.. här skäms man bort!
Inlägg #14: Postat: 2007-04-06 18:01:00
Henrikk
12 ".. lugnt konstatera att ni inte MÅR...."
Inlägg #15: Postat: 2007-04-06 18:41:00
CimEfraimsson
Det är jätteintressant att få en objektiv analys, det är ju lite svårt att utföra en sån på sin egenupplevda situation. Jag tror du har rätt i så mycket.. Vi har hållt på fram och tillbaka i fem år, M och jag. Vi var ihop i ett år, och sen avslutade vi liksom aldrig riktigt förhållandet. Bägge smög om vi träffade nya, och vi fortsatte träffas som partners samtidigt.
Inlägg #16: Postat: 2007-04-06 18:41:00
CimEfraimsson
Han säger nu att han älskat mig så länge och mått så dåligt pga av vår situation det var jag som gjorde slut med honom att han inte orkar mer. Varpå jag blir desperat, för i mina öron säger han då att han fortfarande har känslor för mig men inte kraften att visa dom, överlevnadsinstinkten säger nej. Alltså precis som du säger.
Inlägg #17: Postat: 2007-04-06 18:43:00
CimEfraimsson
Saken är den att jag vet att jag älskar honom, det är otvivelaktigt som sagt. Men jag är rädd att jag nu får fejkade kärlekskänslor för honom på grund av att jag är så rädd för att jag ska vakna upp en dag och inse att jag gjorde mitt livs största misstag när jag släppte honom.
Inlägg #18: Postat: 2007-04-06 18:43:00
CimEfraimsson
Det du säger med att vi inte är bra för varandra nu har vi insett - Vi bestämde oss för att inte prata förrän sommaren. En annan part som också mår dåligt av min och M:s relation är ju naturligtvis också hans nya flickvän.
Inlägg #19: Postat: 2007-04-06 20:46:00
Henrikk
Två saker återkommer. Obalansen och den omöjliga uppgiften att i nuläget fatta beslut som inte styrs av känslor. Känslorna är, just som du beskriver, otvivelaktiga. Det är själva kärnan i ert förhållande, men när resultatet ändå blir sorg, desperation, saknad och förvirring så börjar man förstås tvivla på hur allt egentligen hänger ihop.
Inlägg #20: Postat: 2007-04-06 20:46:00
Henrikk
Jag har tänkt oändligt mycket på det själv. Mina samlade intryck under åren säger mig att det finns väldigt många som under vissa perioder av sina liv söker efter kärleken och allt som den inhyser i form av närhet, dofter och så vidare, med tron om att tryggheten finns där. Till en början känns det också som att man har hittat hem. Tyngden lättar från ens axlar. Ett långvarigt liv, däremot, tillsammans med med den man älskar kräver mer än just den bekräftelse
Showing page 1 of 3: 1  2  3
Laddar...