|
Inlägg #21: Postat: 2007-04-06 20:46:00
|
|
Henrikk |
Den första fasen är till allra största del kemisk och den varade för mig i ungefär tre månander. Efter det följde en period av vila och reflekterande, rusen kom men inte med lika korta intervall. Den sista biten tror jag handlar om planerande inför framtiden för de flesta. Boende, ekonomi, hur ofta och framförallt när ska vi ha tid att träffas, vara med våra vänner eller vara själva.
|
| |
|
Inlägg #22: Postat: 2007-04-06 20:46:00
|
|
Henrikk |
Här blir man för första gången tvungen att återgå till sig själv och fatta egna beslut, utan att ta ta hänsyn till förhållandet. Det handlar om att riskera, och alla förhållande måste sättas på prov på det sättet.
|
| |
|
Inlägg #23: Postat: 2007-04-06 20:47:00
|
|
Henrikk |
Jag är av en stark tro att man inte ska anpassa sig till varandra. Självklart kan man kompromissa om småsaker, men aldrig ställa om sin vilja eller sina känslor. Ingenting förminskas genom att man går skilda håll. Man får heller inte vara rädd för att få perspektiv på sig själv och den man älskar, och man bör heller hålla fast vid en känsla för länge bara för att den är så skön. Man måste stimulera hela sin kapacitet.
|
| |
|
Inlägg #24: Postat: 2007-04-06 20:47:00
|
|
Henrikk |
Nu har det gått fem år och du säger att detta är ditt första och enda riktiga kärleksförhållande. Jag tror att alla som möter kärleken för första gången har en bild av hur det är. Ibland blir drömmen till verklighet, som i erat fall. Då, när känslor får ord och röster, knyts ett starkt känslomässigt band. Detta har ni och det är unikt, så tär inte mer på det.
|
| |
|
Inlägg #25: Postat: 2007-04-06 20:47:00
|
|
Henrikk |
Jag tror ni måste inse, även om det låter hårt, att det är dags att släppa taget för en väldigt lång period. Flera år troligen. Att ta det i etapper till att börja med kanske är klokt med tanke på hur länge det hållt på, men även där finns en fara. Är inte avstånden tillräckligt stora så kan det bli: hålla ut-hålla ut-hålla ut-andas ut-börja om igen - alltså, man kommer inte ur cirkeln.
|
| |
|
Inlägg #26: Postat: 2007-04-06 20:47:00
|
|
Henrikk |
Din och hans utveckling riskerar att stå stilla. Skulle det ändå bli så att han kastar sig i din famn och du tar emot honom så kan jag lova att precis samma mönster skulle uppstå och då blir det ännu värre.
|
| |
|
Inlägg #27: Postat: 2007-04-06 20:48:00
|
|
Henrikk |
|
| |
|
Inlägg #28: Postat: 2007-04-07 04:26:00
|
|
Justin Case |
Vill tillägga en FRÅGA: Vem är det du söker i ett förhållande?
SVAR: Du söker alltid dig själv!
Om du har den stora insikten och överseendet att se människor exakt för vad dem är och även kan se dig själv, bortom spegling eller vilja, då kan du antagligen älska en annan individ.
|
| |
|
Inlägg #29: Postat: 2007-04-08 00:40:00
|
|
Sunny |
28 En viktig fråga JC.
O Cim: när tiden arbetat ett tag till så har man en tendens att glömma det som inte var så bra medan man minns det fina. Jag har ju hunnit med några relationer under årens lopp men minns dem bara som oändligt kärleksfulla. Men det måste ju ha gnisslat i maskineriet någon gång?
|
| |
|
Inlägg #30: Postat: 2007-04-08 11:40:00
|
|
CimEfraimsson |
19 / Du har så rätt. Det är det som slår mig som fascinerande med kärlek och att älska. Skrev en artikel om det nån gång för länge sen - är det så konstigt att man tappar tron på kärlek när allt det genererar är bråk, hat och svek?
|
| |
|
Inlägg #31: Postat: 2007-04-08 11:42:00
|
|
CimEfraimsson |
21 / Tre månader stämmer också så bra. Min tre första månader med M, där har du min definition av kärlek. Jag har aldrig varit så lycklig, vi såg bara varandra. Sen så var det fortfarande bra, men jag mådde dåligt psykiskt vårt sista halvår. Förhållandet blev väldigt mkt på det sättet att han tog hand om mig och jag kunde inte ge något tillbaka. Så när jag sen gjorde slut med honom tror jag att han tog det som ett oerhört stort svek.
|
| |
|
Inlägg #32: Postat: 2007-04-08 11:44:00
|
|
CimEfraimsson |
Och än idag säger han att han tyvärr känner att han vill såra mig, att han vill att jag ska känna en del av den smärtan han känt. Det var då jag förstod att vi inte kan prata mer, undermedvetet agg är ändå agg, liksom. På samma sätt som han blev stöttepelaren och mådde dåligt pga det, hyser jag en ännu större kärlek för hnm pga av vad han gjorde för mig de sex månaderna.
|
| |
|
Inlägg #33: Postat: 2007-04-08 11:44:00
|
|
CimEfraimsson |
Så stor kärlek att det viktigaste inte är att han är med mig, men att han är lycklig. Med det sagt, så ser jag fortf dagen framför mig när han kommer tbx och hoppas att det kommer hända.
|
| |
|
Inlägg #34: Postat: 2007-04-08 11:47:00
|
|
CimEfraimsson |
Det är just den cirkeln du pratar om som jag vill undvika. Sett det hos mina föräldrar och hos andra; det är så fruktansvärt tragiskt när två människor som älskat varandra på eget bevåg börjar hata istället. Bara för att dom missköter sin relation. Det viktigaste för mig, efter hans lycka, är att det inte blir så för oss. Även om vår käelek aldrig återuppväcks, så vill jag att vi bägge ska ha ljusa, vackra minnen av den.
|
| |
|
Inlägg #35: Postat: 2007-04-08 11:51:00
|
|
CimEfraimsson |
29 / Absolut. Det gnisslade i slutet, något som han kommer ihåg men inte jag. Så jag har väl förmodligen förträngt det, och det är därför också jag är medveten om att jag glorifierar förhållandet. Samtidigt tycker jag mig kunna förutse vilka problem vi skulle få, och tycker att det är värt ett försök ändå.
|
| |
|
Inlägg #36: Postat: 2007-04-08 11:51:00
|
|
CimEfraimsson |
Ett förhållande är ju inte bara nyförälskelsen, man måste ju jobba på det. Med M sa jag hejdå när det blev tradigt, ganska exakt ett år in i förhållandet. Ångrar inte det beslutet idag, men.. Det är svårt att förklara. Det här är en människa jag inte nödvändigtvis vill vara med nu, men jag kan se mig gifta mig med honom, föda hans barn. Är det en logisk tankegång?
|
| |
|
Inlägg #37: Postat: 2007-04-08 16:47:00
|
|
Sunny |
Det första åtet ser man nog mycker genom förälskelsen? Jag har alltid hävdat att ingen borde få gifta sig när de är förälskade *lol*
Vad jag kände rätt snart när jag träffade De Käre var att han skulle bli pappa till mina barn!Inte nödvändigtvis en livskamrat! Enkelt efteråt: han var den pappa jag själv velat ha.Jag hade åldern emot mig men en 17 åring blir äldre o envisare.
|
| |
|
Inlägg #38: Postat: 2007-04-08 16:49:00
|
|
Sunny |
Mycket har mina ungar klagat på hos mig men de brukar tröstande lägga till att Du gav oss i alla fall världens bästa pappa!
Som kom att stanna vid min sida hela livet.
|
| |
|
Inlägg #39: Postat: 2007-04-08 16:56:00
|
|
Janne B |
Sunny/ När man väljer pappa åt sina barn så ska man välja den pappa men själv skulle velat ha. Tänk vilken underbar livsregel. // Den unge mannen som är förälskad kan ju fråga sig om han skulle velat ha en sådan mamma själv....
|
| |
|
Inlägg #40: Postat: 2007-04-08 16:57:00
|
|
Janne B |
" Välj svärmor med största omsorg" var nog det första äktenskapsråd jag hörde...
|
| |